Underbara Ingenting: ”Jag jobbar hårt för att inte censurera mina texter”

av | maj 28, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Vi har pratat med Underbara Ingenting om arbetet kring hennes nysläppta debut-EP och om blodet som för henne symboliserar något mänskligt och okontrollerbart som cirkulerar omkring tillsammans med en människa, precis på samma sätt som känslor och tankar.

För de som inte hört talas om dig tidigare, vill du berätta lite om dig själv och hur ditt intresse för musik tog fart?
– Jag är en 21-årig låtskrivare och producent som sedan typ ett och ett halvt år tillbaka har spelat in och släppt välvillig indiepop på svenska under namnet Underbara Ingenting. I grund och botten gör jag musik för att det är mitt enda vettiga sätt att uttrycka mig själv på. Då har jag testat massa andra saker typ; Balett, fotboll, teater… Musik började jag med då det kändes vettigast för just mig. Dessutom är musik nog det enda jag faktiskt är riktigt bra på. Säkert för att man inte kan göra fel. Det är fantastiskt!

Nyligen släppte du din debut-EP Blodet flyter nånstans bredvid. Hur känns det och hur har dina förväntningar sett ut inför releasen?
– Det känns fint att ha släppt EP:n för nu orkar jag äntligen tänka på annat. Typ mer ny musik. Mina förväntningar var nog rätt låga, jag utgick ifrån det jag visste: att några skulle lyssna på låtarna. Vissa skulle gilla EP:n, andra skulle inte bry sig. Folk har så mycket annat att tänka på och prioritera. Jag är också en person som alltid hoppas på det bästa och är rätt säker på att det bästa resultatet är ett fint sinnestillstånd hos mig själv. Glad och nöjd. Nu såhär på andra sidan mållinjen, efter att ha släppt musiken jag jobbat på så länge, är jag både glad och nöjd. Tjoho.

Berätta om titeln Blodet flyter nånstans bredvid.
– För mig symboliserar blodet något mänskligt och okontrollerbart som cirkulerar omkring tillsammans med en människa, precis på samma sätt som känslor och tankar. Jag visualiserade mig en mänsklig karaktär som en fysisk representation av EP:n. På henne var blodet inte i rotation i kroppen utan det liksom flöt nånstans bredvid. Ganska tomt och kallt i kroppen men lite snett på sidan, där flöt verkligheten och känslorna omkring på marken. Lika mycket känslor och liv som hos vilken annan människa som helst. Låter kanske deppigt, men det är inte menat som varken ledset eller glatt, utan bara som det är. Alla har blodet på olika ställen. Vissas blod går på högvarv i huvudet, andras i magen och för vissa kanske det guppar runt i en pöl nere vid fötterna.

”Det är en sorts överenskommelse producent och musiker emellan, att alla ska få chansen att göra sin grej.”

Finns det någon låt på EP:n som du känner lite extra för?
Julia spyr, den är jag stolt över. Först och främst är jag nöjd över att jag lyckades ha med den på EP:n utan att känna mig löjlig. För det är nog den mest genuina låten jag skrivit: den beskriver exakt vad som hände och hur jag kände då. Visst var det inte en särskilt komplicerad situation, att Julia spydde i mitt badrum. Det jag är stolt över är att jag skrev den utan att försöka smycka ut handlingen med coola metaforer eller kontrollera låten till att handla om nått mer romantiskt än en vän som spyr.

Din musik kombinerar genres så som jazz, progg och visa. Hur slutade du upp i den här konstellationen?
– Oklart! Säkert för att jag älskar att jobba med olika instrument och musiker så mycket. Bägge bär ju med sig historia och personlighet. Har jag in en jazzig basist att spela på en låt jag skrivit kommer det troligtvis låta jazzigt. Det tycker jag om, det är spännande. Jag har så svårt att säga nej när musiker uttrycker sig. Och varför skulle jag? Det är en sorts överenskommelse producent och musiker emellan, att alla ska få chansen att göra sin grej. Tolka fritt och uttrycka sig själv. Låtarna lyckas på något vis alltid bli enligt min vision i slutändan ändå, lustigt nog. Det är oförklarligt! Magi! Trolleri!

”En regel jag satt upp är att inte jobba länge med texter, det går i hand med mitt dåliga tålamod.”

Jag har fastnat rejält just för dina textrader. Hur ser processen ut när du tar fram en text?
– Vad fint. Mina textrader är bara tankar, egentligen. Saker som hänt mig. Jag jobbar däremot hårt för att inte censurera mina texter. Oftast kör jag på att välja orden som är så nära den instinktiva tanken som möjligt och använda det som text. Det är svårt att inte försköna sångtexter, göra dom mer dramatiska än dem är. En regel jag satt upp är att inte jobba länge med texter, det går i hand med mitt dåliga tålamod. Skriver jag en låt och undrar vad den handlar om till exempel, slänger jag den. Det är en sak jag som låtskrivare ska veta, tänker jag. Jag känner mig lite smutsig om jag skriver en text jag inte relaterar till. Det finns ingenting att hämta i såna ord tycker jag. Det är dödfödda ord. Oavsett hur snyggt allt kanske rimmar. Jag försöker mitt bästa att följa mina principer.

Finns det någon speciell person som du ser upp till när det gäller text?
– Jag har alltid gillat Vit Päls texter. Han både kan och vill. Jag tror 100% på varenda ord han sjunger. Han sjunger från hjärtat, som man säger. Utöver det gillar jag finurliga musiker, typ: Kjell Höglund och Röda bönor. Franska trion är också en favorit! Matti Ollikainen fascinerar mig för jag fattar honom inte överhuvudtaget. Varje rad i hans texter hade kunnat vara en egen låt. Orden är så tunga.

Jag får intryck av att det kreativa runt musiken är viktig för dig också, både färg och bildmässigt. Hur tänker du kring det?
– Ja, bild och musik tillsammans är något av det kraftfullaste man kan använda att uttrycka sig själv med. Då är det viktigt att om man gör något visuellt till musiken så ska det bli rätt. Jag vill inte lura någon. Det är frustrerande att med ord behöva beskriva musik för musik ska ju beskriva sig självt. Då är det visuella perfekt för att förtydliga innehållet. Bild, video och färger skapar en ny dimension!

Vad har du för planer för resten av året?
– Jag har massa låtar jag måste göra något av! Skriva färdigt, arrangera, producera, spela in, släppa. Jag har ett band nu och vi vill ut och spela och ha kul. Utöver det är planen att göra det jag trivs med: pyssla, skriva små sagor, dricka en kopp kaffe till, ta en promenad eller två… Mest hoppas jag att massa oförutsägbara, spännande saker bara magiskt händer mig så jag slipper planera alltför mycket själv.

 

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This