Foto: abc

Foto: abc

Varför sitter en före detta party-tjej stupfull i baksätet på sin mans ex-frus bil en förmiddag mitt i veckan? Jo, på ett party för ett tag sedan råkade klumpfian nocka en charmig, något äldre hunk så att hans näsa knäcktes. Och på sjukan fick hon gå före charmknutten i kön FAST han har bruten näsa (gulle då) och hon hade ett litet sår på kinden. Där i väntrummet på akuten dök plötsligt mannens två ex-fruar upp tillsammans med en skara skrikiga kids som tydligen också tillhörde honom. ”Wanna have a coffe some day?” frågade hunken som föresten heter Pete (Bradley Whitford). ”De flesta hade kanske sagt nej” säger Kates (Malin Åkerman) voiceover men säger ändå ja. Den kaffekoppen leder alltså  till bröllop eftersom Kate och Pete plötsligt är äkta makar. Och det är där historien tar sin början, när Kate  försöker ställa om från partygirl till fin fru och extramamma. Hon lagar frulle som osar så brandlarmet går igång (haha – inget hosewifematerial) och gör bort sig i samtal med plastbarnens lärarinna (shit va pinsamt). Och det är också i sviterna av livet med sin nya mans familjer hon hamnar packad i det där baksätet.

Ploten bygger alltså på en lagom dysfunktionell familj och alla de pinsamheter och lustigheter som uppstår med allt vad ansträngda relationer, tonårsuppror och av misstag dödade husdjur innebär. Alltihop är uppburet av ett gäng regelrätta stereotyper. Den överviktiga, lillgamla och utpressande sonen som spottar ur sig punch lines och gör livet surt för andra. Den ordningsamma exfrun som lyfter på ögonbrynen och suckar åt yrvädret till ex-mannens nya fru. Tonårsdottern som först iskyligt säger åt nya frun att ”inte låssas vara hennes mamma” men sen inser att en ung, crazy extramorsa kan vara bra att ha som bundsförvant. Den töntiga tonårssonen som lever i någon sorts hero-fantasy-värld. En hårt arbetande äkta make som verkar stå utanför spelet mellan sina före detta fruar och nya fru och bara ler lite fånigt. Och så Kate då, huvudpersonen som ideligen försöker lägga band på sig för att passa in men samtidigt går över gränsen hela tiden.

Trophy Wife är lite småroligt men förutsägbart. Det känns som om någon plockat upp rom-com-serien-bibeln och följt den dramaturgiska kurvan och komiska tajmingen enligt skolboksexemplet. Piloten känns lite som att man tagit Snygg, sexig, singel, 2 and a half men, Desperate Housewifes och valfri serie om den amerikanska drömfamiljen, lagt i en mixer, kryddat med klyschor och taa-daa. Visst, det kan funka att köra på stereotyper. Det kan till och med ha en poäng i en serie som man ska kunna glo på när som helst. Men jag saknar finessen som får det att bli originellt, kaotiskt (Desperate Housewifes) eller nostalgiskt (That 70´s Show) som gör att det lyfter.

Sen har jag lite svårt för det här med titeln. Att en fru görs till en trofé, ett objekt som mannen äger och har av samma statusjakt-anledning som bilen och espressomaskinen. Det kanske kommer en förklaring till det här som gör att jag inte känner mig kräkfärdig. En clever turningpoint som slänger idiotskapen att vilja ha en kvinna som statusmarkör i väggen, kör över den till en platt våt fläck. Men efter att ha sett första avsnittet, nja – jag tror inte det. Där med inte sagt att serien inte har potentiellt starka och självständiga kvinnokaraktärer. Men när en av dessa starka karaktärer förminskas till en trofé-fru känns inte så lovande.

Det är svårt att egentligen tycka något alls om Trophy Wife. Jag känner mig mest tom. Eller knappt det, serien är något som kan få rulla i bakgrunden. Något som bara finns i TV-tablån men som jag knappast kommer leta internet och rike runt för att se. Men, den här serien kan ta två riktningar. Antingen kör den på precis som man hade väntat sig. Eller så växer serien i takt med att karaktärerna växer. Jag är kanske bara inte så sugen på att vänta på det. Så frågan är kanske inte varför Kate sitter aspackad i ett baksäte utan varför jag sitter alls sitter kvar och kollar. Antingen säger det något om mig, eller om att serien faktiskt har potential.

Se hellre: Modern Family

Pin It on Pinterest

Share This