sokhi: “Jag vill inte spela några spel”

av | Mar 2, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Ricky Sokhi har ett förflutet i HOLI och Happy Hands Club, nu är han dock redo att utforska helt nya ljudlandskap med soloprojektet sokhi som landar i något alldeles eget, avskalat och personligt.

Den första låten för sokhi kom till i somras men materialet blev liggandes och till en början hade Ricky Sokhi inte några högre ambitioner för projektet. Tillslut lade han ändå ut musiken på Soundcloud och efter att ha pratat med VÅRØ, ett samtal som till en början egentligen handlade om ett helt annat projekt, fick han snabbt göra soundcloudmaterialet privat igen. Hans soloprojekt föll dem nämligen i smaken. Ricky Sokhi har haft flera andra projekt i rullning innan sokhi och faktum är att han till och med slutade skriva musik under en period då HOLIs skivsläpp inte gick så bra som han hade hoppats på. Något som inte är vidare svårt att förstå då han tycks ha investerat extremt mycket av sig själv i albumet.

– Jag hade lagt ned fyra år på att producera och skriva allting själv, jag vet inte varför jag gjorde det egentligen. Sedan hade vi en massa grejer upplineade för HOLI och det var jättemycket som gick vår väg tills allting fallerade, en efter en som dominobrickor. Jag blev lite knäckt av det och slutade skriva. Efter det ville jag göra något mer prestigelöst, något som bara kändes kul. Jag letade upp så jävla mycket djup innan som bara känns onödigt egentligen. Jag har aldrig skrivit den här typen av musik innan, så det har varit kul att sätta sig in i något annat och lära sig beats.

När en lyssnar på det nya materialet som sokhi producerat märker en snabbt att distansen mellan lyssnare och texterna förkortats och de lager som musiken ibland vävs in i ter sig flortunna i sokhis fall. Jag frågar Ricky Sokhi om det finns någon tanke kring att han har valt att släppa musik under en del av sitt egna privata namn, till skillnad från tidigare.

– Med Happy Hands Club så skulle vi alltid ha masker och sådant i pressbilder. Det skulle vara gömt, på engelska och det var mycket anspelningar på saker som skulle vara fetare än de var i verkligheten. Nu vill jag att det ska vara lite mer naket. Jag vill inte spela några spel med vad det är för någonting, det är vad det är och så är det jag som står där. Sedan finns det en annan anledning till namnvalet. Genom jobbet pratar jag med väldigt många olika människor och så ska man presentera sig med hela sitt namn och det har varit så många gånger man har fått dumma kommentarer om att det är ett ovanligt namn, att det är något som en inte hör varje dag. Men jag hör det faktiskt det varje dag. Så jag hade en grej kring att jag ska ha det här namnet som ett statement också.

När en lyssnar på en av de än så länge privata soundcloudlänkarna hör en snabbt att sokhi är något helt annat än det vi tidigare hört från Ricky Sokhi. Happy Hands Club och HOLI ligger ljusår bort rent genremässigt och det är intressant att höra samma person röra sig så skickligt mellan vitt skilda genrer.

– Man får andra perspektiv när man sätter in sig i saker på ett annat sätt. I början av projektet var det nästan som lite research. Jag började lyssna på Post Malone och Young Thug och lyssnade på hur de gjorde 808 kickarna och insåg hur det fungerade. Det var verkligen kul och nice att komma in i något annat. Även för sin egna skull, bara det att veta att man kan göra det.

Är en mer öppen för vad det kan landa i då en är nybörjare inom en genre?
– Nja, att jag skriver sådan här musik är nytt, men jag har fortfarande haft med mig det sedan innan så nej. Jag vet inte om jag lika hård som innan eller är ännu hårdare mot mig själv nu för att man ska rättfärdiga att man gör något annat.

Ricky Sokhi berättar att han är otålig och att det är därför han ständigt uppdaterar alla låtar. Den första singeln kommer att bli som en introduktion till vad som komma skall. Men en kan även förvänta sig att soundet kommer att förändras och utvecklas stegvis i de releaser som väntar framöver.

– Jag är extremt spänd på att komma ut och spela. Det känns som det mest spännande av allt för det är den del som kommer vara mest annorlunda. Hemma sitter jag och skriver en massa olika grejer som bara ligger, så det känns inte riktigt på riktigt förrän en står där och framför det.

”Att skriva på svenska är något jag verkligen aldrig gjort innan”

Med HOLI och Happy Hands Club har texten alltid varit på engelska, men nu har Ricky tagit steget över till att sjunga och skriva på svenska. Något som han berättar känns både läskigt men samtidigt mycket ärligare. Efter att ha lyssnat på hans texter förstår jag vad han menar, raderna som sjungs fram är råare och naknare, det finns inga språkliga skyddsmurar som skapar distans längre, texten är direkt och omedelbar.

– Att skriva på svenska är något jag verkligen aldrig gjort innan. Jag har kanske skrivit någon låt eller två på svenska när jag var sexton. Det har nog varit det svåraste. Att det ska vara bra texter som känns meningsfulla för mig är något jag alltid har hållit högt, det gör att det blir en sjukt mycket större utmaning eftersom man ska hålla uppe samma standard fast på svenska. Det var som den första låten jag skrev, det blev väldigt naturligt att den blev på svenska av någon anledning. Sedan gick det två månader då jag inte kunde skriva någonting igen på svenska, jag var nära att ge upp det. Så jag har testat lite olika sätt att skriva låtar på, på vissa låtar har jag till en början skrivit texten på engelska då jag ska sätta melodin och sedan har jag till viss mån försökt översätta texten och ändra om i den. Jag har testat mig fram helt enkelt, det är så lätt att det känns löjligt eller over the top. Sedan slänger jag in väldigt mycket engelska ord i texten, men det är också så jag pratar. I början tänkte jag att det bara skulle vara på svenska rakt av, men då blir det inte ärligt till hur jag egentligen är. Så jag kände att det var okej att skriva nästan som mitt tal, men det har varit svårt.

Vi pratar vidare om att skriva på svenska och om hur textrader enkelt kan kännas både allt för pretentiösa eller alldeles för cheesy, för när en skriver på svenska finns det inte längre något att gömma sig bakom.

– Jag tror att det i slutändan handlar om att bara äga det. Jag tänker att man ändå kan skriva något som man senare inser var väldigt pretentiöst men som just då kändes helt rätt. Det handlar bara om att man ägde det just då och då kan det nästan gå omärkbart förbi andra också, eftersom man kände att det skulle vara på det sättet just vid den tidpunkten. Jag tror egentligen att det handlar om att man ska försöka komma ut från sitt egna huvud.

Ricky Sokhi avslöjar att han har passat på att smygtesta att spela live som sokhi innan den stora debuten. I december förra året bjöd han in en limiterad skara människor bara för att pröva på att spela live med det nya projektet och att köra live som sokhi visade sig vara något helt annat.

– Det kändes som en dålig idé att planera in en fet releasegrej och att det i sådana fall skulle vara första gången man spelar live. Om man har lagt ned en massa tid på att det ska bli ett fett premiärgig känns det dumt om det skulle fallera på livebiten. Så jag har testat det och det var helt annorlunda. Jag har nästan alltid haft någonting framför mig, en gitarr, en bas, en synt eller någonting och sedan ett band som backar upp mig. Men jag kommer att köra med en DJ, så jag kommer ändå ha någon med mig. Men det är fortfarande väldigt spännande och väldigt läskigt. Allting blir annorlunda, det blir ett helt annat sätt att röra sig på. Det är helt andra beats än vad det är i popmusik, där kan man stå lite med fötterna ihop och gunga lite.

Hur stor skillnad skulle du säga att det är mellan ditt privata jag och din scenpersona?
– De är nog ganska så nära. Sedan har det alltid varit så att så fort jag kommer upp på en scen har jag tenderat till att bli rätt mycket drygare. Jag har den tendensen i mig, det brukar hända och det kommer okontrollerbart.

Ricky Sokhi skrattar när han minns en spelning med Happy Hands Club där hans dryghet manifesterade sig mitt under ett gig där de var förband på Debaser Medis. Bandet hade inte lyckats få igång publiken lika mycket som Ricky hade hoppats på varpå han kallade publiken medioker innan de rev av sin sista låt.

– Trummisen Jonathan fick panik och sa “han skojade bara”. Så jag tror att nervositeten blandat med adrenalinet gör att filtret som ser till att en inte säger allt som poppar upp för stunden, utan som ser till att man är tyst istället, vilket jag annars är, försvinner. Jag får se om jag lyckas få någon publik efter mig nu eller om det är facklor eller högafflar istället.

 

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Fotograf:
Hanna Moody

Pin It on Pinterest

Share This