The Embassy: ”Vi förråder varandra hela tiden”

av | Nov 28, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Året innan vi klev in ett nytt millennium formades duon The Embassy av Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson, i en lägenhet i Göteborg. Deras fjärde studioalbum, White Lake, släpptes förra veckan till en The Embassy-törstande publik. Sedan starten, för snart tjugo år sedan, har The Embassy hållit sig ständigt aktuella samtidigt som de är totala motsatsen.

I en konsthall, belägen i ett industriområde i söderorts Stockholm, träffar vi duon. Det är bara några timmar innan deras halvspontana releasefest drar igång. Bland kala betongväggar, en bardisk på hjul och rökmaskiner får vi en inblick i skapandet av White Lake och vad som driver dem.

Vad har ni gjort under tiden sen ert senaste album?
Fredrik: – Livet har pågått kan man säga. Vi har pratat om musik, vi har lyssnat på musik och så har vi gjort musik som vi sedan raderat och gått vidare. Det är lite så det pågått. Nu har vi tagit oss samman och gjort färdigt en skiva.

Var det alltid planen att det skulle bli något av det ni gjorde?
Fredrik: – Nej, det är väldigt luststyrt allting så det är inget som vi riktigt planerat. Förra året så släppte vi en EP och då kändes det väldigt självklart för det gick så snabbt. Ett år senare och vi har släppt en vinyl för att vi ändrade oss plötsligt. Vi låter oss ledas fram av det som känns bra.

Ni har blivit nästan ikoniska i att ni är så oberäkneliga. Exempelvis att en inte alls kan förutspå vad en har framför sig vid en Embassy-spelning. Vad tänker ni om det?
Fredrik: – Det kan vara oberäkneligt och vissa kan uppfatta det som respektlöst. Men det är så det blir när vi utgår från vårt luststyrda universum.

Torbjörn: – Det finns ingen ekonomisk drivkraft i vårt skapande utan vi gör detta för vi tycker det är kul och då behöver vi inte behaga någon direkt. Vi kan göra vad vi vill i alla situationer och oberäknelighet får bli en konsekvens av det.

”Vi är inte så förtjusta i
pekpinnar överlag.”

Är musiken ert sätt att uttrycka er som individer eller har ni något budskap som ni vill säga med den?
Torbjörn: – Inget tydligt budskap egentligen. Mer en rörig form av bus med ifrågasättande av normer i nutiden, oavsett om de är goda eller onda. Vi är inte så förtjusta i pekpinnar överlag.

Fredrik: – Det är den formen vi leker bäst i; musiken. Det är det vi är intresserade av. Vi influeras mycket av musik och det är det vi kan, så det har blivit vår uttryckskanal.

Torbjörn: – Sedan är det mycket humor som driver oss också. Att fånga samtiden i ett spratt. Musik kan vara så dödligt tråkigt och seriöst, men det ska ju vara roligt och lekfullt.

Vad influeras ni mer av till er musik, mer än samtiden? Sett till ert senaste album nu, White Lake, känns det som ni behållit mycket av ert DNA men samtidigt förnyat er på ett sätt.
Torbjörn: – Vi är snarare modernister än moderna, experimenterande och självmedvetna och emot auktoritära tendenser. Men också ganska säkra på vad vi tycker om, vi använder ju all tillgänglig kunskap och har skapat vår egen rörelse på så sätt. Förutom postpunk och acid har vi inspirerats av humorister som Chris Morris och Elfriede Jelinek och eko-terrorism som Earth First!

Har ni själva något favoritspår från det nya albumet?
Fredrik: – Det är svårt men. Det är en process, såklart, med albumet att/där vissa låtar blir klara snabbt och vissa löste sig väldigt sent. Sure var en av de som föll på plats i sista sekund nästan. Så den ligger varmt om hjärtat.

Torbjörn: – Det var en stor konflikt som ledde fram till den också.

Åh, kan ni berätta mer om den?
Fredrik: – Ibland går ju saker smidigt, det är inte eftersträvansvärt att det ska gå smidigt, men den föregick väldigt mycket friktion kan man säga. Och en känsla av att ”nej nu skiter vi i det här och lägger ner hela bandet”, den känslan fick den. Sen när den bands samman så övergick det till en euforisk känsla. Frustration och eufori är ändå känslor som ligger ganska nära varandra.

Torbjörn: – Andan i White Like är någon slags yoga hippie-mentalitet att ”let’s go” liksom, att förneka och gå vidare. Så det skulle vara enkelt, lekfullt och lätt men med en mörk underton. I Sure fastnade vi i en loop av negativt ifrågasättande som slutade med att Fredrik lämnade studion mitt i natten i vredesmod. Han väckte mig dagen efter fortfarande rasande men med en fantastisk sångmelodi och text.

Generellt sätt när ni skapar, brukar ni känna att ni tänker väldigt lika eller är det mer att ni kompletterar varandra?
Fredrik: – Vi triggar varandra i våra olikheter och testar varandra. Grunden i det vi vill åt är lika för oss. Likt det Torbjörn sa förut så är vi inte mycket för pekpinnar, vi vill skapa en känsla av förändring.

Torbjörn: – Vi är även illojala, vi förråder varandra hela tiden. Vi är inte trogna varandras ideal och idéer. Det är inte så att vi gör det för att jävlas, vi är bara brutalt ärliga mot varandra. När vi möts i något så är det ren värme och kärlek men när vi inte gör det så är det helt kallt liksom.

Fredrik: – Ingen av oss eftersträvar att det ska vara bekvämt. Så vi gör det inte bekvämt för någon av oss. Så fort man hittat något och tänker att det är det här som gäller så kastas jag omkull. Det gillar vi båda, även om det kan vara frustrerande.

Torbjörn: – Vår mailadress sedan Gmails begynnelse är “embarrassing”. Den adressen sa och säger fortfarande rätt mycket om oss som band. Vi möts i förnedring och i det genanta. Så vänder vi det till en styrka.

”Vi hade stora förhoppningar med vår förra skiva och det blev väl en lärdom.”

Hur viktigt är det för er med perfektion i relation till ert skapande?
Fredrik: – Det är lätt att hamna i den oron, att tänka att det måste bli perfekt. Det är därför man hamnar i konflikter ibland för man tampas med oron att man ska ge ut någonting. Men det dödar också mycket av känslan. Det är viktigt att komma ihåg glädjen i det, att det är därför man gör musik. Men ja, det finns ständigt en hotbild av att uppnå det ”perfekta”.

Torbjörn: – Tekniken idag gör att människor drivs mer och mer mot perfektion. Där förlorar man nog en del av den mänskliga lyckan och busigheten liksom. Så vi tror egentligen på misslyckanden som en väg framåt och att behålla felen om de drivs av något som vi går igång på. Vi behåller felaktigheter av just den anledningen.

Nu var det ett tag sen ni släppte något såhär stort. Har ni några förhoppningar eller förväntningar på mottagandet av White Lake?
Torbjörn – Faktiskt inte. Vi hade stora förhoppningar med vår förra skiva och det blev väl en lärdom tror jag. Att det ska man inte ha. Då mår man bara dåligt sen om förväntningarna inte uppfylls. Sen tror jag att White Lake gjordes ur en process av gemenskap bara, i alla fall från början. Sen gick allt så snabbt.

Hur lång tid tog det från att ni först började tänka på albumet till att det blev klart?
Fredrik: – Det började nog egentligen med det jag sa förut, att vi pratade mycket om musik. Sen gjorde vi en gemensam låtlista där vi la varannan låt som kallades ”Embassys hitlist”, så började liksom ett flöde att skapas där. Det blev mer och mer utkast och sen var vi igång. Men ett år ungefär, från utkasten till nu.

Torbjörn: – För två år sedan började vi spela in låtar ute på mitt landställe som var punkiga och gitarrbaserade, inte alls som de på den här skivan. De blev väldigt bra och kanske kan fungera som en start till nästa album.

Fredrik: – Ja, det var nog kanske mer där och då vi började egentligen. De låtarna var till ett av de album som aldrig blev av.

Hur länge tror ni att ni kommer hålla på med musik?
Torbjörn: – Vi pratade om det i bilen hit dag faktiskt. Vi bor i två olika städer så när vi ses så blir det som en liten utvärdering om det funkar fortfarande.

Fredrik: – Vi har lovat att vara ärliga mot varandra om det. Vi får se helt enkelt.

 

Författare:
Lili Gustafsson, Skribent

Fotografi:
Timothy Gottlieb, Fotograf

Pin It on Pinterest

Share This