Vanbot: “Ryska tåg-polisen väckte oss mitt i natten”

av | Apr 19, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Gamla vanor kan vara svåra att bryta. Ibland kan en tågresa från Ryssland till Kina vara det enda som hjälper. Så var fallet när vi träffade Vanbot och pratade om hur hon bröt med sin studioångest och gav sig ut på en inspirationsresa utöver det vanliga.

Vanbot, eller Ester Ideskog som hon egentligen heter, behövde en förändring. Hennes musik var fast i en loop av perfektionism och redigering i den trygga studion. När det ledde till att Ester slängde ett helt färdigt album på sophögen kände hon att något behövde bryta mönstret.

– Jag var nästan som besatt av idén och lockades av kontrasten i isoleringen i kupén men att samtidigt vara i ständig rörelse, den begränsade tekniken och det tydliga fokuset.

Tanken var att hon tillsammans med med producent Johannes Berglund (The Knife, Eva Dahlgren m.fl.) och Petter Winnberg (Amason) skulle kliva på den transsibiriska järnvägen i Moskva och ha ett färdigt album när de stiger av i Beijing.

– Det handlade om att minimera avståndet mellan idé och färdig inspelning. Att inte utvärdera, polera eller komplettera. Att behålla kärnan i låten, berättar hon.

Resultatet blev albumet Siberia och hennes studioångest verkar vara som bortblåst på den ryska tundran. Med sig på resan hade de ett gäng batteridrivna syntar, trummaskiner och en sampler. Allt spelades in på en gammal hederlig 8-kanals portastudio.

– Jag var rädd att vi skulle få skrivkramp och sitta där på tåget och bara glo. Men det var onödigt, det gick orimligt lätt att skriva. Sen trodde jag att vi skulle bli avkastade när den ryska tåg-polisen kom in i vår kupé och väckte oss mitt i natten. De var tydligen sura på att vi druckit öl. Orimligt.

Det man spontant undrar är hur det fungerar att leva och jobba i en tågkupé under 17 dagar. Med på resan var även två dokumentärfilmare som följde gänget hela vägen. Att bo så tätt inpå varandra kan lätt leda till bråk, men det var inget som de upplevde.

– Vi boade in oss rätt bra där i vår kupé och saknade ingenting. Förutom att Petter och Johannes snarkar som små grisar så gick det bra. Tåget vaggade mig till sömns. Vi mötte så himla många fina människor där på tåget, allt från ett ryskt pojk-rugbylag till ryska officerare och holländska backpackers. Jag hade inte alls räknat med att de andra resenärerna skulle bli en så stor del av resan. Det blev många fina samtal, alla vet ju att man förmodligen aldrig kommer ses igen så folk blir väldigt öppna och ärliga.

Nu har det gått lite tid och Ester har fått lite avstånd till resan och upplevelserna därifrån. Det absolut största intrycket kommer från Mongoliet där de verkligen fick känna på avståndet till livet hemma i Sverige.

– Att vara i Mongoliet skakade om mig i grunden. Vi bodde i nomadtält mitt ute i vildmarken några dagar. Här lever folk nomadliv, boskap strövar fritt, örnar cirkulerar i luften och det kändes som att tiden hade stått stilla här. Det fick oss att prata väldigt mycket om hur vi lever i väst, vilket avtryck vi lämnar på vår miljö.

Siberia finns att lyssna på där musik streamas.

Författare:
Erik Magnusson

Fotograf:
Sara Arnald

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This