“Om man inte ser bakåt innan man ser framåt så får man se upp!” brukar min mamma säga lite slugt när hon vill mana till eftertanke hos sin äldsta dotter (vilken alltså är jag). Det är inte hon som har kommit på det där citatet och jag kan inte minnas var det kommer ifrån heller men det låter ju som något gammalt snusförnuftigt från bondesamhället eller liknande. Hur som haver, när jag satte mig ner för att börja formulera någon slags sammanfattning av TV-året 2013 så kom jag att tänka på det där. Så för att göra mamma glad så tänkte jag stirra ordentligt in i backspegeln, och börja den här krönikan redan 2012.

Förra året (eller förr-förra, beroende på vilken sida om nyåret som ni läser det här) började jag titta på TV med en lite annan blick. Största anledningen till detta var väl att jag skaffade TV hemma för första gången på länge, men också för att jag hade börjat värdera TV:s innehåll på ett annat sätt. Tidigare var det mest korvstoppning, något man hade på i bakgrunden kanske, eller som ytterst tillfällig lägereld vid typ Melodifestivalen. Men sen blev det något som jag aktivt analyserade, jag insåg att det budskap som når mig via TV:n gör minst lika djupa avtryck (om inte djupare) som en långfilm eller en bok. Infotainment höll på att bli riktigt stort, med fantastiska Jakten på det perfekta livet och Historieätarna (båda SVT) i spetsen. Och denna relativt lilla genre passade en sådan som mig perfekt. Ett år tidigare hade jag stolt proklamerat på varenda middag och hemmafest att jag “inte ens äger en TV faktiskt”, och nu satt jag klistrad vid specifika klockslag. Jag lärde mig en hel massa intressanta saker ju! Tänk att det var möjligt! Via TV:n hörrni!

Rolig TV anno 2012. Foto: SVT

Rolig TV anno 2012. Foto: SVT

Det finaste med infotainmenten är att det inte är meningen att det ska vara kul, men att det ofta blir det ändå av bara farten. Det blir en otvungen och avslappnad stämning när folk gör konstiga saker, samtidigt som dom har ett tydligt mål. Man testar, undersöker, provar. Och den här humorn, den drog tittare som bara den. Så om vi nu ska flytta luppen lite närmare 2013 så kan vi ju snabbt konstatera att varenda kommersiell kanal beställde humor av produktionsbolagen. TV4 drog igång senvintern och våren med nyproduktionerna Allt faller och Familjen Holstein-Gottorp. TV3 fick ihop studiokalaset Torsk på tuben redan till efter sommaren (plus komediserien Sommartider med start i oktober), och TV6 kickade igång sin skruvade 112 Aina i mars. Om det var jätteroligt? Nja. Det kändes inte riktigt sådär gött och otvunget som det gjort året innan. Vi (i alla fall jag) gillar det spontana, när det blir skoj i en oskojig situation. Som när någon slangade Hanna Hellqvists bil och vi får se hur hon står mitt i vägen och gormar på bred värmländska. Tråkigt och dyrt för dom, roligt och spännande för oss.

Tobbe Trollkarl med vänner. Foto: TV3

Tobbe Trollkarl med vänner. Foto: TV3

Jag tror att det alla har sökt med ljus och lykta efter under 2013, det är humorn. Den förlösande, härliga och ofarliga humorn. Detta kanske är lite långsökt, och dessutom inte helt applicerbart på Sverige, men jag tror att när Europa och världen befinner sig i kris pallar man knappt se Beck efter 22-nyheterna. Det får vara nog med elände, jag vill se en gubbe med pojkigt utseende först klä av sig naken och sen ta på sig lustiga kläder. Och äta äcklig mat samtidigt som han skrattar. Det är vad jag orkar ta in just nu.

Annars då, jo Idol kom ju tillbaka. Roligt att man plockat upp det formatet igen tycker jag. Men Kevin? Helt ärligt? Är det dags för White Guy With Guitar-syndrome även i Sverige?

Sist ut 2013

Två saker, först Historieätarnas julspecial, och sedan Fröken Frimans krig. Sistnämnda med briljanta Sissela Kyle i titelrollen. Båda finns på svtplay.

Först ut 2014

Girls såklart. 12 januari i USA.

Pin It on Pinterest

Share This