Titel: Hassel – Privatspanarna Premiär (Bio, DVD, VOD): 23 november Regi: Måns Månsson Medverkande: Lars-Erik Berenett, Mats Stoltz, Arne Malmgren, Ola Söderström, Göran Lambertz, Täppas Fogelberg (röst)

Med Hassel – Privatspanarna vill regissören Måns Månsson se till att åtminstone en av alla urvattnade svenska polisserier få gå i graven. Om det är ett värdigt avslut är svårare att säga.

Polisen Roland Hassel (Berenett) är numera pensionerad och ägnar merparten av sin tid åt att undersöka mordet på Olof Palme. Tillsammans med andra privatspanare stöter och blöter han frågor som ställts i 26 år och som inte lär få några svar. Det handlar om vem som stod var vid tidpunkten för mordet, hur makarna Palme föll till marken och åt vilket håll mördaren försvann. Inför 25-årsdagen för mordet planerar de en rekonstruktion vid mordplatsen. Samtidigt har Hassel svårt att finna sig i rollen som pensionär.

Mycket mer till handling är det inte i Hassel – Privatspanarna som med sin långsamma takt mot okänt mål speglar spökjakten som Palmeutredningen blivit. Det är så långt från Beck, Wallander och tidigare Hasselfilmer det går att komma. Vi får inga sensationella konspirationer, eller dramatiska händelser som låter Hassel bli actionhjälte en sista gång. Istället ser vi bara en vilsen person som febrilt försöker finna någon sorts mening.

Det udda upplägget förstärks i ljud och bild, båda av avsiktligt låg kvalitet. Kameran följer Hassel varhelst han går, vare sig det är till den lokala butiken för att ringa P1 eller för att ta ut soporna. Det känns som en märklig dokumentär och för tankarna till Månssons förra film, H:r Landshövding. Lars-Erik Berenett spelar återigen titelkaraktären, som han gjort sedan 80-talet. Men han försöker inte spela Hassel som vi är vana vid utan gör honom märkbart förändrad och åldrad. Det är skickligt gjort och det är kul att Berenett ställt upp på det.

Hassel – Privatspanarna är svår att vare sig rekommendera eller avfärda. Den är utan tvekan intressant som experiment och som dissektion av deckargenren. Samtidigt är den inte särskilt rolig att följa och knappast något man slår på när det går på TV. Det senare kanvisserligen sägas om de flesta svenska polisfilmer. Här får man åtminstone något annorlunda.

Bäst: En frustrerad Hassel söker råd hos en advokat (som visar sig vara Göran Lambertz).

Sämst: Att inte fler polisserier begravs.

Se även/hellre: Polis: Adjektiv, en tidigare genredissektion från Rumänien.

Pin It on Pinterest

Share This