photo_l

Foto: Sf.se
Titel: Eskil & Trinidad Premiär: 29 mars 2013 Regi: Stephan Apelgren Medverkande: Linus Oscarsson, Torkel Petersson, Ann Petrén, Saga Midfjäll, Iben Hjejle

11-årige Eskil (Oscarsson) lever som en nomad tillsammans med Pappa Roger (Petersson) som arbetar på kraftverk, vilket innebär att de flyttar runt en hel del. Det har gått så långt att Eskil inte ens orkar bry sig om nästa destination. Det är alltid samma sak – ny skola, nya ”vänner” och ett nytt hockeylag. Men när han träffar Mirja (Midfjäll) och Trinidad (Petrén) förändras hans gråa vardag till något ljusare.

Eskil & Trinidad berättar om hur det är att vara barn med en ”annorlunda” uppväxt, hur jobbigt allt kan bli när man inte har en fast punkt i sitt liv, inga riktigt nära vänner. Det blir inte heller lättare när ens mamma har flyttat hem till Danmark och längtan dit gror sig starkare för var dag. Att Eskil dessutom spelar hockey för att göra sitt gamla hockeyproffs till pappa nöjd och glad är inte så lätt alla gånger.

Apelgren, som tidigare regisserat den fantastiskt roliga Sunes Sommar och en flera Wallander-filmer bjuder oss denna gång på en historia om vänskap och längtan med Norrland som sceneri. De mörka, kyliga omgivningarna är en fin kontrast mot den längtansfulle Eskil och de varma relationerna.

Jag sticker inte under stolen med att filmen är väldigt mysig och intressant på sina ställen, men visst finns det en del att önska. Exempelvis synen på flickor. Här är det tydligen Eskils fel om Mirja vill spela hockey (enligt hennes mamma), för hon ska ju åka konståkning. Jag menar, om pojkarna i laget tycker att hon är grym och detta är något hon verkligen brinner för, varför inte uppmuntra henne istället för att visa sin besvikelse? Lite genustänk hade absolut inte skadat. Och jag köper inte ”men det är så det ser ut i dagsläget”. Förändringen måste börja någonstans och filmer är ett bra medium för detta.

När det kommer till rollprestationerna så levererar Petrén i vanlig ordning. Hon gör Trinidad till en mångfacetterad, lite kufig person med stor värme och kärlek. Även Oscarsson och Midfjäll, våra debutanter, gör fantastiska rolltolkningar – som om de aldrig gjort något annat. Det känns också kul att Petersson, som vanligtvis spelar komiska roller, har en mer nedtonad karaktär.

Filmen är ett drama, ett ganska lättsamt sådant med sina roliga stunder. Här litar Apelgren på ett barns intellekt att kunna ta till sig de mörka, jobbiga aspekterna såväl som humorn. Perfekt för familjer som är trötta på ADHD-filmer utan djup.

Bäst: Trinidad. (Spoiler?) Hon bygger en båt. Med sina bara händer. Det är bad-ass.

Sämst: Att Eskil talar norrländska, men inte hans pappa. Det finns säkert en anledning, men jag stör mig på det.

Se också: Apelgrens mästerverk Sunes Sommar och Sunes jul. Många fina citat har jag anammat från denna pärla.

Bechdeltestet: Eskil & Trinidad klarar testet.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This