Trænafestivalen 2019 – Unik festivalupplevelse långt upp i norr

av | jul 15, 2019 | Artiklar, Framsida Startslider, Krönikor

När det bär av ut i det norska havet för festival är det Træna som miljö som är headliner, med det underbara havfolket som stark supportakt.

Efter en färjetur ut genom den nordnorska skärgården anländer vi till vad som känns som världens ände. Det stämmer ganska bra, för skulle vi fortsätta förbi den lilla ön Træna blir nästa stopp Grönland. Vi ser samtliga festivalbesökare så förberedda som kanske alla festivalbesökare i nordliga länder borde vara: iförda kläder anpassade efter att sova och festa i det blåsiga, 12-gradiga vädret.

Här börjar vi med att bada bastu och i det kalla havet för att sedan dansa i ljuset från den ständiga midnattssolen. Redan på upprinnelsedagen blir det lokala ”havfolkets” enorma hängivelse till dansgolvet tydlig. Tillsammans med lusekoftor, friluftsbyxor och enorm glädjeenergi blir varenda låt jag vanligtvis nog hade himlat med ögonen åt en fest i sig.

Detta är dock bara uppvärmning. Festivalen har också en egen prideparad med många gånger fler deltagare än ön har invånare. Den genomgående dansglädjen och öppenheten finns med såväl här som inför den mesta musik det bjuds på runtom på öarna. Om det så är Tommy Cashs hardstyle och trap, vars framträdande för övrigt inte är i närheten så intressant som jag hade förväntat mig från en multikonstnär som honom, eller det absurt experimentella i Tinnitusexpressens elektroniska dansmusik.

På den mer nedtonade delen av programmet finner vi den fantastiska poeten Kate Tempest. De flesta verkar inte känna till henne och hennes vackra, ödesdigra spoken word är möjligtvis något för tung för den festsuktande publiken. Men många stannar, återigen, med öppna sinnen. Lika vacker är miljön och akustiken i grannöns över sjutusen år gamla grottbosättning Kirkhelleren, som ger de magiska Benedikt Giske och Ingeborg Oktober en svårslagen scen.

Trænafestivalen är i hög grad en påminnelse av all den norska musik som vi går miste om i Sverige. Underbara band som No. 4 och Kråkesølv förgyllde de ljusa kvällarna. En av de starkast lysande stjärnorna var helt klart brenn., där jag aldrig har sett så många lusekoftor i en moshpit förut. Även Tacobitchs hyperaktiva men korta musik- och dansperformance var en upplevelse helt för sig själv. Får du chans att se dem: Gör. Det.

Hela härligheten avslutas med ett open air-rave bland klipporna ända in på morgonen och musiken har ännu inte tystnat när jag sätter mig på färjan hemåt, där sömnbristen som tur är vinner över den illamående kombinationen lång festnatt och böljande hav.

I slutändan är en sak är säker: när det kommer till Trænafestivalen så är det inte främst musiken som är den största behållningen, utan det är trots allt ön Træna som är headliner, med det underbara havfolket som supportakt.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf:
Jan Magnus Åkerøy
Eivind Skorstad
Tobias Juul Johnsen

Pin It on Pinterest

Share This