Titel: Here comes the devil Regi: Adrián García Bogliano Medverkande: Francisco Barreiro, Laura Caro, Alan Martinez, Michele Garcia, David Arturo Cabezud

Föräldrarna Sol och Felix får uppleva varje förälders mardröm när deras två barn försvinner efter att börjat vandra upp på ett, enligt sägen, förbannat berg. Lyckligt nog kommer barnen tillbaka, men med dem kommer något annat.

Sol uppfattar barnens beteende som onormalt, och föräldrarna inleder en utredning över vad som kan ha hänt barnen. Men varken läkare eller psykolog verkar komma fram till något riktigt svar vilket leder till att föräldrarna tar lagen i egna händer. Med tiden förvandlandes hemmet till en osäker plats där oförklarliga fenomen uppstår.

Det är inte helt förvånande att det är ett familjedrama som står i centrum för denna mexikanska skräck. Heller inte att föräldrarna splittras i oenighet, blir sams men att dramat slutar med att mannen tvivlar på frun. Hon är den enda som tycks se fallet för vad det är, och bry sig tillräckligt mycket för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Det får henne att framställas som galen. Ett typexempel på ett dilemma som börjar bli en allt för stor klassiker inom skräckgenren och därför lämnas åskådaren inte överraskad. Here comes the devil är ett spänt skräckdrama, som dessvärre har en lång upptrappning som gör att effekterna av skräck blir små. Nog har filmen trots allt en intressant och tilltalande mystik, men den är inte unik.

Det finns en kontinuerlig historia som går i två olika spår. Det sägs finnas en seriemördare som är allt annat än mänsklig, och det finns en förbannelse. Å ena sidan tycks detta lätt att skiljas åt, men å andra sidan ställer man sig en mängd frågor när sista minuten är avslutad. Filmens inledning där en kvinna blir dödad av en okänd man glöms aldrig bort, man bär med sig den resten av filmen, men kopplingen till det övernaturliga förstår man aldrig. Avslutningen knyter ihop säcken men för att lösa mysteriet behöver man fler svar.

Bäst: Diablo. De kalla fötterna. Det lyfter historien lite, även om det saknar djup.

Sämst: Att filmen inte är särskilt intensiv. Den greppar en inte.

Passar dig som: Gillar långa upptrappningar och att vänta på något, tänk The house of the devil. 

Pin It on Pinterest

Share This