Popmanis litteraturskribent Lilja Hejdenberg berättar här i en krönika om hennes första möte med spoken word och hur formen kan ses som ett aktivistiskt element i den kulturella sfären.

Navid Modiri, en av

Navid Modiri, en av initiativtagarna till Det tredje rummet.

Det är sittandes i sammetsklädda säten som jag för första gången kommer i kontakt med konstformen spoken word – på en av de där klassutflykterna under högstadiet som skulle tillföra det kulturella mervärdet utöver den ordinarie undervisningen. Ingen var förberedd på föreställningens innehåll, ej heller jag och därför kunde jag förbehållslöst absorberas av detta nyupptäckta. Oskar Hanska, Navid Modiri, Vanessa Liftig, Anna Jeppesen, Mariella Parra, Kristofer Göransson och Gustav Horneman turnérade under 2010 med sin föreställning Det tredje rummet. Hanska och Modiri stod för en aggressiv poesi som angrep frågor om existens och identitet. De sällskapades av kvinnliga dansare och två musiker på scen. Jag befann mig i ett transcendentalt tillstånd under hela föreställningen. Orden rörde sig i rummet. Det poetiska språket var mig plötsligt tillgängligt bortom det skrivna. Det var heller ingen teater – ingen efterbildning av ett manuskript. Det var här och nu, direkt och akut. Jag upplevde språket som ambulerande – som resande mellan forum, form och medier – mellan kroppar, böcker, drama och autenticitet.

Spoken word är som ett otillhörligt gränsland, en konvergenspunkt för skilda språkliga källor. Som ett uppmanande – ett imperativt. I det möjliggörs en aktivistisk tendens, då själva konstformen fodrar ett aktivt förhållningssätt både av sina utförare och sina betraktare. Språket händer här och nu – i rummet, i oss, mellan oss. Det rör sig om en analogi mellan kropp och bokstäver. Tanke och språk i dynamisk rörelse och utformning. Allt kan implodera eller diffraktera. Skälva. Det är just det jag gör – jag skälver – omsluten av vinröd velour och kompakt mörker. Försvinner i ett lingvistiskt dramaturgiskt förefintligt. Jag lämnar teaterlokalen något modigare än då jag trädde in i rummet. Och det omedelbara språket utgör omedelbar konst med rak verkan. Samtidigt inkvarterandes en historicitet, ett antikt förflutet i jambiska versmått och minnestekniker. Sedan ett brott mot formen, brott mot idén om vad poesin torde vara. En uppgörelse med frågor om genreindelning.

Spoken word är som ett avantgardistiskt aktivistiskt element i den kulturella sfären. Ett konstnärligt ställningstagande i sig självt som fodrar större tänkande kring människans vara i världen.

Pin It on Pinterest

Share This