Westworld Foto: JOHN P JOHNSON/HBO

Westworld Foto: JOHN P JOHNSON/HBO

Att HBO just nu sänder en av sina största satsningar någonsin, Westworld, kan väl knappast ha undgått någon. Har det någonsin hänt att en serie fått så mycket hype direkt i starten? Vem vet, men hypen är förståelig; redan i första avsnittet byggs det upp en spänning som gör det nästintill omöjligt att sluta titta. Serien väcker genast frågor, frågor som inte besvaras med en gång utan vi tittare lämnas avsnitt efter avsnitt undrande. Vad är det den fenomenale Anthony Hopkins karaktär vill göra med parken? Vad händer när värdarna i parken blir allt mer medvetna? Vem är Mannen i svart? Det finns dessutom hela tiden en känsla av en annalkande fara vilken driver serien framåt.

De här frågorna väcktes direkt och i början portioneras det ut precis lagom med information för att en ska fortsätta undra utan att tappa intresset. Men. I serien finns ett inneboende problem, nämligen att den utspelar sig i en kuliss. Att den gör det är ju en del av handlingen, hela serien bygger på det, men det gör också att varenda en av värdarna (som ju utgör en väldigt stor del av serien) helt saknar djup, och endast kan föra samtal på en nivå strax över iPhone-Siri. Vilket gör värdarna i parken nästintill omöjliga att relatera till. Det här behöver inte vara ett problem i sig, många har lyckats skapa intressanta intriger med AI (exempelvis Her, eller Ex Machina), men där etableras relevansen för huvudkaraktärerna och AI:ns relation till dem på ett sätt som Westworld inte lyckas med.

I filmen Her, där Joaquin Phoenix karaktär blir kär i sitt operativsystem kretsar handlingen kring människans relation till AI, och filmen väcker frågan om hur mycket medvetande något egentligen behöver ha för att få ett mänskligt värde. Var går gränsen mellan objekt och levande varelse? I Westworld är det medvetande AI:n börjar utvecklas som ett hot mot parkens säkerhet, vilket hade kunnat vara effektivt om serien hade väckt intresse för parken, om den och dess gäster hade gett oss tittare något att sympatisera med, vilket den inte har gjort.

Det Westworld däremot lyckas med är att visa vad människan är kapabel till när hen börjar se andra som verktyg, eller objekt, istället för människor. I parken utspelar sig det som blir den extrema konsekvensen av att dela upp och göra skillnad på människor. Det som följer efter om vi tillåter nazister marschera på gatorna ostört, eller det som följer med den retorik som förs av högerpopulister och vinner allt mer makt världen över. I svåra tider är det lätt att värna sitt eget, tappa empatin för de som inte är som en själv, men därifrån går det en rät linje till det gästerna utsätter värdarna för i Westworld. Det har hänt tidigare här, och det kan hända igen. Varje steg vi tar längre bort från empatin, desto närmare kommer vi vårt egna Westworld. Det pratas mycket om hur vi ska hantera allt intelligentare AI och hur det kommer påverka vårt samhälle, men vad spelar det för roll om vi ändå tappar empatin för varandra?

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This