Sportsman: ”Vi ville inte göra ett album med elva varianter av samma låt”

av | Maj 31, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Per Magnusson från The Sonnets debuterar nu som soloartist under namnet Sportsman. På fredag släpps hans debutalbum Neverland och vi passade på att ställa några frågor till Per om samarbetet med Johan Cederberg (HNNY), fältinspelningar och den nya skruden som soloartist.

Det är snart dags för releasen av ditt debutalbum som soloartist, hur trivs du i den nya skruden som solo?
– Bra tack! Jag kan verkligen sakna gemenskapen i ett band, att ha någon att dela saker med. Men jag har alltid trivts väldigt bra ensam. När jag var liten lekte jag mycket själv. Byggde egna världar. Spelade hela fotbollsturneringar i min fantasi. Att göra musik är ju samma sak, någon form av lek.

Den 2 juni släpper du ditt debutalbum Neverland, vill du berätta lite vart den samlingen låtar och inspiration kommer ifrån?
– Musiken är ganska nostalgisk. Inspirationen kommer från grejer som hänt mig från när jag var liten och fram till i dag. Från att kasta kottar på bilar och fly rakt in i skogen till att gifta sig på en strand med en havsörn seglande ovanför. Saker som betyder mycket för mig, som jag försökt spara, genom att göra musik av dem. Och från naturen! Jag tror att naturen är min religion.

Jag hörde att Neverland har växt fram under tre år, har processen sett olika ut under årens gång?

– Jag har oftast åkt bort ensam och gjort musik. Sedan har jag och min vän Johan åkt iväg tillsammans – ofta till en öde plats, off-season och gjort klart musiken. Vi har försökt angripa varje låt på ett nytt sätt. Vi ville inte göra ett album med elva varianter av samma låt. Vi ville att varje låt skulle ha ett eget liv, men att helheten skulle hänga ihop som ett album. I bland har det gått toppen. Andra gånger har vi blivit sittande på en kust i två veckor och kommit hem med noll sekunder musik. Så är det. Musik måste få ta tid.

Du har arbetat på plattan tillsammans med Johan Cederberg, hur var det?

– Magiskt. Vi är väldigt lika i hur vi romantiserar den kreativa processen. Vi älskar verkligen det där, allt från att välja rätt kaffekopp på morgonen till att prata om japanska trädgårdar och Joni
Mitchell i två timmar. Och så gillar vi väldigt mycket samma saker, fast vi kommer från olika musikaliska bakgrunder. På så vis tror jag vi kompletterar varandra. Men framför allt är vi vänner. Det är en ganska intim sak att göra musik tillsammans, åtminstone om man har som
ambition att göra nån form av personlig och ärlig musik. Så just den här musiken hade jag inte kunnat göra med någon annan. Den är ett resultat av vår vänskap och den tid vi hängt tillsammans.

Om du tänker tillbaka på din barndom, vilken musik tänker du på då?

– Jag tänker på när jag gungar till Mike Oldfields Moonlight shadow från pappas vinylspelare. Jag tänker på Madonnas La Isla Bonita genom väggen till min storasysters rum. Och på en fastnålad George Michael-idolbild över hennes skrivbord.

Det nämns en hel drös med platser som varit avgörande för ditt låtskrivande tex. Amalfikusten, Wien, Öland och Kenya. Är resandet och de olika platserna viktigt för dig och din kreativitet?
– Grejen med resande är att man är väldigt öppen för intryck. Man lämnar massa distraktioner hemma och lever väldigt mycket i nuet. Jag tror det är därför jag skriver mycket när jag reser. Vissa platser har blivit extremt viktiga för musiken eftersom den är skriven och inspelad just där. Till exempel Öland som, med sin natur och stämning, direkt påverkat hur musiken låter. Med Neverland ville vi verkligen göra ett album som fungerar som en resa. I den idén passade de olika geografiska platserna bra in.

Berätta lite om fältinspelningarna.
– Jag har spelat in en massa ljud längs vägen. Det blir som en besatthet när man börjat. Jag tänker på ljuden som små vykort till mig själv. Jag älskar hur ljud kan förflytta dig till en annan plats på en sekund. Och jag älskar interludes, hur hiphop-album ofta är sammanflätade. Jag ville hitta mitt sätt att göra det på. Så det blev med fågelsång.

Vilka platser står på tur här näst efter albumreleasen?
– Jag ser fram emot att bara ta det lugnt ett tag på landet. Läsa böcker, dricka kaffe, spela tennis. Skriva lite ny musik med min fru. Och så ska jag förmodligen ut och spela i höst, men det får jag återkomma till. Sedan vill jag verkligen åka till Japan. Besöka nåt krukmakeri på landsbygden. Det är en dröm, vara i zen mode, bara.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotograf:
Emma Josephson Svensson/Studio Emma Svensson

Relaterade artiklar

Pin It on Pinterest

Share This