Vi träffade Steve Buscemi’s Dreamy Eyes inför deras spelning på PSB i Stockholm och snackade bland annat om hur det gick till när de startade bandet, deras bandnamn och framtidsplaner. Det här känns verkligen som ett band som har något stort på gång.

Fotograf: Beata Cervin

Fotograf: Beata Cervin

Steve Buscemi’s Dreamy Eyes är ett stockholmsbaserat popband som får en att tänka på 80-talets postpunk blandat med ett färskt indiepopsound. De har hunnit släppa två singlar under våren och har spelat runt om i Stockholmsområdet det senaste året. Den senaste singeln Call Out har fått uppmärksamhet på flera bloggar och även plockats upp av Spotify på en av deras kurerade playlists.

Först och främst. Ni lär ju berätta om bandnamnet?
Elias: – Sanningen är att när jag, Siri och Tilde skulle starta bandet så kom jag på iden att göra en spellista där vi skulle kunna lägga in låtar och på så sätt få inspiration av varandra och det vi lyssnar på. Det första som dök upp i mitt huvud när jag skulle skriva namnet på spellistan var Steve Buscemi’s Dreamy Eyes av någon anledning.
Tilde: – Jättekonstigt.
Siri: – Men jag tror typ att vi diskuterade han första gången vi skulle ses alla i bandet. Sen skulle vi spela live första gången så då behövde vi ett namn och då tog vi namnet från spellistan.
Edvin: – Jag var faktiskt ganska kritisk till det namnet först…
Siri: – Vi gillar ju Steve Buscemi så det är ju inget negativt mot honom.
Elias: – Jag hade faktiskt en dröm för någon månad sen där jag åkte tunnelbana och då såg jag en väldigt ung Steve Buscemi där. Jag gick fram till honom och sa: ”Hej, mitt band är döpt efter dina ögon, är det cool eller?” och han bara: ”Ja, det är cool.” Så vi har hans blessing. Inofficiellt.

Ni har alla spelat i band tidigare. Vad är skillnaden om ni jämför Steve Buscemi’s Dreamy Eyes mot era tidigare band?
Siri: – Det är killar med i bandet.
Tilde: – Ja, jag och Siri har spelat ihop sen vi var typ 14 och då spelade vi med några tjejer, men nu har vi två män med oss. Det är ganska stor skillnad. I det bandet gick alla i samma klass också. Rent musikmässigt så blir det annorlunda bara man har andra människor för alla har ju liksom en egen stil, så bara om man skulle byta ut en person skulle det bli ganska stor skillnad.
Elias: – En grej som jag märkt av är att vi är så pass olika, men ändå är på samma nivå hela tiden. Det känns som att vi kompletterar varandra bra. Det är avslappnat, det är inte som att vi tävlar mot varandra. Så har det varit i tidigare band jag varit med i där alla gått olika musikutbildningar och allt sånt där. Det har alltid varit press på att jag är självlärd och måste hålla mig på deras nivå och liksom tävla. Medan här känns som att vi alla är likadana. Vi kan se varandras förmågor och utnyttja det.
Edvin: –Det är ingen som behöver lära upp någon annan heller. Det är inte så att någon ligger lite i underskiktet.
Tilde: – Vi var tvungna att tacka nej till någon spelning. Och så var det någon som sa typ: ”Varför måste ni tacka nej bara för att Elias är borta? Det är väl bara att ta in någon annan bara för den spelningen?” och vi bara ”Va? Vad fan säger du?”. Man blev kränkt typ. Det går ju inte.
Elias: – Jag vill ha ett snack med hen. Som försökte ersätta mig. Men i alla fall, det här bandet känns mer som enhet jämför med tidigare band och det märks av.

Och varför startade ni det här bandet?
Tilde: –
Jag och Siri har som sagt spelat i band tidigare och förra sommaren hade vi inte spelat på kanske ett år eller nått för vårt tidigare band hade splittrats. Vi hade gått länge och sagt att vi måste dra igång någonting. Så då skrev jag en tweet på min Twitter och frågade om det är någon som vill starta band eller vet någon som vill starta band? Och då hörde Elias av sig. Vi kände inte varandra sen tidigare direkt men vi var liksom sociala medier-bekanta. Så kom han hem till mig och Siri och jammade lite och det kändes bara. Sen sa han att han kände en som hette Edvin som spelade trummor. Typ i augusti var vi igång som band.

Skärmavbild 2016-07-13 kl. 12.59.33

Vad har ni för syn på musikbranschen i Sverige överlag? Har ni någon relation till den? Tycker ni något om den?
Tilde: – Jag känner att jag precis börjat introduceras för den. Du frågade ju tidigare vad som är skillnaden mellan det här bandet och tidigare och det är verkligen att Elias känner alla och Edvin känner också massa folk. Det är alltså flera i det här bandet som har kontakter som har gett oss jättemycket som vi inte hade förut och det har hjälpt oss jättemycket.
Edvin: –  Ja, precis. Vi fick till exempel låna en kompis källare och spela in de här låtarna vi släppt där.
Elias: – Det är svårare här att göra ett namn för sig. Jag flyttade till London med mitt förra band och där åstadkom vi på två månader vad som tagit typ ett år här. Folk började höra av sig till en, började skriva om en och allt det där. Här i Sverige som ett nystartat band måste man verkligen vara på hugget. Och även om man lägger ner mycket ansträngning så är det inte ofta folk bryr sig om en. Man är bara ett band i mängden. Det finns också ingen kultur kring att gå på spelningar här. Inte bara kompisar utan även branschfolk känns som de inte går på spelningar.
Edvin: Och OM någon branschmänniska ska komma så sätter dem inte sin fot där utan lista. Som att dom inte vill beblanda sig med vanligt folk utan någon form av cred.

När jag lyssnar på er så låter det 80-tal och lite post-punk-influerat. Vad tycker ni själva? Hade ni någon idé hur det skulle låta när ni startade bandet?
Elias:
– Nej.
Edvin: –  Jag har väl mina egna referenser som är lite post-punk och lite 80-tal typ The Cure och så.
Tilde: – Jag och Siri var inne på att göra någon electro-grej fast vi pratade också om att vi verkligen ville ha gitarr med i bandet. För vi hade ingen gitarr med i vårt förra band. Sen har vi ju haft den där spellistan där vi lägger in vad vi gillar. Ibland lägger någon av oss in en låt och säger att vi borde göra en låt som det här. Sen blir det alltid något annat när vi försöker.

Ni har hunnit släppa två singlar nu under våren och fått uppmärksamhet både på olika bloggar och på Spotify. Vart vill ni ta bandet?
Tilde: –  
Vi har ju blivit signade eller vad man ska säga. Vi har två vänner som har startat ett skivbolag som heter Rama Lama Records och dom har signat oss och vårt bästisband Melby. Och vi ska tillsammans släppa en split-vinyl i höst med våra två senaste singlar Call Out och Desire och dem har med låtarna Regnet och Human. Det hela blir också som en release för deras skivbolag.
Siri: –  Vi kommer signa inför varje projekt vi gör. Så därför kan man inte riktigt säga att vi är signade.
Elias: –  Sedan känner väl jag att vi vill ha större spelningar än vad vi redan har.
Edvin: –  Ja, vi känner oss lite klara här efter tre gånger på PSB…
Elias:  – Det blir fyra gånger på PSB i augusti.
Tilde: –  Va? Ska vi spela här igen?!
Elias: – Ja. Men hur som eftersom vi har fått en del uppmärksamhet för speciellt vår senaste singel Call Out så har vi lite mer backbone när det kommer till att försöka få lite större spelningar. Men efter att vi stod på Tantoklafset så har vi potential att göra lite större grejer.
Tilde: – Och få pengar…
Elias: – Så det är väl planen. Sen också spela in lite nytt material så vi kan släppa en EP nästa år.

Okej. Så ni släpper den där split-vinylen och gör större spelningar. Vad gör ni om ett år?
Siri: – Spelar på PSB…
Elias: Ha folk som kör oss till våra spelningar.

Här nedan finner ni även den omtalade spellistan bakom bandnamnet.

Pin It on Pinterest

Share This