The Lemon Twigs: ”Jag gillar egentligen inte någon annans rock utom vår”

av | Aug 22, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Under Way Out West passade Popmanis Jonas Hallén på att ta sig ett snack med den ena halvan av det amerikanska rockbandet The Lemon Twigs. Det pratas musikaler, mellanstadiegrunge och hur lame modern rock kan vara.

The Lemon Twigs och deras team kommer direkt från Øyafestivalen, där de kickat igång sin turné kvällen innan. Eller ja, bara den ena twiggen faktiskt. Michael D’Addario har för första gången sedan bandet startade fått genomföra en spelning utan sin bror. Brian D’Addario ligger nämligen på sjukhus hemma i New York efter komplikationer av körtelfeber.

– Det är lite otäckt men jag tror att det verkar bli bättre, säger Michael.

De har en hel del turnerande kvar, med en kommande Englandsturné med lite avstickare till Centraleuropa, för att sedan återvända till England som förband åt Arctic Monkeys.

– Jag vill nog inte spela konserterna i England utan Brian, säger Michael något uppgivet. Jag kanske gör Tyskland, men förhoppningsvis mår Brian bättre tills att vi ska tillbaka till England.

Jag frågar Michael hur det påverkar honom i hans liveframträdanden.

– Jag är musikaliskt beroende av honom och glider med honom, erkänner han. Mina delar är enkla och kanske inte ens bärande. Jag sjunger för det mesta och när han inte är där och fyller upp med ljud kan det kännas obekvämt, så vi försöker jobba oss runt det.

The Lemon Twigs kommande album Go To School är ett konceptalbum med ett genomgående musikaltema som för tankarna till Mary Poppins och tidiga Disney-musikaler.

– Vi älskar musikaler, säger Michael med en blandning av entusiasm och sin sedvanligt avslappnade utstrålning. Vi var med i musikaler när vi var små! Alltså jag är ju ingen expert eller något, men jag kan mer än den genomsnittliga rockaren.

Michael fortsätter med att prata om vägen från att som liten ha drömt om att bli musiker, till att faktiskt bli en framgångsrik artist.

– Jag lyssnade bara på ”gammal” musik när jag var yngre, och jag förstod aldrig vilka vägar en kunde ta i musikindustrin som var ”coola”, för enligt mig var allt som var nytt ocoolt. Så är det inte längre, men jag tenderar att gilla äldre grejer mer. Men samtidigt tror jag inte att det inte finns coola grejer som händer nu. Jag gillar ofta det som är allra mest modernt. Till exempel de som gör musik som inte hade kunnat skapats tidigare.

Han är uppenbart inspirerad av de musikskapare som verkligen använder sig av den moderna teknologins möjligheter. Samtidigt är Michael inte särskilt hoppfull när det kommer till andras försök till nyskapande rock.

– När folk försöker återuppfinna hjulet med rock och så… jag menar vi vet båda att det var bättre förr, säger han och skrattar. Jag tror inte att det inte kan göras! Jag tror att det går att smälta samman saker och spela in dem på ett modernt sätt, men det finns inte nya idéer i den musiken.

Han verkar ha ett lite komplicerat förhållningssätt till rockens nutida varande eller icke-varande, och pratar med vördnad om hur en inte borde härma andra inspelningstekniker. Om du spelar in digitalt ska du helt enkelt inte låtsas som att du spelar in på band.

”Det är som att lägga ett filter på en bild för att det ska se ut som en polaroidbild.”

– Modern rock har ett så dåligt sound. Jag gillar egentligen inte någon annans rock utom vår och typ Foxygen och andra jag känner. Throwback rock är riktigt lame. Du vet när det låter som att det är kört igenom ett gammalt filter. Det är som att lägga ett filter på en bild för att det ska se ut som en polaroidbild.

Vi pratar vidare om hur det inte är inspelningstekniken som är det viktiga. Att även om du får din musik att låta som att det spelades in på 70-talet är det inte det som spelar roll. I slutändan är det hur bra musiken du spelar är som är viktigt.

– Om jag vill göra en rock ’n’ roll-inspelning så kommer jag att få det att låta som den bästa rocken som finns. Om jag gör en låt som If You Give Enough så kommer jag få den att låta som de allra bästa Disney-liknande musikalerna.

Michael tar upp vikten av just ljudproduktionen. Enligt honom är inspelningstekniken, mixningen och allt annat som hör studioarbetet till, viktigt för att förmedla de skrivna låtarna på bästa möjliga sätt. När det handlar om ett genomgående koncept som med Go To School, som är ett musikalalbum, är det också viktigt att vara hängivna albumets bakomliggande idé.

– Jag tycker inte att La La Land låter bra. Och då menar jag inte låtarna! Bara hur det låter, hela produktionen. Så om vi spelar in någonting i den stilen så kommer vi göra det som de vi tycker är bäst. Allt från Oklahoma! till Berlin [Lou Reeds konceptalbum från 1972, reds. anm.]. Båda var inspelade på band, så det var så vi gjorde det. Och riktiga stråkar!

Från produktion går vi vidare till att prata om produktivitet. Båda bröderna är ivriga låtskrivare och säger sig redan ha skrivit klart låtarna för uppföljaren till Go To School, såväl som skivan efter det.

”Jag försöker lämna en del av låtskrivandet ofärdigt till sista minuten.”

– Vi skrev de femton låtar som är på Go To School från stunden Do Hollywood-albumet var klart. Jag försöker lämna en del av låtskrivandet ofärdigt till sista minuten för att jag fortfarande vill vara peppad när vi släpper det. Den sista låten vi gjorde på albumet, vilket är ett hidden track, skrev vi natten innan mastering. Den blev pricken över i:t och knöt ihop albumet ljudmässigt.

The Lemon Twigs är inte ett band som bara smälter in i mängden hursomhelst. Förutom att ha en säregen musikalisk identitet är de också speciella visuellt, inte minst genom sin ohämmade klädstil som både för tankarna bakåt och framåt i tiden.

– När jag var liten var det aldrig bara en särskild stil som intresserade mig. I lågstadiet var jag helt inne på 70-tal: bell-bottom jeans och tighta skjortor. Sen i mellanstadiet var det grunge där allt var sönderrivet. När jag kom till högstadiet var jag inne på psykedeliska och blommiga grejer för att sen gå tillbaka till 70-talet. Jag var alltid hängiven!

Go To School innehåller förutom mer klassiska rockinstrumenteringar, om än starkt narrativa och musikaliskt inspirerade, en hel del stråk- och blåsarrangemang, allt skrivet och arrangerat av Brian. Jag frågar om det kommer till liv på scen på något sätt.

– Alla i bandet, förutom jag, är väldigt virtuosa på sina instrument. Så det skapas ändå någon slags orkestral vibe, även om det inte är några orkesterinstrument. Det är väldigt rock ’n’ roll!

Go To School släpps den 24 augusti på 4AD.

Författare:
Jonas Hallén, skribent

Fotografi:
Press

Pin It on Pinterest

Share This