Two Year Vacation är bandet med stans allra bästa skjortor och ett sound som kommer få dig att tro att det inte alls är regniga kullerstensgator utan grönt gräs under dina fötter. Media har en tendens att nämna sol och semester i samband med detta band, men vi har istället pratat om Budapest, böcker och Science Fiction, som också råkar vara namnet på deras kommande EP som släpps i slutet av oktober. 

Fotograf: Amanda Båmstedt

Fotograf: Amanda Båmstedt

Jag går upp för trappan till Pusterviks övervåning med nästan hela Two Year Vacation, bara David Furbacken saknas inför intervjun. Bandet har bjudit på kaffe och vi slår oss ned i den nedsuttna, men ack så härliga soffan. Det ryktas om att de har haft en intensiv inspelningsperiod i Budapest inför den kommande EP:n och sångaren Anton Tuvesson berättar att det var skönt att komma bort. Under den förra EP:n jobbade de parallellt med inspelningen vilket resulterade i många sena studiokvällar. Resten av bandet instämmer.

György: – Vi var väldigt sugna på att få lite andra förutsättningar och byta miljö inför inspelningen av den andra EP:n och jag är från Ungern så då kändes det rätt spännande att få åka dit och spela in där istället.

Jonathan: – Det blir en annan grej när man lämnar jobb och skola, fru och barn, Volvo, hund och katt och fokuserar på musiken bara.

Hittade ni någon favoritplats i Budapest?

Jonathan: – Det var någon sådan superhärlig kväll, vi hade varit nere i studion och jobbat hela dagen. Jag tror det var under den tredje dagen vi var där, så var vi ganska trötta och hade suttit inne i en varm studio. Det var inte så bra ventilation så det var sjukt varmt där nere och vi hade suttit därinne i tolv timmar och lyssnat på trummor.  Då sa vi; Budapest är ju känt för sina span och så vi gick till ett sådant gammalt turkiskt bad från 1500-talet som hade en pool på taket. De hade nattöppet så klockan var runt två på natten, de sålde drinkar och så kunde man se månen och stjärnhimlen.

Det ryktas att er nästa EP går under namnet Science Fiction, berätta mer!

Max– Jag tror att tanken var att det känns som att man lever i framtiden nu. Läser man gamla science fiction böcker eller tittar på gamla filmer i samma genre så är de gadgetsen som de har där mindre utvecklade än de vi har nu. En smartphone är ju helt sjuk egentligen, det är verkligen science fiction, vi lever i den tiden. Sedan så är det väl också en flirt med hur folk trodde att framtiden skulle vara på 60- och 70-talet.

György: – Det känns lite som att ta tempen på dagens samhälle och kanske också ifrågasätta. Lever vi redan i framtiden istället för nutiden. Att alltid längta framåt och inte kunna känna sig tillfreds?

Max: –  Jag ser det också lite som att folk trodde att utvecklingen skulle gå mycket snabbare på vissa punkter förr i tiden. Att vi skulle kommit så mycket längre i vissa riktningar. Sedan har vi säkert kommit långt, fast i andra riktningar och när det kommer till vissa saker så har det ju nästan stått still. 

Anton: –  När det kommer till inspirationen bakom så vet jag inte riktigt. Jag såg Stranger Things som är superpopulär, jag ville skriva så mycket texter om serien och blev inspirerad av det och så kom förslaget om science fiction så tänkte jag; yes nu får jag göra det här, nu kommer jag undan med det här. Nu slipper jag sjunga om stränder hela tiden, så det är skönt att sjunga om något annat.

Max: –  Jag har faktiskt läst science fiction böcker, det har jag aldrig gjort det tidigare i mitt liv.

Jonathan: – Läser du modern science fiction? Eller läser du gamla klassiker som Jules Verne och så?

Max: – Nej, inte sådan gammal science fiction, det är ju vackert och så men jag gillar ju snaskiga grejer. Rymdopera liksom. Jag har ju bara läst fyra böcker från samma science fiction-serie egentligen, förutom 1984 och sådant

Men om ni skulle få uppfinna en framtidspryl, vad skulle det vara?

Anton: – En kikare som kan se in i framtiden, fast det kanske både är bra och dåligt.

Jonathan: – En platta som spelar in sig själv.

Hur står det till med relationen till studion egentligen?

Max: – De flesta band växer fram i en replokal, vi är tvärt om. Vi har växt fram i en studio. Så egentligen så älskar vi att vara i studion men det blir som med allt, blir det för intensivt så blir det jobbigt.

Jonathan: – Man älskar när man är inne i något slags flow, då allt är kreativt, man hittar nya ljud och sätter saker. Men sitta och klippa samma låt eller greja med samma pryl en hel dag för att få det rätt, då blir man ju tokig liksom.

Vad gör ni för att komma ifrån det?

Alla: – Badar!

Ni har ju några av Göteborgs bästa skjortor, var hittar ni dessa?

Jonathan: – Vi får väl nämna Velour och tacka dem, vi gjorde ett litet brunchgig där.

György: – Jag har köpt mina skjortor i Köpenhamn och sedan en massa i Budapest.

Anton: – Du har en grym med svampar på!two year vacation

Ni släpper ju EP:n nu i slutet av oktober, ska ni fira det på något speciellt sätt?

Max: Det är ingenting som är hugget i sten än. Kanske bada.

György: –  Men vi kommer att åka ut på en Europaturné dagarna efter där.

Vart ska ni åka någonstans?

Anton: –  Tyskland, Hamburg, München, Schweiz och sedan åker vi genom Österrike till Budapest och till sist ska vi förhoppningsvis upp förbi Berlin och spela lite där. Så det blir en kort turné på 14 dagar ungefär.

Har ni någon favoritlåt från den kommande EP:n som ni är lite extra nöjda med?

Anton: – Det är nog lite olika där, men det är skönt. Vi har inga namn än (hela bandet brister ut i skratt).

Haha, men har ni någon av era gamla som ni gillar att spela live då?

Max: –  Jag gillar RunawayVi släpper ju bara glad musik men den är ledsam.

Jonathan: –  Sedan kommer sticket och så börjar man gråta. Varje gång man repar i replokalen så känns det lite som att det blir en punkt när en kör den.

Avslutar ni era rep med den?

Jonathan: – Nej, vi måste köra den mitt i ett set. Det hade ju varit hemskt att lämna på ett sådant set.

Anton: – Sedan gillar jag att spela Love Will Come Back To You för varje gång vi spelar den känns som första gången. Den är så himla svår, man är alltid lika nervös för den men när man väl får igång den så kan man andas ut.

György: –  Jag gillar när folk börjar dansa till den. Man tar med sig sommarvärmen in med den vart man än är.

På tal om att vara nervös, minns ni ert första gig?

György: – Vi hade vår första spelning med Anton i Borås på juldagen, det var helt fantastiskt.

Max: – Vi tog hela gaget som vi fick och brände det på Grand Hotell. Det var en magisk kväll verkligen. Anton har ett soloprojekt också men vi har spelat ihop innan som förband eller tvärtom. Sedan frågade vi om han kunde tänka sig att testa och köra med oss lite. Så var vi i Borås och det var första giget, ganska så nervöst. Vi var förband åt Bongo Club tror jag. Grand Hotelkvällen var magisk!

Pin It on Pinterest

Share This