inside-llewyn-davis-oscar-isaac-justin-timberlake

Regi Ethan Coen, Joel Coen Manus  Ethan Coen, Joel Coen Medverkande  Oscar Isaac, Carey Mulligan, John Goodman

Inside Llweyn Davis

Llewyn Davis är en musiker som kämpar för att kunna försörja sig på det. Han har inget riktigt hem utan sover några nätter här, några nätter där. Efter en natt hos familjen Gorfein lyckas deras katt smita medan Llewyn är på väg ut och han vill till varje pris hitta katten igen. Hans före detta fling berättar mitt i allt att hon är gravid och Llewyn ger sig av på en något annorlunda roadtrip till Chicago för att prova lyckan där. Hela tiden finns katten med honom.

När en man går och släpar på en katt och en gitarr är det omöjligt för mig att inte smälta. När det dessutom handlar om bröderna Coen är det ännu svårare. Det är dock inget nytt Coen-mästerverk men tillräckligt bra för att få mig på fall. Vår huvudperson Llewyn (Oscar Isaac) gör vad han kan i jakten på att uppfylla sin dröm trots mestadels motgångar.

Musiken är en stor del av den här filmen, så klart, och i en av birollerna ser vi Justin Timberlake. Han spelar musikern Jim och trots min skeptis mot Timberlake som skådespelare måste jag erkänna att han passade ganska så bra i den här rollen. Något som fick mig att ytterligare falla var scenografin. Filmen utspelar ju sig i 60-talets New York och både stämning och miljö är härlig.

Jag tycker dock att det finns ett par brister i manuset. Det var många frågor som aldrig fick något svar och vissa av dem kanske inte hade fört handlingen framåt men samtidigt kan jag inte låta bli att bli frustrerad över dem. Den lilla storyn med katten är en historia i sig och jag hade gärna sett ett annorlunda avslut men i övrigt har jag inga anmärkningar.

Det är en helt klart sevärd film och även om den inte håller samma standard som tidigare mästerverk av bröderna Coen är den inte långt ifrån. Se den och njut!

~~~~~

loveme

Regi Hanne Myren Manus  Hanne Myren Medverkande  Ahmed Wasty, Julia Wildschut

Love Me

Love Me är ett norskt drama regisserat av Hanne Myren och handlar om det unga paret Maria och Adam. De bor tillsammans i Oslo och Maria kämpar med relationen till sin pappa som för längesen övergett familjen för sin egen lyckas skull. Marias osäkerhet och känsla av övergivenhet går snart ut över relationen med Adam och sin dröm om att bli proffsdansare. Hur långt kan man låta det gå?

Maria (Wildschut) är uppväxt med skilda föräldrar där pappan för längesedan gett sig av för att finna sin egen lycka. Pappan är väldigt svår att få tag på och arbetar mycket, vilket gör att Maria tar ut sina känslor på Adam (Wasty) istället. Det blir till slut en ohållbar situation där Maria gör precis allt för sin pappa men inte får tillräckligt tillbaka och Adam känner sig åsidosatt.

Jag har ganska lätt att känna igen mig i Marias situation och det beror inte på skilda föräldrar eller en jobbig uppväxt. Däremot har jag som tonåring känt den här osäkerhetskänslan som Maria går och dras med och även jag har tagit ut det över folk som inte förtjänat det. Det är inte heller svårt att känna med Adam i hans situation och det han måste gå igenom. Varken Wildschut eller Wasty är professionella skådespelare men jag tycker inte att det märks i den här filmen. De imponerar båda på mig och det kanske är det faktum att de är ett par i verkligheten som gör att filmen får ett extra djup och en extra trovärdighet.

Filmen är endast 75 minuter lång och det går snabbt men samtidigt passar det den här typen av film. Jag får det jag vill ha och är nöjd! Om något är jag ännu mer nyfiken på Myren och vad hon kommer att hitta på i framtiden.

~~~~~

GreatBeauty-2013-2

Regi Paolo Sorrentino Manus  Paolo Sorrentino, Umberto Contarello Medverkande  Toni Servillo, Carlo Verdone, Sabrina Ferilli

The Great Beauty

Jep Gambardella är journalist och har precis fyllt 65 år. Nu börjar han fundera på vad livet faktiskt har att erbjuda mer än lyx, fest och societetsliv. Jep besöker gamla vänner och promenerar genom sina hemtrakter för att hitta sig själv och det som är värt att leva för.

Med en hejdundrande fest körs det italienskfranska dramat igång och vi får följa med Jep (Servillo) genom livet. Det är en ganska intressant man som har mycket att berätta och tänka över. Vi får veta mer om hans första kärlek, Elisa, och hur han sakta går från en något ytlig man till en med djup och känslor. Hur förlusten av nära vänner och bekanta får honom att förändras. Med människor omkring sig utvecklas han i sina relationer och ställningstaganden under filmens gång.

Den dramatiska musiken sätter en speciell touch till den här filmen och passar alldeles utmärkt. Tillsammans med de härliga miljöerna och det italienska språket kan jag inte låta bli att drömma mig bort till varma breddgrader. Men det är ungefär där någonstans jag inser att jag drömmer mer om värme  och Italien än fokuserar på filmen. Hur kommer det sig?

Både manus och regi kändes rörigt och det var ibland svårt för mig som tittare att hänga med. Jag funderade länge och väl på om det bara var Jeps liv man fick följa eller om det var något jag helt enkelt hade missat. Vad var egentligen budskapet med hela filmen? Det kan jag inte svara på. Det som började så bra blev till slut en enda röra och det var tyvärr ingenting som gick hem hos mig – hur gärna jag än ville det.

Det ska dock sägas att jag tycker att filmen är värd att titta på, gör en egen bedömning. Som sagt så finns det mycket annat att titta på, detaljerna till exempel.

~~~~~

Pin It on Pinterest

Share This