I veckan gick Public Service VD Eva Hamilton ut med att SVT:s kanaler ska börja sändas live online. Detta medför att en TV-avgift kan införas även för surfplattor och datorer i hemmen.

”Det kommer det inte bli en radikal förändring” säger Hamliton i en intervju till Computer Sweden. Trots Hamiltons uttalande har motreaktionerna från privatpersoner varit starka. Inte minst på Twitter har motståndsorden duggat tätt. Det har talats om ”straffskatt”, ”orimliga avgifter” och ”kan det ens vara lagligt?”. Jag tycker att en avgift för fler apparater än TV är en naturlig utveckling i ett samhälle där TV-sänt material konsumeras på nya sätt.

Vi har vant oss vid att internet är gratis. Men dessa ”gratis” produkter och tjänster är oftast inte helt lagligt utlagda online för fritt bruk. Filmer och musik som laddats ned illegalt själs ju faktiskt av upphovsmannen, oavsett om vi vill kännas vid det eller ej. Men eftersom en hel generation växt upp med en kostnadsfri godisbutik online är det inte konstigt att det känns motigt när det plötsligt börjar tas betalt för karamellerna.

Men att känna ett motstånd mot TV-licens är inget nytt. Hos många har jag uppfattat en underlig prestige i att inte betala TV-avgiften. Det är lite som att sno med kontorsmaterial hem från jobbet, det är inte tillåtet men alla gör det. Man får ju faktiskt ingen snigel på ögat som i den berömda kampanjen från 90-talet. Annat var det när före detta kulturministern Cecilia Stegö Chiò fick avgå eftersom hon inte betalat TV-licens. Då var det plötsligt väldigt viktigt att det skulle gå rätt till. SVT har gått ut och sagt att de inte tänker jaga personer med surfplattor på utebliven inbetalning. Det handlar om frihet under ansvar, och kanske är det här problemet ligger. Om TV-licesens indrivning var mer tydligt formulerad kanske man inte funderat på vilket. Men när möjligheten att inte betala finns kryper snåljåpen inom oss fram.

Vad vi ofta ser i sammanhang som detta är pengarna. Med det nya licensförslaget målar vi genast fan på väggen. ”Samhället tar ju pengar som är våra” heter det. Detta trots att kostnaden knappast kommer öka drastiskt, inte alls för de allra flesta. 9 av 10 hushåll betalar idag TV-licens vilket inbegriper alla hemmets apparater. Och vi glömmer ofta vad vi får för pengarna.

Public Service ser till att vi har en handfull kanaler helt fria från reklam. Konceptet är det samma som på andra kanaler, där betalar vi med vår tid till glassiga reklaminslag och avbrott i det vi tittar på. Licensfinansierade kanaler betalar vi med pengar. Och fördelarna med licens-betalning är fler än att vi slipper kommersen. Eftersom Public Service inte behöver tjäna pengar på reklam vars hantlangare de lockar med tittarsiffror, kan de satsa på smalare program och våga satsa på nya osäkra produktioner. Public service har råd att gör kvalitets-TV. Utan Public Service finns mycket bra och viktig TV som aldrig skulle få se dagens ljus.

Att införa TV-licens även för surfplattor och datorer är en del i en utveckling. En viktig mognadsprocess där vi lär oss att betala för saker vi konsumerar online. En betalning som måste ske om journalistik, underhållning och musik ska kunna hålla samma klass. Någonting måste finansiera dessa projekt,reklambanners i all ära, men det räcker inte. Vi ser hur allt fler tidningar och TV-kanaler får dra ned på resurser för att överleva. Detta eftersom vi söker oss till gratis alternativ på internet. Men kvalitets-journalistik och TV kan i längden inte vara gratis. Vi måste hitta nya sätt att ta betalt. Musik- och filmbranschen är bra exempel på den här positiva utvecklingen. Musikbranschen har för första gången på år gått plus 2012 eftersom streemad musik har ökat. Färre laddar ned filmer illegalt på grund av tjänster som Netflix. Att vi betalar för tjänster online höjer också statusen på produktionen och kvalitén blir högre. En win-win-situation helt enkelt.

Det kan kännas taskigt att behöva betala TV-licens när man aldrig tittar på SVTplay på surfplattan. Visst, jag ser problemet. Och Public Service skulle kunna välja att ta betalt per abonnemang på SVTplay ungefär som Netflix. Men kanske kan man ta med sig lite av den folkbildningstanke som faktiskt finns i Public Service när man nischar  sig till nya tider. Tanken att staten skall tillhandahålla TV med kvalité och bredd för alla medborgare. Tanken att alla medborgare ska ha rätt till bra, utvecklande TV som stimulerar till lärande. Alla med tillgång till en dator, TV eller surfplatta ska, oavsett inkomst kunna se bra TV och lära sig saker. Och det blir billigare om alla är med och betalar. Utan gemensam insats kanske Public Service inte ens kan fortsätta producera högkvalitativ TV för alla.

Det handlar i slutändan om hur Public Service ska finansieras. TV-licens för datorer och surfplattor är kanske inte den bästa lösningen. Kanske inte heller den sista varianten av lösning vi kommer se. Men just nu tycker jag det är en utmärkt lösning i mitten av en teknisk övergång. För varför ska vi plötsligt sluta betala för varor och tjänster?

 

Pin It on Pinterest

Share This