Tran Anh Hung

Hans filmer kännetecknas av långa tagningar samt en tystnad som talar för sig själv där inte ord är nödvändiga. En djup längtan präglar människorna han skildrar, efter de som försvann eller det som ännu inte varit. Han ses som en av de främsta regissörerna inom den vietnamesiska filmvärlden och är en av de yngsta som blivit hedrade på filmfestivalen i Venedig. Det handlar om den vietnamesiska och franska regissören Tran Anh Hung.

Från början föddes denne filmskapare in i en turbulent värld med det stundande Vietnamkriget ständigt närvarande. Den 23 december 1962 föddes Tran Anh Hung i hamnstaden Da Nang i centrala Vietnam, men kommer sedan runt 12 års ålder att emigrera till Frankrike på grund av kriget. Han började på den presigefyllda filmskolan Louis Lumière college där han sedan tog examen år 1987. En av hans första framgångar blev filmen Doften av grön papaya 1993 vilken han fick en Oscarnominering för bästa utländska film, samt priset Camera D’or på Cannesfestivalen. Filmen handlar om tjänsteflickan Miu som hamnar hos en handelsfamilj och lär känna deras sorger, hemligheter och växer upp sida vid sida av familjens egna barn. En film som hyllar Tran Anh Hungs vietnamesiska arv och den vackra miljön då den utspelar sig under 40-talet i Saigon, Vietnam.

Ytterligare filmer som skildras i det vietnamesiska samhället är den något mörkare filmen Cyclo från 1995 där man få följa en ung pojke som tvingas, på grund av familjens dåliga ekonomi , tar sig an den bortgångne faderns jobb som taxichaufför på cyxel. En dag blir cykeln stulen av ett kriminellt gäng och för att få tillbaka sin ägodel måste den unge mannen ta del av den organiserade brottsligheten. Han får se den undre världen och även hans syster hamnar i sällskap hos gängets ledare vilket senare tvingar henne till prostitution. En film som även den utspelar sig på Saigons gator, men med en mycket mörkare ton. Här får man se hur stämningens mästare lämnar vissa konversationer mellan skådespelarna utanför, och låter istället publiken tolka vad de ser.

Filmen The vertical ray of the sun från 2000 skildrar de tre systrarna Suong, Khanh och Lien i Vietnams huvudstad Hanoi och sägs vara den sista av Tran Anh Hungs filmer i en vietnamesisk trilogi. Systrarna träffas för att ha en minnesstund på årsdagen av deras döda moder och genom filmen får åskådaren följa de tre kvinnornas vardag; hur det är att vara kvinna, vilja starta familj eller oroa sig för sina livsval. En vacker film där återigen lugnet letar sig in med långsamma tagningar och ett lunk som bara förskönar.

Filmer av Tran Anh Hung har ofta innehållit skådespelare från Asien, men i thrillern I come with the rain 2009 hittar man ingen mindre än den amerikanske skådespelaren Josh Hartnett i huvudrollen. Han spelar privatdetektiven Kline som fått i uppdrag att finna en kunds son som försvunnit i Filippinerna. Filmen utpselar sig i Los Angeles, Mindanao i Filippinerna och i Hong Kong och skildras i en neo-noirstil, som är en undergenre till film noir vilket oftast innehålller en viss osäkerhet hos huvudkaraktären och hens förhållande till samhället.

Regissören har i vissa sammanhang visat på ett starkt intresse av att skapa ny film, med ett nytt filmspråk, samtidigt som influenser kan anas i flera av hans produktioner. Inspirationen kommer från bland annat filmer av Robert Bresson, Ingmar Bergman, Akira Kurosawa, Andrej Tarkovskij och Ozu Yasujiro. När det gäller viljan av att skapa ett nytt filmspråk kan regissören Tran Anh Hung ha lyckats i den senaste filmen Norwegian Wood 2010, baserad på romanen med samma namn av den japanske författaren Haruki Murakami. Handlingen utspelar sin under revolutionen i Japan på 60-talet där vi får se genom den unge studenten Torus perspektiv. Han och hans vänner Kizuki och Naoko gör allt tillsammans och en dag slås deras tillvaro i spillror. Kizuki tar sitt liv på sin 17 årsdag vilket skapar kaos och sorg i Toru och Naokos liv. De finner varandra i denna misär men samtidigt bryts deras tillvaro upp på grund av att det fattas en tredje i deras annars glada trio. En film som både är vacker i scenerna och i det skådespel som levereras. Här skildras sorg och glädje i en större omfattning genom känsla och stämning snarare än dialog.

Filmen Norwegian Wood blev bra mottagen av såval kritiker som av publiken, och förhoppningarna lär vara stora på regisörren Tran Anh Hung att snart skapa något lika vackert och skört som denna pärla. Denne regissör på ynka 52 år har säkert en hel del kvar att bjuda omvärlden på när det gäller hans filmspråk. Det är i alla fall vad världen hoppas på.

Pin It on Pinterest

Share This