It’s For Us: “Trummaskinen är vår nya bästa vän”

av | Maj 1, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Vi ringde upp Camilla Karlsson, sångare och basist i It’s For Us, för att prata om Stockholmsbandets färska debutalbum Come With Me.

Hur gick det till när It’s For Us bildades?
– I början det bara jag och Jon Gredmark. Vi började som ett eget akustiskt projekt, med musik som var mer avskalad – vi gjorde faktiskt en hel del spelningar, bara han och jag med var sin gitarr. Men sedan bjöd vi in en trummis, och då blev det plötsligt något helt annat. Efter det kom Rebecka Johansson med i bandet – hon hade också spelat med Jon i ett annat projekt tidigare – och till slut hittade vi Alex Nilsson. I tre år har bandet sett ut som det gör nu.

Vad var det svåraste med att göra Come With Me?
– Det svåraste var framför allt att få tid att spela in den! Eller, hmm… svårast kanske var att välja bort låtar. Först behövde man ju gallra ut vilka som skulle spelas in, och sen spelade vi ändå in lite för många och blev tvungna att gallra igen. Vi är ganska produktiva, så det blir väldig mycket material!

Material för nästa skiva kanske?

– Ja men precis. En del kan man ju använda till det! Men samtidigt, när man börjar om igen så vill man gärna att det ska vara som en helhet – att allt ändå är gjort under samma period och hör ihop.

Blev det färdiga albumet likadant som ni tänkte er från början?

– Ja, det tycker jag nog. Eller jag vet åtminstone att vi alla blev väldigt nöjda med skivan – vi tycker att den är fantastisk!

Har du någon personlig favoritlåt från Come With Me?
– Vilka som varit favoriterna har gått i perioder, men Drifting gillar jag eftersom den är väldigt rolig att sjunga. Plus att den är lite annorlunda än de andra låtarna.

På vilket sätt?

– Den är annorlunda eftersom vi använder en trummaskin, så låten blir väldigt statisk. Det, tillsammans med synthen, gör att det ligger lite begravningsstämning över det hela trots att den stundvis går i dur. Det låter ganska speciellt.

Har ni några musikaliska förebilder?
– Just nu vet jag faktiskt inte, vi går mest på känsla när vi spelar. Det är inte så att man lyssnar på något och tänker att så där vill jag också låta, utan vårt sound sitter ganska rotat just nu. Sedan har vi ju olika referenser och får intryck från olika håll. Vissa i bandet lyssnar lite mer på nyare musik och vissa föredrar äldre.

Vad ser ni som band fram emot under år 2017?
– Vi har inte så mycket inplanerat än. Förhoppningsvis får vi spela mer, för det är ju det vi gillar att göra! Det bästa sättet att resa på är att spela musik, tycker jag. Sedan ser jag också fram emot att börja skriva nya låtar igen – men det kan man ju göra parallellt med turnerande.

Har ni redan funderat på hur nästa album kommer att låta?
– Ja, vi kommer nog att köra vidare på samma spår, men det är mycket möjligt att soundet blir mer minimalistiskt. Fast det lär också gå ännu mer åt oljud-hållet, som i Drifting. Trummaskinen är vår nya bästa vän! Och sen är det ju alltid kul att byta lite instrument. Vi får se!

Nu blev jag nyfiken – brukar ni byta instrument sinsemellan eller byta ut vissa instrument helt och hållet?
– Både och! Att byta sinsemellan kan göra väldigt mycket med musiken – ifall jag sätter mig bakom trummorna så kommer det att låta helt annorlunda. Det kan vara en fördel också att inte vara så bra på ett instrument.

Författare:
Daniela Lillhannus

Pin It on Pinterest

Share This