Titel: Citadel Regi: Ciaran Foy Medverkande: Aneurin Barnard, James Cosmo, Wunmi Mosaku, Jake Wilson, Amy Shiels

Tommy (Aneurin Barnard) har agorafobi, även kallat ”torgskräck” som han utvecklat efter att han sett sin gravida fru Joanne bli brutalt misshandlad av ett gäng barn. Hon hamnar i koma och läkarna lyckas rädda deras dotter. Tommy bestämmer sig för att ”dra ur pluggen” och låta sin fru vila i frid, men kort därpå börjar han se de ondskefulla barnen överallt. Efter att han begravt sin fru berättar prästen att de snart kommer att försöka ge sig på hans dotter…

Detta är Cirian Foy’s första långfilm och den är full av mörker, ångest och snygga scener. Tyvärr är Citadel ganska ambivalent. Till en början känns det som att det är en film om sorg, hur man går vidare efter en tragedi. Sedan utvecklas det till något helt annat, fullt av demonbarn och en udda präst som vill förgöra dem en gång för alla. Barn i skräckfilmer är otroligt obehagligt men i detta fall är antagonisterna lite överdrivna. Premissen och tanken är ju fantastisk, men själva utförandet lämnar mycket att önska.

Filmen lämnar ganska mycket till åskådaren och storyn ger oss aldrig några riktigt svar. Vad är det egentligen för barn dem har att göra med? Var kommer de ifrån? Prästen som Tommy stöter på svamlar om en knarkare som födde tvillingar och demoner men mer än så får man inte veta.

Men visst är Citadel en fröjd för ögat. Den är riktigt snygg och lyckas ändå vara tillräckligt intressant för att hålla ut ända till slutet. Det finns ständigt en känsla av något kommer att hända och hopplösheten och vemodet är konstant.

Bäst: Aneurin Barnard är helt fantastisk i rollen som Tommy.

Sämst: Alla dessa frågor som lämnas obesvarade. Och slutet kändes lite mastigt.

Passar dig som: Avskyr barn.

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This