Popmanis litteraturskribent Julie Blomberg listar och berättar här om sju kända spoken word-framträdanden. Läs mer och se videor på framträdandena här.


Washington D.C – “Halloween”

De här fyra poeterna visar att kvinnor är komplexa individer som ständigt paketeras som endimensionella av samhället. Dikten beskriver hur det är mer befriande att ses som ett monster än något annat, då den kvinnliga kroppen konstant sexualiseras. Genom att använda Halloween-kostymer som en metafor för samhället olika förtryck porträtterar tjejerna på ett iögonfallande, sätt hur tjejer tvingas in i snäva könsroller. ”Halloween” försvarar alla kvinnors rätt att själva välja hur de ska ses och vilka de vill vara.


Denice Frohman – ”Dear Straight People” 

Denice Frohman vänder sig till det straighta, normativa samhället och ber det svara på alla de frågor hon ständigt får. Med snabba repliker, glimten i ögat och slag i magen ger hon tillbaka ansvaret för hennes utanförskap till samhället som ser henne annorlunda. Slagkraftigt bryter hon ner murarna mellan det som så ofta och felaktigt ses som olika typer av kärlek.


Staceyann Chin – ”My First Period”

Staceyann Chin tar makten över sin kropp och uppmanar alla kvinnor att göra samma sak. Hon läser först ur sin självbiografi om sin första menstruation. På ett naket och roligt sätt visar Staceyann hur svårt det kan vara att lista ut vad som händer med ens kropp när samtalen om ens kropp inte existerar. Hon läser sedan upp en hyllningsdikt till den kvinnliga kroppen. Det är ett starkt manifest där hon uppmanar alla kvinnor att proklamera att det som gjordes mot dem inte var deras fel.


Alex Dang – ”What Kind of Asian Are You?”

Alex Dang bryter ner de stereotyper som han utsätts för som asiat. Dang ställer samhället mot honom själv och han påpekar också att han tvingats spela på stereotyperna för att finnas till. På ett roligt och tydligt sätt visar han hur etnicitet är ett komplext problem med fler lager. Han tillåter publiken att ta del av hur förvirrande det är för honom att veta vem han är när utomstående ständigt ger honom nya identiteter.


Megan Falley – ”Fat Girl”

Megan Falley tar tillbaka termen fat girl (tjock tjej) och kastar tillbaka alla stereotyper i ansiktet på publiken. Det blir roligt, men också obekvämt när publiken undrar vad som är okej att skratta åt. Falley använder humör för att passionerat bryta ner den ensidiga bilden av den tjocka tjejen. Hon målar den tjocka tjejen på nytt och tillskriver henne känslor, tankar och val. Det är lika mycket en hyllning till kroppen som en krigsförklaring mot bodyshaming.


Brenna Twohy – ”Fantastic Breasts and Where To Find Them”

Brenna Twohy tar sig an det alltid så aktuella temat pornografi. Genom Harry Potters värld via Fanfiction och orealistisk porr når Twohy problemet hur porren påverkar våra relationer och vårt sexliv. Ämnet må inte vara nytt eller revolutionerande, men Twohny erbjuder ett nytt grepp. Twohys liknelser är inte alltid de mest sammanhängande, men det blir ändå kraftfullt och imponerande.


Sabrina Benaim – ”Explaining My Depression to My Mother”

Sabrina Benaim skakar på scenen när hon likt ett godståg levererar en beskrivning om hur det är att leva med depression. Med färgstarka och målande beskrivningar tar hon sig an obeskrivliga känslor och gör de tillgängliga. Det är imponerande hur Benaim kan beskriva sinnestillstånd som för många är svarta hål. Det är hjärtekrossande men viktigt. Och när man ser Benaims skakande kropp så skakas man till liv och inser vilken jävlig sjukdom depression är.

Pin It on Pinterest

Share This