silverarkenSå nära, men ändå så långt ifrån fulländning.

Det är skivbolaget Alltid Hela Tiden som presenterar nytt material. Själva presentationen av LP:n lät lite spännande. En LP med funk, post-punk på ena sidan och no wave på andra. Det är Silverarken med titeln ”Bara en prins kan rädda oss nu”, som står för det funkiga och post-punkiga. Visst kan jag digga med lite lamt när första ljudfilen startar. Instrumentellt är det verkligen bra. En påbörjad förhoppning om en ny upptäckt börjar ta form och hjärnaktiviteten börjar jobba lite extra. Men så börjar vokalisten och jag måste säga att det är något motigt med den vemodiga stämman. Den får mig att vilja skruva ner volymen. Det kan bero på texterna, som gör mig aningen generad. Inte för att jag förväntar mig Plath-citat eller något vitsigt á la Wilde i svensk ungdomlig musik. Men det blir för banalt. Musiken hade gjort sig så mycket bättre om det enbart hade varit instrumentella spår. Därför blir Interludium ögonbryns-höjaren, vilket jag anar kan vara ett tilltänkt utfyllnadsspår.

Plikttrogen som jag är tänkte jag ändå ge den andra sidan en chans, trots att jag blev aningen modfälld av den första sidan. Det är Målgrupp som fyller utrymmet med sin så kallade no wave. Jag tycker det låter som en variant av industrimusik. Det är svårt att ta till sig. Jag kan inte uppskatta detta hur mycket jag än försöker vara en “förstå sig påare”. Deras no wave, blir snarare no way.

Pin It on Pinterest

Share This