St Andreas: ”Det går inte att komma undan med innehållslösa texter i popmusik längre”

av | Aug 31, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

St Andreas kommande fullängdare Blod och Ben behandlar ämnen som förtryck, sexism och missbruk och imorgon är det äntligen dags för release. 

På fredag släpper ni ert andra album Blod och Ben, berätta om inspirationen och skapandet bakom den?
– Det var flera separata händelser och skeenden som gav oss inspiration. Vi reste på en roadtrip på amerikanska västkusten och funderade över livet. Samtidigt lärde vi känna en person som flytt från förtryck och behövde vår hjälp. Andras öden och historier runt omkring oss gav oss inspiration och det blev så att vi fokuserade mer på ämnen och upplevelser utanför oss själva. Skivan behandlar stora tunga ämnen, men det är sådant vi människor slåss med varje dag.

Låtarna behandlar en hel drös med ämnen, alltifrån missbruk till sexism, hur går det till när lyriken skrivs? 
– Vi jobbar oftast ganska individuellt till en början, sen hjälps vi åt med att uppbyggnaden och känslan på låten. Vi samtalar ofta om våra texter och vi är ärliga mot varandra om vi inte tycker att något låter bra.

Var det en självklarhet att välja tunga ämnen som dessa?
– Nej, men vi upplever att det blir allt viktigare att skriva om något som är relevant i samtiden. Det går inte på samma sätt att komma undan med innehållslösa texter i popmusik längre. Eller vi kände inte att vi kunde det. Det fanns så mycket att berätta om runt omkring oss. Sedan är det en del texter som inte alls är speciellt självklara och upplevs som surrealistiska. Det handlar mer om en samling av tankesträngar som lagts ut på ett papper. Det finns en röd tråd även om lyssnaren kanske inte hittar den på en gång.

Om ni jämför skapandet bakom den här låtsamlingen med ert debutalbum från 2013, finns det några skillnader eller specifika likheter?
– Största skillnaden är väl att vi försökt kliva ur oss själva lite mer och skildra livet ur andra människors synvinkel. Sedan så har vi tagit med oss låtarna till replokalen och spelat och spelat och spelat. När vi spelade in i studion så spelade vi in grunderna live för att få en mer nervig och levande känsla.

Ni har hållit ihop ett bra tag nu, rättare sagt ett decennium. När är det som roligast?
– När vi får kontakt med publiken, som på Pride när det kändes som vi var en stor hippiefamilj. Sedan är det fantastiskt med processen i studion där man plötsligt låser in alla olika idéer som man burit runt på. Det fina med att göra musik är att det finns så många olika stadier som är njutbara på olika sätt. Skrivandet, repandet, inspelandet, livespelandet, drömmandet…

”Musiken sover aldrig”

Förändras er musik när ni framför den live?
– Jovisst, det brukar bli lite stökigare. Vi anstränger oss inte så mycket för att det ska låta som på skivan utan vi bara kör. Sedan får man en speciell energi från publiken som påverkar energin på scenen.

Har ni några förebilder inom den svenska popmusiken? 
– Olle Ljungström och Reeperbahn för stil, grace och ös, Johan Airijoki och Jonathan Johansson bl.a. – för texterna. Sedan finns det ju massvis av svensk indie som man blev fullkomligt marinerad i på 90-talet när man började spela. Det har garanterat lämnat någon typ av smak. Sedan vill Natalie nämna Kent men Andreas vill absolut inte nämna Kent. Så vi nämner inte Kent.

Vad är planen nu efter albumreleasen, hur ser hösten ut?
– Planen är att komma ut o spela, ha kul och skriva nya låtar. Av någon anledning så vill man direkt tillbaka in i det här kretsloppet så fort man är klar med ett album. Musiken sover aldrig.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotograf: Fredrik Bernholm

Pin It on Pinterest

Share This