Shame: ”Pandemin har gett oss ett helt nytt perspektiv”

av | jan 17, 2021 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

När Londonbandet Shame släppte debutalbumet Songs Of Praise 2018 så hyllades albumet av musikkritikerna och ledde till utsålda turnéer världen över. Tre år efter debuten släpper nu bandet uppföljaren Drunk Tank Pink. Popmani intervjuade sångaren Charlie Steen och trummisen Charlie Forbes från deras hem i London.

Precis som föregångaren så har Drunk Tank Pink rötterna i klassisk punk och postpunk. Men något har hänt – den raka rocken har bytts ut mot något mer skruvat, och det nya albumet känns både mörkare och mer introvert.

– Vi hade inget som helst intresse av att göra Songs Of Praise 2, säger Charlie Forbes över en knastrig zoom-linje, det hade känts helt meningslöst.

– Jag tror inte ens vi hade kunnat göra Songs Of Praise 2, skjuter Charlie Steen in, vi är inte samma personer. När jag skrev texterna till den skivan så var jag 17 år och den 17-åringen finns inte längre.

– Samtidigt så ville vi att det skulle bli en Shame-skiva, med inslag från det vi gjorde på Songs Of Praise, säger Forbes. Nånstans var förhoppningen att vi kunde göra något annorlunda men som ändå skulle gillas av de som gillade Songs Of Praise. Tillräckligt mycket av det gamla för att göra det till en Shame-skiva, men samtidigt något nytt.

Att Shames första album präglades av att de alla var tonåringar är bandets två Charlies överens om. Låtarna skrevs i replokalen och på puben, mellan skolarbete och fester, inför kaotiska smågig som var långt ifrån dagens utsålda spelningar. Båda beskriver hur bandet testade sig fram, osäkra på vilka de ville vara. Ena veckan försökte de låta som Iggy And The Stooges, nästa vecka som The Fall.

– Hela Songs Of Praise är egentligen bara vi som försöker lista ut vad vi egentligen sysslar med, säger Steen.

”Fast sen blev de ju inte som vi tänkt,
det blir det aldrig med oss.”

Arbetet inför Drunk Tank Pink verkar ha varit betydligt mer uppstyrt. Inför inspelningen spelades alla låtarna in som demos i en hemstudio. Tanken var att ha helt färdiga låtar, till skillnad från första albumet som byggdes på ganska lösa skisser.

– Fast sen blev de ju inte som vi tänkt, det blir det aldrig med oss, säger Steen.

– Nej, vi gjorde om låtarna väldigt mycket ändå, säger Forbes, mycket på grund av producenten James Ford (från The Last Shadow Puppets och Simian Mobile Disco). Det var fantastiskt att jobba med Ford, så skönt att jobba med någon med all den erfarenheten. Om James Ford säger att något inte är bra så vet man att det inte är bra. Det är så skönt att kunna få den feedbacken.

-–Att få höra att något är skräp?, säger Steen och skrattar.

– Ja men du fattar, säger Forbes. Ford var bra på att uppmuntra oss att testa saker, men också att kunna säga när något inte funkade.

På omslaget till det nya albumet syns Forbes pappa, mannen som en gång gav bandet sitt namn. Enligt bandet så valde de att heta Shame eftersom det helt enkelt var det förslag som de avskydde minst. Men med tiden har de kommit att avsky bandnamnet allt mindre och nu känns det helt naturligt att de heter Shame.

Texterna till Drunk Tank Pink skrevs i sångaren Steens sovrum, ett rum som var målat i en speciell sorts rosa som Steen kallar för just det – ”drunk tank pink”, eller fyllecellsrosa på svenska.

– Det är en speciell sorts rosa, säger Steen. Det är den sortens färg som försöker tvinga fram ett lugn, som försöker dölja alla känslor. Det finns ingen plats för ilska i det fyllecellsrosa rummet, bara ett frampressat lugn. Det kändes som en passande titel eftersom så mycket på den nya skivan handlar om perception, hur vi uppfattar saker.

– Till skillnad från texterna på första skivan, som var väldigt rakt på, så handlar mycket på nya skivan om mer undermedvetna saker. Som att konfrontera sig själv, eller delar av sig själv. Det är betydligt mer personligt. Som 17-åring tyckte jag det kändes lite töntigt att skriva om sånt, lite kliché, men ja vissa saker är väl kliché tills man upplevt det själv.

Efter skivsläppet så har bandet en brittisk turné med enbart socialt distanserade gig planerad. Om turnén kan bli av är i nuläget oklart eftersom restriktionerna i Storbritannien ständigt skärps. Ännu mer oklart är det när bandet kan ge sig ut på nästa Europaturné. Planer finns, men när det händer beror helt på när det blir möjligt att genomföra den sortens turnéer igen.

– Vi har redan testat socialt distanserade gig och det var kul, säger Steen. En helt annan grej, en helt annan energi, men ändå väldigt kul.

– Den här pandemin har gett oss ett helt nytt perspektiv, säger Forbes. Runt släppet av Songs Of Praise så turnerade vi oavbrutet, två år med ständigt nya turnéer. Det var lite mycket. Eller ja, alldeles för mycket. Jag minns att jag helt tappade tålamodet, blev så jävla trött på det. Gnällde över småsaker som strulade. Och nu, när vi inte spelat på jättelänge, så känns allt det där gnället så jävla löjligt. Jag hade älskat att vara fast i en nedgången buss ute på väg till en spelning nånstans just nu. Oavsett allt strul.

– Pandemin och alla dessa lockdowns har varit så jävla tungt, säger Steen. Men det har verkligen fått mig att uppskatta det jag har. Eller hade. I slutet på de där två åren av turnerande så var jag så sliten, så gnällig, så apatisk. Nu längtar jag tillbaka. Det kommer bli helt fantastiskt att ställa sig på en scen igen.

Författare:
Felix Lindén, Skribent

Fotografi:
Sam Gregg

Pin It on Pinterest

Share This