Vacation Forever: ”Tropisk emo ska bli en subkultur”

av | Aug 30, 2018 | Intervjuer

Vacation Forever kommer att klassas som grundaren till allt vad den nya genren, tropical emo, innebär. Ur mörker och ångest har en ny sorts popmusik växt fram som ger oss hela känslospektrat från popglädje till emotionell melankoli.

Bakom namnet, eller kanske tillståndet, Vacation Forever står Zacharias Zachrisson. Född rakt in i musiken med utav de musicerande föräldrarna Kärsti Stiege (Tant Strul) och Johan Zachrisson (Zilverzurfarn) och inte minst lillebror till Lykke Li. Musiken har alltid funnits där för Zacharias, oavsett om han valt det själv eller inte. Han nådde musikoffentlighetens ljus som trummis i bandet Tussilago, men hoppade av bandet strax efter att det hyllade debutalbumet Holy Train (2015) släpptes. Ett beslut som var kantat av plågsam scenskräck.

Tiden efter det har inte varit lätt för Zacharias, som fortsatt slåss med ångesten av att stå på scen och tyvärr även fick ta ett tragiskt farväl av sin mor under 2017. Men ur allt är han här med sitt nya projekt, Vacation Forever, som redan fått otroligt gehör från publiken. Han har redan spelat på Gagnef och Way Out West, senare i augusti väntar en spelning på Trädgården i Stockholm.

En eftermiddag i mitten av augusti, när jackan har fått åka på och en undrar om sommaren är förbi nu, träffar vi Zacharias och frågar hur han mår nu.

– Jag har mått ganska dåligt idag. Haft lite livsångest. Man grindar på liksom. Jag var ju på Way Out West i helgen och spelade och det gick bra, var kul. Det var folk som sjöng med i texterna så det känns som det börjar hända lite saker nu och det är kul. Att allt slit ger belöning.

Ångest är något som ofta dyker upp i intervjuer och artiklar om Zacharias. Att det känns som ett överhängande tema och om det är viktigt att prata om det.

– Det är svårt att inte prata om ångesten. För en ligger så nära hela tiden. Men det är inte som att den är jätteviktig heller att prata om. Eller den kanske är det? Jag vet inte riktigt. För folk pratar inte om det och då blir ämnet ångest så stigmatiserad.

Zacharias berättar att han ser sina texter som ganska mörka och banala. Därför måste han skriva om psykisk ohälsa, även om han försöker att inte bara skriva om det. Han nämner att han jobbar på att hitta ett annat uttryck just nu, något mindre mörkt.

Vi kommer in på att prata om band som inspirerat honom. Bland dessa förekommer många band som under åttiotalet släpptes via det kultförklarade manchesterbolaget Factory Records. De som nämns mest är Happy Mondays, Joy Division och The Stone Roses. När vi ändå berör ämnet om ångest kommer vi in på hur musikens innebörd kan få djupare mening, när det blir känt att en artist kanske inte mår så bra. Ian Curtis, frontsångaren i ovan nämnda Joy Division, demoner blev än mer tydligare efter hans tidiga bortgång. Något som gett ännu mer djup till musiken och även något som syns även i Vacation Forevers texter.

– Jag gillar soundet av den musiken och texterna kan jag relatera till väldigt mycket. Men sedan har det också betydelse att det var den musiken jag lyssnade på när jag väl började lyssna på musik på riktigt, den jag växte upp med liksom. Då ligger det hela tiden väldigt nära en själv. De banden man blev förälskad i första gången är alltid dem som ger de största intrycken. Typ de banden man blev full till första gången och allt sånt där. Det är svårt att hitta någonting nu som ger så mycket som det.

Ämnet musik som inspirerar fortsätter och han berättar att han lyssnar på väldigt mycket klassisk musik just nu. Beethoven, Mozart, Chopin bara för att nämna några, lyssnas det flitigt på. Han menar på att det är för att det inte är pop och så långt ifrån något man kan hitta som görs nu.

– Så fort man sätter ord till musik så blir det pop på något sätt. Den klassiska musiken är så himla uttänkt och perfekt. De känslorna som de kompositörerna kan uttrycka med bara ljud är helt otroliga. De har liksom förstått att man inte behöver sätta ord på saker och ting för att känna och förstå vad de menar.

Kan du tänka dig att göra något instrumentalt själv?

– Jag vill egentligen bara göra det. Men just nu har jag bestämt mig för att göra pop och då gör jag det. Men om jag bara skulle få vara själv och inte ha någon tanke på framgång på något sätt, överhuvudtaget, så skulle jag nog bara göra instrumental musik. Fast de tankarna går upp och ner hela tiden.

Det är, som alltid, en omställning att gå från att spela i ett band till att driva ett helt soloprojekt själv. Man får göra det man vill och ha sina vinklar men det kan också vara en utmaning i att utvärdera sina egna skapelser.

– Det är skönt att vara själv. Men det är också lite svårt ibland när man fastnar. För det är ingen annan som säger om det är bra eller dåligt. Man kan fastna i sina egna perspektiv när man bara är själv.

Zacharias pekar in mot studion där ett par musiker från Storbritannien jobbar och berättar att de tillsammans just nu skriver popmusik åt andra.

– Det är bara kul, det blir som en helt annan grej när det är till någon annan.

Trots att han släppte den första singeln som Vacation Forever för bara ett halvår sedan har han också hunnit släppa en EP och bokades till Stay Out West samt gjort och har fler spelningar inplanerade. Det är inte utan att jag undrar hur det är med scenskräcken nu.

– Den har typ gått bort lite. Nu när jag spelade under Way Out West så kände jag mest att det var kul att vara på scenen. Det känns som att jag börjar komma in i det mer och mer. Tyckte inte alls att det kändes lika jobbigt nu som det har gjort tidigare. Det är känns fortfarande svårt men inte alls på samma nivå som förut, nu kan jag ändå känna att det är kul också.

Zacharias har setts i en del modekampanjer och bland annat modellat för Whyred nu under den senaste tiden. Jag frågar om det är lika jobbigt med scenskräck där eller om det är så långt ifrån förknippat med han själv och musiken

– Sånt tycker jag inte alls är jobbigt. Jag tycker att det är jobbigt att göra något som ligger nära en, där det känns som att man har något att förlora på det. Vilket jag inte känner med att vara modell och den grejen. Det intresserar mig inte på det sättet. Musik dock, det ligger så nära mig så det känns som att jag blottar hela mig själv när jag framför den. För jag lagt så mycket tid och känslor idet.
Om jag ska försöka sätta ord på varför det känns jobbigt så är det nog för att man blir mer skör då man exponeras för kritik, eller möjligheten till kritik. Jag är typ rädd att folk ska upptäcka att man är fake eller att man aldrig är bra nog för någonting. Att ”det här kan någon annan göra så mycket bättre, varför ska jag då stå här, jag förtjänar inte att stå här” och så vidare. De är bara här för att titta på hur dålig jag är. Det är väl den känslan.

Under sin uppväxt spenderade han mycket tid i bland annat Portugal och många delar av Asien, ändå känns han ibland som ett riktigt innerstads-kid emellanåt. Det är svårt att veta om det beror på avsaknaden av platsbeskrivningar i hans låtar som många andra artister som hör hemma lite överallt eller om det är för att han ofta syns i Stockholms nattliv som inger den auran. Även om han just nu bor i Stockholm så berättar han att det inte gör det bästa för hans fokus.

– Stockholm distraherar mig lätt, så jag är helst någon annanstans om jag ska göra musik. Jag gillar att isolera mig när jag gör musik och det är lite svårt här. Dock har jag alla mina kompisar här och det är kul men jag är helst någon annanstans när jag väl ska jobba. Jag brukar åka till LA när jag ska göra klart det. Det faller för snabbt här.

Jag är så impulsiv. Det kan vara att jag är på väg in i studion för att spela in något och så ringer någon och så är man plötsligt på en helt annan plats klockan fem å morgonen. Så står jag där och undrar hur jag hamnade i den situationen. Det är väl något jag ska försöka ändra på. Jag har haft lite livskris över just den grejen på senare,  om ”åh gud vad man typ är gränslös”, men jag ska ta det lite lugnt nu och bara göra det här. Försökte hålla det ett tag men sen så började man festa och göra massa andra grejer så fokus försvann direkt. Semestern är över nu.

Även om festsemestern är över nu blickar han tillbaka och berättar hur kul det var med Way Out West-spelningen och att Gagnef var något annorlunda.

– Jag hade varit uppe hela natten, festat och gick direkt till spelningen. Jag var lite snurrig då. Men det var jävligt kul. Liksom snurrade med gitarren och smashade den och var helt wild, det var väldigt kul. Men jag kommer nog inte göra det så mycket igen. Men nu har det typ blivit en grej att jag alltid slår sönder min gitarr på spelningar så det blir ju lite jobbigt. Gjorde det igen på WOW. Kommer nog definitivt göra det på min spelning på Trädgården senare i augusti.

Det är en helt annan bild man får av Zacharias när han beskriver vad han helst skulle göra en vanlig fredagskväll. Det är inte den ”varför är jag här klockan 05 på morgonen”-festpersonen utan istället någon som helst skulle vilja vara hemma själv och ta det lugnt. Men det blir sällan så erkänner han och att det följs upp av ett klagande från sig själv dagen efter. Ambition om att ta tag i det finns dock.

”Är inte så mörk egentligen”

– Jag har hela tiden drömmar om att bara åka iväg till en annan plats och isolera mig helt själv. Sen så tänker jag att så kan man ju inte leva. Så jag måste väl stanna och ta tag i det. Ta tjuren vid hornen liksom. Men jag gillar att titta på The office. Kan sträckkolla på det hur mycket som helst. Det är det mest ångestdämpande som finns.

Han säger att han skulle kunna göra det hela sitt liv, bara sträckkolla på The Office (både amerikanska och brittiska), göra musik och läsa böcker. Insikten att det är skönt att vara själv är något som har kommit på senare tid.

– Man är ju så dålig på att ha relationer ändå så då slipper man det. Haha, nej, fan vad mörkt det lät. Är inte så mörk egentligen.

Jag frågar om han känner att han saknar något i sitt liv just nu.

– Gör vi inte alla det egentligen? Jo, ja det gör jag väl. Eller jag har liksom ingen flickvän eller så nu, det saknar jag väl i och för sig inte heller. Jag saknar en kontrollerad vardag. Jag saknar att ha ett sätt att hantera everyday life på. Det skulle jag vilja ha mer av.  Det har jag inte riktigt lyckats med än. Och ja, en stabil inkomst vore väl skönt.

Något som sticker ut från mängden av alla finputsade musikvideos men grandios produktion är definitivt Vacation Forevers musikvideos. Det finns en charm med dem, att de är lite på skoj och inte så himla viktigt att det är perfekt även om det i sin tur bidrar till att de känns otroligt genomtänkta. Videosen är färgsprakande men olika klipp med en pixlad Zacharias som dyker upp över filmen. En psykadelisk känsla finns genom de.

– Det är verkligen DIY med musikvideosen. Det är för att vi inte haft någon budget till det och att vi tänkte att det kunde vara nice att göra det själv. Det har varit jag och någon till som gjort det på typ en dag bara. När jag spelade in skivan så var jag på Hawaii och i L.A, då hade vi en filmare med oss som filmade typ hela tiden så vi har jättemycket material som jag kan klippa ihop. De här filmerna när man är överallt i hela världen, det är lätt att klippa ihop sånt, så det blev som ett montage då vi filmade hela tiden.
Min nya video funderar jag på att filma på min iphone bara. Det kan bli asnice. Varför inte liksom? Det är kul när man kan göra saker själv, jag gillar det. Det blir personligt på något sätt. Det blir nästa projekt.

”Nästa skiva kommer bli mer lättillgänglig för alla”

Sen han debuterade med Vacation Forever har det skrivits många bra recensioner och musikvärlden pratar varmt om hans musik. När man är omgivits av musiken i hela sitt liv och har en stora syster som kritikerrosats till skyarna undrar jag hur man förväntar sig att mottagandet av en själv ska bli.

– Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli så mycket respons bara av att jag släppte en EP. Jag har en till som är klar som jag ska släppa och hur mycket annat som helst. Så det känns som en bra bas att stå på. Plus att det känns som jag faktiskt fått riktiga fans nu också.

Med hela det här projektet så kände jag att jag var tvungen att göra det, släppa min musik. Såklart så vill man att det ska nå framgång också. Jag ville göra något på riktigt liksom, jag kan inte göra något halvdant. Det måste vara på riktigt. Andas och blöda musiken. 

Vi börjar närma oss slutet av vårt möte och jag är nyfiken på att veta vad Zacharias skulle berätta om han bara fick säga en sak till världen nu.

– Att det här är bara början. Nästa skiva kommer inte vara lika pompös och stor utan jag ska slimma ner det för att göra det lite mer lättillgängligt för fler människor. Och göra mer poplåtar. Jag tycker fan det är kul med pop. Det är det jag ska satsa på. Mer pop. Det vill jag berätta. Det här är verkligen bara början. Jag har så mycket mer att ge. 

Till sist behöver vi ändå belysa Tropical Emo-grejen, den genre som beskriver Vacation Forevers musik.

– Det var ett skämt från början. Men sen lät det så kul så tänkte vi att vi kunde använda det. Musiken är inte så sorglig egentligen utan den är ganska glad men det är så himla sorglig musik så det blir liksom tropical. Som en palm med en hängsnara i. Det passar bra. Sen är jag så himla ofta i Asien, det blir en sån kontrast att jag är där och hänger men så är jag så himla emo. Jag gillar kontraster väldigt mycket. Jag vill göra mer tropisk emo, är ju typ grundaren till det.  Det ska bli stort. Det ska bli en subkultur.

Den skörhet som Zacharias speglar när man samtalar med honom ger verkligen musiken av Vacation Forever en ny nyans. Det är inte konstigt att det pratas om en ny genre, tropisk emo, över hans musik. Det är en ny kombination text och popmusik som inte kan annat en beskrivas med något vi inte hört förut. Det är varmt och sprakande men samtidigt insveper ett melankoliskt mörker över den. När Zacharias säger att detta bara är början och att han har så mycket kvar att ge, tänds det något i hans blick. Jag är övertygad. Det här är bara början.

Författare:
Lili Gustafsson, Skribent

Fotografi:
Liam Warton, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This