Slowgold: ”Så länge jag jobbar med processer inom mig själv, så finns det alltid något att skriva”

av | mar 14, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Slowgold senaste album Mörkare har hyllats av kritikerna. Popmani tar tempen på Amanda Werne, sångerska, låtskrivare och gitarrist i Slowgold.

Slowgolds musik har beskrivits som drömrock, och det är där som hon rör sig: mellan drömmar och verklighet, mellan hopp och förtvivlan. Med ett flertal album bakom sig, bland annat Drömmar från förra året (2017), har Slowgold blivit en etablerad artist i dagens musikscen. Med rötter från musikscenen i sent 60-tal, som Jefferson Airplane, tar Slowgold in drömrocken i 00-talet. Genom mail svarar Amanda Werne på frågor om bland annat drömmar och mörker.

Hur såg processen ut bakom albumet Mörkare?
– Jag skriver alla låtar och vi arrangerar oftast tillsammans i bandet, Johannes Mattsson på bas och Erik Berntsson på trummor. Cristian Brieba är inspelningstekniker och vi fyra producerar ihop. Detta är tredje albumet vi spelar in i Music A Matic i Göteborg. Jag skrev dom flesta låtarna i somras och vi spelade in under en vecka i september.

Texterna på Mörkare känns ofta personliga, nästan som rader tagna ur en dagbok. Tematiken är – som titeln antyder –  mörkare, och efter att ha lyssnat frenetiskt på albumet sticker några rader ut. Jag tänker särskilt på låten Natten, och textraden som sjungs bedjande: ”kan någon hjälpa mig att ta hand om mig själv?” Hur skriver du dina låttexter?
–  Jag bearbetar mina känslor och vad som händer runt omkring genom mina låtar och genom att skriva låttexter och dagbok. Låttexterna är inte tagna direkt ur min privata dagbok, men det är ofta genom den som jag fokuserar mig och reder ut allt jag känner.

På tal att vara personlig, så tänker jag på skillnaden mellan att vara privat och just personlig. I en intervju med Göteborgs-Posten citeras Amanda Werne: “Slowgold är jag, men samtidigt en egen person. Albumen och låtarna är mina men något fristående från mitt privata jag.” Vad är skillnaden, och varför är det viktigt att skilja mellan dessa två?
– Det är inte det privata jag visar upp i mina texter utan det personliga, och förhoppningsvis på så sätt något som alla kan känna igen sig i. Det går från att vara privata känslor till att bli ett personligt uttryck som inte känns privat för mig att visa upp. Det är bara jag som vet hur och varför och vad låtarna och texterna kom till och vad dom betyder för mig. Det är viktigt för mig, men också något som jag inte direkt tänker på. Det sker automatiskt i processen när jag släpper ut min musik.

”Jag har en massa hemliga drömsamarbeten”

Din musik låter väldigt drömlik, ett tema som verkar följa dig i musiken såväl som i texter. Vad har du för relation till just drömmar?
– När jag jobbar med melodier är dom ofta närvarande under lång tid, då är det avslappnade läget precis mellan dröm och vaket tillstånd en väldigt bra tillfälle att bearbeta och låta lösningar komma till en. Jag brukar sova på saken helt enkelt… flera melodier har tillkommit på detta sätt.

Drömmar är ett återkommande tema för Slowgold, och det märks även i gitarrspelet som är i centrum på samtliga av Slowgolds musik, slirig och sammantvinnad med den elastiska och uttrycksfulla rösten.

Vilken relation har du till din gitarr, som har en så central roll i din musik?
– Jag skriver 95% av alla låtar på gitarr, el eller akustiskt… Framför allt skriver jag med akustisk gitarr, men med elgitarren i åtanke. Jag har lärt mig spela elgitarr genom att spela mina låtar på mitt eget sätt och därför utvecklat ett eget sound.

Du har spelat med en rad stora namn, från Freddie Wadling till Lars Winnerbäck. Har du några samarbeten på gång nu?
– Jag har en massa hemliga drömsamarbeten, så vi får se vad som händer i framtiden! Men för tillfället trivs jag bra att arbeta på egen hand.

Slowgold har hållit en hög produktionstakt med sin musik. På sju år har hon släppt sex album och i vår åker hon ut på turné med det nya albumet.

Känner du någonsin att inspirationen falnar?
– Så länge jag jobbar med processer inom mig själv, så finns det alltid något att skriva. Om jag däremot hade jobbat enbart med känslan av att behöva rapportera för omvärlden hade jag nog haft mycket mer skrivkramp! Det är mellan dessa två jag slits, men som tur var har jag utvecklat verktyg genom mina år som låtskrivare som gör att jag kan hitta tillbaks till min inre process gång på gång.

Vad händer härnäst?
– I slutet av mars åker vi ut och spelar, bland annat 21 april på Palladium i Malmö, 28 april på Pustervik i Göteborg och elfte maj på Slaktkyrkan i Stockholm. Följ mig på slowgoldmusic på Instagram eller Slowgold på Facebook för mer info!

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Fotografi:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This