Nyligen släppte det färska pop/post-punkbandet Stilla Havet sin debutskiva Början på ett slut. Popmanis Josef Hermansson har intervjuat Elias som är huvudpersonen bakom Stilla Havet om hur det hela började och hans influenser bakom projektet. Stilla havet

Hur känns det nu när ditt debutalbum med Stilla Havet Början På Ett Slut är släppt?
– Skönt, men konstigt då vi jobbat på skivan ganska länge. Men faktum är att låtarna har för mig fått nytt liv igen nu när man vet att andra kan lyssna och 
förhoppningsvis få feeling.

Berätta om inspelningsprocessen. Hur gick det till?
– Jag hade börjat skissa på ett gäng låtar men hade inte längre lust att låta dom processernas av ett band. Jag ville jobba nära en producent och istället ta in musiker allt eftersom. Där var valet självklart: Max-Måns Wikman aka indiepopens Max Martin. Sen var det bara tuta och köra. Albumet spelades in i Studio Dubious i Stockholm och i en lada i Norrköping. Olle Andersson som står för svänget haft stort inflytande igenom hela produktionen. Så tre nyckelpersoner har vi varit.

Var kom inspirationen från till att göra ett nytt projekt?
– Jag har alltid haft extremt svårt att vara konsekvent i saker jag gör. Jag tappar lätt suget innan det är klart. Så detta var väl ett sådant beslut. Jag behövde gå vidare. Men med tiden har jag försökt hålla mig kvar och låta det ”fastna”. Så förhoppningsvis är Stilla Havet här för att stanna.

Hur skulle du säga att Stilla Havet skiljer sig mot ditt tidigare projekt Boris & the Jeltsins? Vilka är dom största skillnaderna?
– Ingen aning egentligen. Om vi hade gnetat på och släppt en skiva samtidigt i en parallell värld så hade det kunnat låta exakt lika som Boris & the Jeltsins eller motsatsen. Med Boris sökte vi alltid något nytt och hade fem olika viljor. Det var en demokrati även fast jag hade lite mer att säga till om då jag oftast skrev texterna och kom med låt koncepten. Men tyckte någon av oss fem att min text var skit så var det bara fimpa den och göra om. När vi nu spelade in vårt debutalbum Början På Ett Slut med Stilla Havet så var det mer att jag var en diktator som hade hjälp av två nära personer som jag litade extremt mycket på.

Diktator säger du… Är Stilla Havet mer som ett soloprojekt?
– Ja, det kan man säga. Men utan Olle Andersson och Max-Måns Wikman hade det blivit något annat. Jag gillar inte att skriva och producera låtar ensam. Jag har ett behov av att bolla idéer. Därför har Olle och Max-Måns haft stort inflytande på skivan.

 Du beskriver din musik som en ”En knivskarp hybrid av pop och post-punk”?
– Ja, jag gillar pop och postpunk resten av meningen är bara floskler.

”Jag lyssnar på mycket ny musik men återkommer alltid till originalen för att hitta inspiration”

Berätta om dina musikaliska influenser för ditt soloprojekt Stilla Havet?
– Jag har skrivit en del konceptuell musik som typ att ”den här låten ska va en 80-tals powerballad”, och så lyssnar man på musik som man kanske inte skulle dra på hemma men som såklart är bra för att man älskar det och får en att känna på ett visst sätt. Men med den här skivan är musiken enbart inspirerad av det som jag själv tycker är fruktansvärt bra. The Cramps, Magazine, The Slits, Patti Smith, John Holm och Kajsa Grytt för att nämna några få.

Låter som en fin samling inspiration. Alla de har ju vart med ett tag. När blev du golvad av någon ny artist senast?
– Haha! Är det då man börjar bli gubbe när man slutar lyssna på ny musik? Men jag lyssnar på mycket ny musik men återkommer alltid till originalen för att hitta inspiration. Men alltså jag gillar till exempel allt Mattias Alkberg gör. Jag tycker att A Place To Bury Strangers är fantastiska. Även Arcade fire, Vånna inget, Jonas Lundqvist, PJ Harvey och massa fler släpper ny musik som jag gillar. Men det är svårare att peka på vart man fått influenserna när den mesta popmusiken jag tycker om är starkt influerat av nått annat. Hänger du med?

Jag är med. Finns det något särskilt mål du vill uppnå med Stilla Havet?
– Erövra rockvärlden såklart.  Nej, men det vi som spelar i rockband håller på med känns så jävla tröttsamt på något sätt. Samma gamla scener och manér. Mest snubbar med gitarr. Jag vill hitta nya sätt att uttrycka mig på men ändå spela den musik jag gillat mest. Jag håller på att jobba ihop en plan för våra live-spelningar. Det kommer bli bra, tror jag.

Så målet är?
– Ingen aning än så länge, gnetar på som vanligt och hoppas på det bästa. Snart vänder det.Stilla Havet

Ditt debutalbum beskrivs som ”meddelanden från en samtid som ofta känns hopplös”, berätta mer.
– Den meningen är nog ett försök att beskriva texterna. Jag försöker inte längre skriva politiska brandtal eller peka ut någon politiker för att dagens samhälle suger. Min idé kring skivan var att skriva om olika typer av känslor relaterade till döden. Men sen så dyker det ju alltid upp andra existentiella frågor när man tänker i dom banorna. Så texterna är kanske ett collage av mina känslor de senaste åren.

Vad var det för existentiella frågor som dök upp?
– Inga världsomvälvande frågor kanske. Jag tror att många känner samma saker, men hur förvaltar man egentligen sina dar på jorden? Jag har ju fötts i en extremt skyddad tillvaro som vit man från medelklassen. Vad gör jag för att hjälpa andra som har det betydligt värre?

Gör du något för att hjälpa andra som har det betydligt värre?
– Skriver låtar som belyser problemet… Om det hjälper är ju svårt att veta. Det finns ju jäkligt mycket rent praktiska saker man gör och kan göra. Tänker inte rada upp grejer jag gör för att det ska framstå att jag ska få bra karma. Och det är ju också en del av problemet!

Vad händer härnäst för Stilla Havet?
– Stilla Havet kanske är okänt för dom flesta än så länge men det kommer bli en institution för svinbra musik med bra feeling och hjärtat till vänster.

Några livespelningar på gång? 
– Vi håller på att boka just nu men än så länga är det 8 oktober på Kapsylenfesten på Kafé 44 (Stockholm), 14 oktober på Landet vid Telefonplan (Stockholm), 4 november på Folkets Park i Huskvarna tillsammans med Hurula och Honingebarna samt 16 november i Bar Brooklyn på Debaser Strand (Stockholm).

Pin It on Pinterest

Share This