Vasas flora och fauna: ”Det ska vara något som river tag och gör en lite gråtmild”

av | apr 21, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Skogsgardisterna. Så benämndes desertörerna i finska armén under fortsättningskriget. De som gömde sig i skogen medan resten kämpade vid fronten för fosterlandet. Något som kom att prägla det övergripande temat på den finländska indietrion Vasas flora och faunas nya album Möte med skogsgardisterna.

“I en bil ut från stan. Lovade vi att alltid hänge oss åt det fria livet. Nä, int minns du den dan. Det börjar vara länge sen”, sjunger frontfiguren Mattias Björkas i Lassie. Liksom resterande skivan, behandlar spåret vänskap, svek och förlust.

– På sistone har jag varit intresserad av vad ett svek innebär. Skogsgardisterna ansågs vara stora svikare av nästan alla. Oliktänkare utmålas ofta, speciellt i krissituationer, som svikare och blir hårt bestraffade, säger Mattias Björkas.

Många av låtarna handlar om vuxna vänskaper som gått förlorade, är hotade eller finns kvar i en annan skepnad.

– Jag började fundera på mitt eget liv och vad jag har gjort med mina vänner. Det är svårare att bevara vänskaper nuförtiden. Jag har flyttat runt lite och man tror att vännerna alltid finns kvar, men det är inte så himla lätt.

Det går att svika på flera sätt. Flyttar man från vännerna sviker man både sig själv och dem på något vis, enligt Mattias Björkas.

”Flyttar man från vännerna sviker man både sig själv och dem på något vis.”

Han tycker både låtskrivarprocessen och nya plattan påminner om de tidigare albumen. När tillräckligt många låtar är tillräcklig bra ges de ut. Däremot är det viktigt att förstå vad folk hör när de lyssnar, vilket inte alltid är helt enkelt.

– Det blir ofta att folk säger att det är bra eller mindre bra, men det ger inte så mycket tillbaka till den som skriver. Jag är väldigt nyfiken på vad det är folk egentligen hör. Ibland får man läsa mellan raderna. Motsvarar det inte vad jag vill att de ska höra justerar jag det.

Han vill få fram en känsla som gränsar till både lycka, sorg och sentimentalitet.

– En slags ödslighet i det inre, som jag själv gillar att känna när jag lyssnar på musik. Det ska vara något som river tag och gör en lite gråtmild.

Det hyllade debutalbumet Släkt med Lotta Svärd kom 2015 och utsågs till ett av årets bästa album. Även uppföljaren Veneziansk afton togs väl emot. Inför nya släppet känner Mattias Björkas därför press.

– Jag vill göra något som folk tycker om och lyssnar på. Jag har drivits ganska mycket av det i musikskapandet. För mig krävs en publik och att man når ut till dem.

”Vi börjar med att ge ut den här skivan
så får vi se helt enkelt, det råder ett undantagstillstånd just nu.”

Skivan spelades in i ett öde baptistkapell på den östbottniska landsbygden, tillsammans med bandmedlemmarna Tina Kärkinen och Daniel Ventus samt producenten Niklas Berglöf.

– Vi lånade ett väldigt fint piano. Jag tror att kapellet har givit albumet en rumslig klang på vissa låtar.

Det finns två spår på skivan som han fattat ett extra tycke för.

–  Den andra singeln Vi borde ha stannat på Brändö jobbade jag otroligt mycket med och skrev hundra olika versioner av. Den håller jag väldigt nära hjärtat. En låt jag inte jobbat lika mycket med, men som blev jättebra av en slump är Ett juni-tåg.

Nu väntar bandet ut den pågående pandemikrisen, som orsakat en inställd vårturné. Förhoppningsvis spelar de i höst istället.

–  Först kändes det tungt och irriterande, men det visade sig snabbt handla om mycket större saker än detta. Vi kände oss ändå ganska lyckligt lottade som kan vara flexibla. Vi börjar med att ge ut den här skivan så får vi se helt enkelt, det råder ett undantagstillstånd just nu.

Läs även Maximilian Haglund Holsts recension av albumet här.

Författare:
Matilda Rånge, Skribent

Fotografi:
Thomas Ekström

Pin It on Pinterest

Share This