Nu är Stockholm Filmfestival över. Det har varit väldigt roligt och givande att springa runt på Stockholms gator i jakt på olika biografer. Det har ibland varit stressigt och ibland långa väntetider med en kaffe i handen. Har nog aldrig sett så mycket film på en sådan kort tid som nu. Det har varit spännande att se filmer från olika delar av jorden och få möta filmskapare där de berättar sina tankar och idéer kring sina filmer. Jag kommer ta med mig många minnen, men det finns några höjdpunkter som jag kommer minnas lite extra.

Ellen Burstyn och moderatorn Andrea Reuter Foto: Stephanie Stenstad

Ellen Burstyn och moderatorn Andrea Reuter Foto: Stephanie Stenstad/Stockholm Filmfestival

All kärlek till Ellen Burstyn

Det är otroligt roligt att se Ellen Burstyn på Skandia bara några minuter innan Horror Night börjar där klassikern Exorcisten är först ut. Det blir stående ovationer när hon kommer in och när hon pratar. Det märks att det finns en stor kärlek till henne från oss i publiken. Vi lyssnar och tar in allt hon säger som om det vore Guds egna ord. Burstyn pratar om inspelningen av Exorcisten och de alla oförklarliga och läskiga saker som hände på inspelningsplatsen. Man får även en inblick i hennes roll som skådespelare och hennes nästa steg – regissör.

När hon får frågan vad hon är rädd för blir det först tyst och en skrattande känsla som snart går över till allvar. Hon berättar att hon är rädd för att det kanske inte blir fred på jorden. Hon talar även om flyktingvågen som pågår och hur varje land börjar stänga igen sina gränser. Inte ett öga är torrt efter Burstyns uttalande.

Taxi Teheran Foto: Kino Lorber Inc.

Taxi Teheran Foto: Kino Lorber Inc.

Panahi fick högsta betyget

Jag har faktiskt gett ut en fullpoängare på den här festivalen vilket är någonting jag brukar vara försiktig med. Men Jafar Panahis film Taxi Teheran kammade hem det. Om man bortser från klassikern Exorcisten.

Som jag sa i min recension är det en otroligt dokumentärfilm om det verkliga livet. Man brukar säga att Die Hard är den ultimata filmen för den har allt. Den har action, kärlek och den är till och med en julfilm. På ungefär samma sätt är Taxi Teheran så otroligt bra med sin bladning. Ena stunden sitter man och skrattar och andra stunden blir man arg och ledsen. Allt känns så äkta vilket gör filmen ännu bättre. Det finns en stor kärna i samhällskritik om hur censur används och utförs i Iran.

Om ni ska se en enda film från årets festival är Taxi Teheran ett säkert kort. Ni kommer inte bli besvikna.

Behemoth Foto: Institut National de l'Audiovisuel

Behemoth Foto: Institut National de l’Audiovisuel

Dokumentärer + Stockholm Filmfestival = Sant

Många av de filmer jag har hunnit se på filmfestivalen är just dokumentärer och många av dem har varit otroligt starka och verkligen en höjdpunkt. Det är inte bara dokumentärer som behandlar viktiga och intressanta ämnen utan där utförandet är starkt och vackert.

En av favoriterna är Behemoth där filmskaparen Liang Zhao blandar dokumentationen av kolgruvarbetare och Dantes Divina Commedia. Dokumentären blir nästintill en konstfilm där kopplingar till att berget är Helvetet på jorden och gruvarbetarna porträtteras endast via bilder som förstärker det visuella uttrycket.

Två andra starka dokumentärer är Listen to me Marlon och The Hunting Ground. Det är få dokumentärer om skådespelare och deras liv där de själva får kommentera sitt liv. Men i Listen to me Marlon får vi chansen att ha Marlon Brandos åsikter hörda – vilket bidrar till en unik och bra dokumentär. The Hunting Ground handlar om alla våldtäkter som sker på universiteten i USA. Blandningen av fakta och berättelse som överlevarna berättar är bra och höjer dokumentären.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This