Superorganism: ”Vi bor lite i vår egen värld”

av | Mar 15, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Under festivalen by: Larm i Oslo får vi oss ett snack med fyra av medlemmarna i indiepopbandet Superorganism, som precis släppt sitt debutalbum. Det är den kollektiva upplevelsen som skapar bandets musik, får vi veta.

Popmani träffar Superorganism lobbyn till hotellet där de flesta av banden på norska festivalen by:Larm håller till. Åttamannabandet ska göra två intervjuer på samma gång och blir uppdelade på fyra och fyra. Det är ett glatt gäng som slår sig ner i soffan mitt emot oss – stämningen är avslappnad och det är inte alls svårt att tänka sig att det här är ett gäng vänner som alla bor tillsammans i ett kollektiv.

Hur mår ni? Är det första gången ni besöker Norge?
– Tack bra! Och ja, det här är första gången vi är här. Vi åkte hit tidigt i går. Vi hade en spelning dagen innan, så vi hade bara sovit runt tre timmar. I det tillståndet var det väldigt drömskt att vandra omkring i kylan, och all den här isen.

Jag såg er första spelning någonsin! I Hamburg i höstas, på Reeperbahn. Vad har ni hållit på med sedan dess?
– Ja, det var faktiskt den allra första gången vi stod på scen! Vad roligt att ni såg det! Sedan dess har vi spelat lite överallt – i Europa, Japan, Amerika – så ja, helt enkelt spelat vår show! Sedan har vi gjort en hel del video-grejer också. Och släppt ett par singlar. Och vårt debutalbum är ute nu!

Har det varit mer hektiskt eller roligt?
– Fullständigt hektiskt. Och jätteroligt. Både och! Allt är så nytt, vi upplever så många saker för första gången.

Vad är det konstigaste ni upplevt för första gången under turnén?
– Hmm, allt är ganska konstigt, faktiskt. Men en rätt konstig sak hände i går kväll på vår spelning – jag vet inte om du känner till det, men vi använder ett äpple som rekvisita när vi spelar låten Something For Your Mind, och ibland tar vi en tugga av äpplet på scen. Så i går när vi spelade live stod det en kille rakt framför scen och åt ett äpple. Han såg ut som om han var väldigt ivrig att få se oss spela, han stod rakt upp och ner och bara åt ett äpple, vilket vi tyckte var ganska ovanligt. Och senare under spelningen stod han och åt en apelsin. Och så slutade det med att vi fick en bit av hans apelsin och han fick vårt äpple. Som han åt upp.

Ni har varit föremål för ganska stor hype ända sedan bandet grundades. Känner ni att ni har mycket press på er?
– Egentligen inte. Vi bor lite i vår egen värld, du vet, när man är åtta personer i ett band är man ganska skonad från den typen av press. Vi stöttar varandra. Vi bara gör vad vi gör, och det är allt vi kan göra, eller hur? Hypen är en bra sak för oss, egentligen. Att nå en stor publik är ju just det vi försöker göra!

Så, hur är det att vara en del av ett såpass stort band?
– Det är väldigt roligt! Många tror att det är utmattande att bo så nära inpå så många människor, men det skulle nog vara svårare om vi var ett tre- eller fyramannaband. På det här sättet kan vi alltid ta en paus och vara i fred om vi behöver – det finns ändå många personer på plats. Och att vara en soloartist vore antagligen väldigt ensamt. Att vi är ett så stort band påverkar också hur vi skriver musik – alla bidrar. Det är ett bra filter. Eftersom allt skapas inom husets fyra väggar så blir det automatiskt så att alla hör det, alla säger sin åsikt. Så resultatet blir att bara det bästa till slut tar sig utanför huset.

Så ni är alltså alla med och skriver låtarna?
– Fyra av oss sköter låtskrivandet, men saken är att de flesta av låtarna tar avstamp i konversationer vi har tillsammans i köket, liksom våra delade upplevelser. Våra olika bakgrunder (vi kommer från olika städer, olika länder) kombineras på ett fint sätt nu när vi bor tillsammans.

”Vår musik är som en spegel där alla kan se sig själva”

Ni släppte ert debutalbum nyligen. Vad handlar det om?
– Vad handlar det om? Svårt! Det är intressant, nu när vi släppt musik börjar folk berätta för oss vad allt det här betyder för dem personligen, och alla kommer med helt olika tolkningar. Så från vårt perspektiv så fungerar vår musik som en spegel där alla kan se sig själva. Egentligen är det väl en förutsättning för popmusik överhuvudtaget. Lyssnarens tolkning är viktigare än våra avsikter. Det är inte alltid som vi ens har medvetna avsikter…

Den rent visuella estetiken verkar vara en viktig del av er som band. Vem gör den biten? Vad inspirerar er?
– Det är en av oss i bandet, Robert Strange, som sköter det visuella – våra musikvideos, liveshowen och mycket av bilderna till albumen. Det är lite samma sak där som med låtskrivandet – vi pratar om något och Robert fångar upp det och förvandlar det till bilder. Det blir ett collage av allas idéer – allas favoritbilder, vår personliga nostalgi för olika saker.

Författare:
Daniela Lillhannus, Skribent

Foto:
Press/Domino

Gif:
Rebecka Häggblom

Pin It on Pinterest

Share This