The Sounds: ”Inget är så pinsamt som din egen rädsla”

av | jun 30, 2020 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Sedan genombrottet med Living in America (2002) har det mytomspunna Helsinborgbandet The Sounds fortsatt leverera indierockhits och liveshower. Från spelningar på Älmhults pizzeria till att dela scen med Gwen Stefani. Efter sju år är bandet återigen aktuella – plattan Things We Do for Love påminner om ett nystartat bands hunger.

I skinnpaj och med ett glas vitt i ena näven sitter frontfiguren Maja Ivarsson charmigt nonchalant i skräddarställning, på en sittpuff i Hotell Rivals bar. På scen uppfattas hon ofta som stökig och högljudd, nu är hon samlad och avslappnad. Den karaktäristiska skånskan och självsäkra utstrålningen är däremot fortfarande närvarande. Egentligen skulle hela bandet vara på plats inför släppet men pandemitiderna satte ner foten, liksom för den planerade USA-turnén. Förutom ett dödligt virus har inte mycket förändrats sedan bandet senast släppte nytt.

– Förutom att han har kommit till, säger Maja och pekar på sin femårige son som sitter intill.

The Sounds turnerade från att de var tonåringar fram till 30-årsåldern. Maja kände sedan att tiden för att prova på något annat och att bli mamma var kommen. Det blev ett annat typ av livspussel och sonen fick mycket av hennes tid. Hon understryker dock att de aldrig slutade vara kreativa. EP:n The Tales That We Tell släpptes 2017 och tillsammans med gitarristen Felix Rodriguez startades elektroduon Crew of Me & You.

– Sedan är det hämtning från förskolan och lera i overallen däremellan.

Mammarollen har påverkat Majas låtskrivande och hon har blivit mer effektiv.

– När han är på förskolan åker jag direkt till studion och börjar jobba från första minuten. Jag slänger i mig lunchen för att kunna fortsätta och cyklar i ilfart klockan tre för att hämta honom, säger hon och gestikulerar vilt med händerna.

Produktiviteten är ett resultat av den mer normala livsstilen. Maja kan reflektera över de år hon levde ut hela rockmyten – flera gånger om – och skriva om det på ett annat sätt i dag.

– Det är svårt att fundera när man är mitt i ett kaos. Jag tror mammarollen har gjort mig väldigt gott.

Hon har inte känt någon press inför det nya albumet.

– The Sounds har varit både älskade och hatade i Sverige, och med det kommer en distans. Jag vet vad som egentligen betyder någonting och har också varit väldigt förskonad från näthat. Våra fans är väldigt fina och de som inte gillar mig vågar kanske inte säga det, säger hon med ett snett leende.

Maja tycker att det är läskigt att ge ut något hon själv skapat, men är fortfarande full av självförtroende. Hon vet att det är bra. Det är inget obskyrt konstigt projekt, utan det låter som The Sounds.

Du säger att ni både är älskade och hatade i Sverige – vart har ni er största fanbase?
– Vi har mycket latinamerikanska fans, som är illegala invandrare i Kalifornien. En stor hispanic family. USA är ju definitivt ett land som tagit emot oss väl från första början, där vi skulle varit på turné nu.

Förutom Nordamerika finns också en stor fanskara i Sydamerika, Spanien, Tyskland och Australien. Maja menar att Sverige är ett lite ängsligt folk som är snabba på att döma ut det man skapar. Åtminstone förr i tiden.

– Vi blev ganska tidigt stämplade som ett hitte-på-band, som inte var på riktigt. Vi blev stora för snabbt och man fick inte ha den här egna creddiga tiden när bara en själv vet vilket bandet är. Vi blev ”The Sounds” med hela svenska folket och jag var Maja med alla. Då var det inte ballt längre.

Den största skillnaden mellan Things We Do For Love och bandets tidigare album är att Maja varit mer delaktig i låtskrivarprocessen, tillsammans med trummisen Fredrik Blond. Tidigare har hon behövt zoona ut när hon kom hem från turnéerna.

– När man turnerar så mycket – med över 200 spelningar om året, 17 USA-turnéer och flera Europaturnéer – behövde jag fly från mig själv när jag väl kom hem. Jag kunde inte gå in i studion och skriva direkt. Men nu, när vi inte spelar lika mycket, kommer den kreativa sidan tillbaka.

Vissa menar att den nya plattan är nostalgisk och det kanske stämmer. De fem tillsammans kommer alltid ha ett speciellt sound, även om de utforskar ny mark. Men hon tycker att The Sounds fortfarande har en naiv inställning till instrumenten.

– Förutom Jesper Anderberg (keybordisten), han är väldigt duktig på sitt instrument. Vi andra kommer från en punkig bakgrund och spelar hellre än bra. Det finns en glädje i att inget är perfekt. Någonstans är jag fortfarande förvånad över att jag får göra det här.

”Det är vackert att det finns en underton av melankoli i vårt svenska musikarv.”

En låt från nya skivan som hon har ett extra tycke för är den pulserande hiten Safe and Sound.

– Vi kände att det var en låt som aldrig skulle växla ner, som ska köra hela vägen till slutet. Jag tycker man får energi av den. Det finns dessutom alltid ett vemod med i våra låtar, även i de med upptempo-melodi. Det gillar jag.

En annan låt hon tycker om är den atmosfäriska balladen Change. Den frambringar en filmisk känsla, likt prom night, som kan kännas vemodigt men oskuldsfullt.

Du kommer tillbaka till vemod. Vad är grejen med den känslan?
–  Jag har funderat på det. Jag uppfattar inte mig själv som speciellt vemodig. Men jag har noterat att alla svenska vaggvisor går i moll, när jag sjunger godnattsånger till mitt barn. Det är någon som är halt, blind eller har trasiga kläder… Jag tycker det är vackert att det finns en underton av melankoli i vårt svenska musikarv. Barn somnar till det, moll lugnar.

Maja vill att lyssnarna ska känna igen sig när de lyssnar på låtarna. Mycket av dagens musik låter likadant och The Sounds står för riktiga instrument och livemusik.

– Det finns en skillnad på något som är skapad av riktig musik. Det är något speciellt med att koppla in en riktig gitarrstärkare och riktiga trummor. Nu låter jag jävligt gammal, skrockar hon.

The Sounds historia sträcker sig över två decennier, men Maja rycker på axlarna och säger att de inte har utvecklats särskilt mycket. Hon drar på munnen och lägger till att det lät hemskt. Men det är just där The Sounds styrka ligger – att behålla originalkärnan och känslan av hur det är att få spela tillsammans. Att behålla glöden, som för många band falnar, men samtidigt röra sig i full fart framåt.

– Jag trodde aldrig vi skulle hålla på såhär länge och det var därför jag levde så snabbt. Jag är förvånad över att jag är här, men samtidigt extremt tacksam. Jag hade levt ett helt liv innan första skivan släpptes och såg allt svart på vitt. Jag är nog ganska mycket samma person idag, men har flera gråskalor.

Men framgången har inte serverats på ett silverfat. De har gjort hundår, kämpat och harvat – och gjort allt. Från att spela på en pizzeria i Älmhult till att dela scen med Gwen Stefani och hela resan där emellan.

Har du några tips till nyetablerade artister?
– Var inte rädd för att göra bort dig. Kan du släppa det kommer du se mer självsäker ut. Ser du trygg ut i dig själv kommer din publik slappna av. Det är då magi kan uppstå, framförallt på livescen. Inget är så pinsamt som din egen rädsla.

 

Författare:
Matida Rånge, Skribent

Fotografi:
Alma Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This