The Honeydrips: ”Jag såg paralleller till vår tid och jag ville tonsätta dem”

av | maj 20, 2020 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer, Ny musik, Premiär

På fredag släpper Mikael Carlssons enmansband The Honeydrips sitt fjärde album Here Comes The Sun. Ett album som innehåller både solsken och mörker, och i dag står vi för premiären av albumspåret Sleep The Day Away tillsammans med exklusiv intervju.

Med tre hyllade skivor i bagaget är The Honeydrips nu redo för releasen av sitt fjärde album Here Comes The Sun. En samling som Mikael Carlsson är mycket stolt över och som lett fram till en insikt om att musiken tenderar att bli bättre i samarbete med andra.

– Det här är den andra skivan som jag har spelat in i studio tillsammans med en producent. Mina första två skivor Here Comes The Future och In The City spelade jag in själv i sovrummet, för att sedan låta någon annan mixa dem i studio. På den förra skivan jobbade jag med Petter Utbult och Daniel ”Fagge” Fagerström och på den här skivan bara med Fagge. Jag har insett att min musik blir bättre när jag samarbetar med andra. Då kan man bygga på varandras galna idéer och ta låtarna i oanade riktningar.

Att välja en titel som Here Comes The Sun känns både som en nostalgisk hänvisning och en ledtråd om innehållet på albumet. En beteckning som Mikael Carlsson själv valt som referens till den klassiska Beatles-låten och The Honeydrips första album Here Comes The Future.

– Titeln är en referens till Beatles-låten, så klart. Jag tyckte det var intressant att ta den låttiteln och sätta den i ett nytt sammanhang, eftersom originallåten är hundra procent feelgood. Jag ville ta denna låttitel och tillföra en ny dimension till den. Nyansera bilden lite. Den titeln är också en ganska bra sammanfattning av hela skivan och dess tematik. Samtidigt är det en referens till min första skiva Here Comes The Future.

Musiken på skivan är en finslipad kombination av genres som brittisk indie och dansmusik från 90-talet. Men med det sagt så innefattar den också soliga influenser från både 60 och 70-talets Kalifornien.

– Brittisk indie är på något sätt grundpelaren i mina influenser, tillsammans med Broder Daniel. I synnerhet brittisk indie från 80-talet: Orange Juice, Felt, McCarthy etc. 90-talets dansmusik gillar jag för dess punkiga lekfullhet. Den är så enkel och genial! Influenserna från 60- och 70-talets Kalifornien har nog alltid funnits där, men de är extra tydliga på denna skiva. Jag älskar när The Byrds eller Mama Cass sjunger mjuk stämsång!

”Det blir en fin dynamik när musiken och texten drar åt olika håll.”

I samband med den här intervjun står vi också för premiären av låten Sleep The Day Away. En låt som Mikael Carlsson beskriver lite som ett musikaliskt hopkok där Léopoldine Charon gästar på sång och Tor Sjödén från Viagra Boys spelar trummor.

– Den är lite av en häxbrygd kan man säga. Versen är lite göttigt svängig, typ Primal Scream anno Screamadelica. Refrängen ekar av soft rock från 60-talet och av Göteborg från mitten av 00-talet. Och mitt i alltihop kommer ett utflippat gitarrsolo. Tor Sjödén från Viagra Boys spelar trummor som om det gällde livet.

– Idén till pratsången fick vi från McCarthy-låten I Worked Myself Up From Nothing som innehåller sarkastisk pratsång från Lætitia Sadier. Vi tänkte att det vore kul att göra något liknande till Sleep The Day Away, fast med självhjälpsfloskler som kunde kontrastera mot den uppgivna texten i refrängen. Jag frågade min kompis Léopoldine om hon ville göra ett gästspel. Hon tackade ja och därmed var låten i hamn.

Även om albumet till en början skapar en illusion av ett psykedeliskt skimmer och viktlöshet så finns det ändå en illavarslande underton i låtarna. En konstellation som har sitt ursprung i händelser som ägde rum på 60-talet och parallellerna som man kan dra till den tid vi lever i i dag.

– Jag är allmänt svag för musik med kontraster. Det blir en fin dynamik när musiken och texten drar åt olika håll. I just det här fallet har jag influerats av den aningslösa stämningen som verkade finnas i slutet av 60-talet, innan Manson-morden och Rolling Stones katastrofala konsert på Altamont punkterade alltihop. Jag tycker att de kontraster som fanns då påminner om vår tid, med bekymmerslösa Instagramflöden å ena sidan och hotande klimatkatastrofer å andra sidan. Jag ville försöka kanalisera den stämningen, med en mörk underton som hela tiden ligger och bubblar under ytan. Det är nog därför som skivan är så 60-talsinfluerad. Jag såg paralleller till vår tid och jag ville tonsätta dem.

Oron över vår tids politiker och katastrofer är för många svår att komma undan och enligt Mikael Carlssons är det också en anledning till att Here Comes The Sun är hans mest politiska skiva hittills.

– Det är svårt att inte oroa sig när människans koldioxidutsläpp bara fortsätter att öka, och när högerpopulismen vinner mark. Det återspeglas absolut i min musik, kanske i synnerhet på den här plattan. Det är nog min mest politiska skiva hittills. Men det finns ljuspunkter! Fridays For Future och den nya progressiva rörelsen i USA till exempel.

Albumet är producerat tillsammans med vännen Daniel Fagerström. En person som delar samma kompromisslösa inställning till musik som Mikael Carlsson.

– Processen såg ut ungefär såhär: Jag spelade in enkla demos hemma, sen skickade jag dem till Fagge och förklarade min vision för skivan. Sedan började vi om från grunden och lät låtarna växa fram i studion. Ofta tog låtarna en helt annan riktning än jag hade tänkt från början. Det var en mycket kul och lustfylld process. Vi hade rena rama tomteverkstan i studion, skruvade på många rattar och lekte med en massa konstiga instrument.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotografi:
Erik Sandberg

Pin It on Pinterest

Share This