Paris fortsätter att imponera med att vara staden med flest framstående modehus. Ändå saknas tydlighet i många kollektioner, konstaterar Nicklas Kihlberg när modeveckan i Paris sammanfattas.


valValentino
Valentino presenterar en väldigt intresseväckande kollektion. Det militära temat är så påtagligt och bokstavligt genom hela kollektionen att det verkligen väcker uppmärksamhet. Det är kamouflagemönstrat, militärgröna jumpsuits, plagg i marinblått, sandfärgat för ökenstrid och svarta plagg som avslutning för sorgen. Kollektionen är bra, men som sagt väldigt bokstavlig. Det som dessutom gör den här kollektionen intressant är att det nu spekuleras vilt i att Maria Grazia Chiuri som styr Valentinoskutan tillsammans med Pierpaolo Piccioli är den som ska ta över Christian Dior. Kan det här vara något för Dior? Det vore sensationellt om det skulle översättas rakt av.


dioDior Homme
På tal om Dior bevisar Kris Van Assche återigen att han är klockren som chefsdesigner för Diors herrkollektioner. I den här kollektionen finns en påtaglig och framstående helhetskänsla. Belgaren känns igen så markant samtidigt som kollektionen också präglas av nya influenser. Denna gång punkreferenser från Kris Van Assches egen uppväxt. Det är sportiga men välskräddade kostymer som skapar påtaglig udd snarare än luddiga gränser.


lanLanvin
Lanvin och Lucas Ossendrijver behåller ett starkt estetiskt uttryckt som upplevs som väldigt bekvämt. Samtidigt är den här vårkollektionen lite för bekväm, kollektionen sticker inte ut på det sätt som tidigare kollektioner gjort. Ändå är det en tydlig förlängning på höstkollektionen, men mjukare. På damsidan har Bouchra Jarrar redan visat prov på sylvassa plagg som herrsidan och Ossendrijver borde (måste?) hänga med på.


balmBalmain
Även Balmain visar en något luddig vårkollektion som inte heller den besitter ett lika skarpt uttryck som tidigare herrkollektioner har gjort. Inledningen med jeansplagg känns oväntade och något nyskapande men därefter faller kollektionen in i precis samma spår som Olivier Rousteing gjort sig känd för. Kollektionen är något mer lekfull, som brukligt när det handlar om vår och sommar, men Rousteing är kapabel till mer än luddiga arméer präglade av färgplock.


givGivenchy
Det är ganska fantastiskt hur Riccardo Tisci kan förvåna efter över tio år på posten som kreativ chef på Givenchy. Med den här kollektionen släpper Tisci på gränserna och låter de tydliga distinktionerna mellan mörker och ljus bli något mer svävande. Fokus läggs på grafiska mönster och komfort. Jag tvivlar något på att rörelserna mot det sportiga är rätt väg för Givenchy- Paradoxerna finns kvar i kollektionen och det är snyggt, Tisci verkar inte kunna presentera någonting som inte är just snyggt, men helhetskänslan är tyvärr inte särskilt skarp.


dvnDries Van Noten
Jag skriver ofta att jag efterfrågar tydlighet och skarpa kollektioner framför luddiga estetiska uttryck. Dries Van Noten ger mig säsong efter säsong precis det jag vill ha. Den perfekta kombinationen av tydlig estetik och nyskapande visioner. På många sätt upplever jag det som att Dries Van Noten verkligen driver det internationella herrmodet framåt. Det är i de här kollektionerna övriga modehus tycks hämta mycket av sin inspiration. Den här vårkollektionen är präglad av utpräglade konstnärliga influenser och skapar en bestämd känsla av att detta helt enkelt är jäkligt bra.


lvLouis Vuitton
Även Kim Jones på Louis Vuittons herrvisning fortsätter i ett tydligt utstakat spår. Färgskalan är fortsatt mjuk men snitten fortsatt skarpa. Reseskildringarna återkommer när Jones skapar sina kollektioner och börjar faktiskt bli något tröttsamma, ändå funkar det fortfarande. Den här gången försöker Jones ta oss med på Afrikasafari, varningsklockorna för den vita mannens exploatering ringer. Men tydliga referenser till Louis Vuittons arkiv räddar upp och samtidigt är  kollektionen framåtblickande.


balBalenciaga
När Demna Gvasalia tog över Balenciaga var jag övertygad om att herrkollektionerna skulle bli något alldeles särskilt. Tyvärr blev det inte särskilt bra och här vill jag poängtera att det troligtvis är mina egna höga förväntningar som fäller. Gvasilia väljer att satsa nästan allt krut på att förkovra sig i Balenciagas arkiv, vilket som sagt inte behöver innebära att det blir dåligt, men det är faktiskt inte det som förväntas av Gvasilia. De överdimensionerade siluetterna är självklart klassiska även för hans egen estetik men kombinationen klassisk och arkiv är inte särskilt upplyftande. Det är för mycket säkerhet och även om pratet om att plaggens arkitektur är vackert resulterar det inte i något lika praktfullt.

Pin It on Pinterest

Share This