Hon är författaren som skildrar den unga krampaktiga kärleken på ett sätt som bara hon kan. Hon är bloggare, poddare och efter sommaren aktuell med sin andra roman Allt som blir kvar. I femte delen av intervjuserien om det litterära skrivandet har Popmanis Caroline Bergström pratat med författaren Sandra Beijer om hur hon fick bokkontrakt, hur bloggen botat skrivkramp och att vara sin egen chef i skrivandet. 


När började du skriva?
–Jag har alltid skrivit om man får säga så utan att det låter helt superklyschigt. Jag minns på dagis att jag redan då var bombsäker på att jag skulle bli författare och att min gulliga fröken skrev ner mina berättelser innan jag lärt mig skriva själv. Så fort jag lärde mig skriva på egen hand har skrivandet varit min favoritgrej. Från dagboksskrivande till zines, noveller och annat jox. Att skriva får mig att må bra.

Foto: Sandra Beijer.

Vad var det som väckte ditt skrivintresse?
–Jag har mer eller mindre alltid vetat att jag velat jobba med skrivandet, men inte alltid i vilken form. Som tonåring ville jag bli journalist och när jag slutade skolan utbildade jag mig till copywriter som jag sedan jobbade som i sju år. Nu skriver jag som bloggare, krönikor och författare och i framtiden får vi se på vilka sätt jag skriver på då. Det är det som är det härliga med just text tycker jag, att det finns så många olika sätt man kan jobba med det på.

Har din blogg Niotillfem påverkat ditt sätt att skriva skönlitterärt?
–Absolut. När man har en blogg så skriver man ju hela tiden, varje dag. Oavsett om det handlar om ett recept, en novell eller en dagens outfit är det alltid text som måste produceras. Det gör att man håller igång sitt skrivande. Jag tror också att bloggen har gjort att många spärrar i mitt skrivande släppt. Texten åker liksom ut omedelbart och kan läsas direkt. Det gör att man lär sig att leverera text på ett annat sätt. Tror att alla skrivande människor skulle må bra av att ha en plats där det konstant måste ut bokstäver, det gör orden mindre heliga på något vis och i det långa loppet minskar skrivkrampen.

Hur började din författarbana?
–Jag har alltid drömt om att skriva något längre men inte riktigt vågat eller vetat hur man gjort. Hur börjar man skriva en bok egentligen?  När min blogg började växa ganska rejält runt 2009 så blev jag uppvaktad av en del förlag som undrade om jag planerade att skriva något längre. Jag hade inga planer då men blev väldigt smickrad och tankebanorna började röra sig i ett annat sätt.

–Under 2012 som var en ganska stökig period i mitt liv där jag varken var så lycklig på jobbet eller privat så började den där författardrömmen spira i mig. Jag tänkte att om jag lyckades skriva ett helt bokmanus och få det utgivet skulle jag se det som en biljett till ett annat liv, ett liv där jag helt fokuserade på mitt skrivande. Så jag skrev ett första utkast till en bok, en idé som jag haft i några år, och skickade det till Marie Augustsson som då jobbade som förläggare på Rabén &Sjögren och var en av dem som jag hade haft möte med 2009. Jag frågade om hon tyckte manuset verkade intressant och om jag skulle fortsätta jobba på det. Det här är bra, skrev hon. ”Lyckas du skriva dubbelt så långt så har vi ett bokmanus att ge ut!

–Så då gjorde jag helt enkelt det. I Januari 2013 var manuset klar, jag skrev kontrakt med Rabén och sa upp mig som copywriter.

Foto: Sandra Beijer.

Foto: Sandra Beijer.

Har du någon särskild skrivrutin?
–Jag skriver bara på förmiddagarna. Börjar vid 9-10 och skriver intensivt fram till 13. Sedan är jag ganska utmattad och har inga ord kvar. Jag sitter ofta på ett café och skriver och lyssnar på instrumental musik.

Hur ser din skaparprocess ut när du skapar en roman?
–Det är viktigt med mycket förarbete tror jag. Att bara slå upp ett worddokument och börja skriva funkar inte för mig. Då fastnar man lätt några sidor in. Jag strukturerar upp ett tydligt bokskelett där jag vet vad som ska hända från början till slut, vad varje kapitel ska innehålla och vilka karaktärerna är innan jag börjar. Det gör att jag undviker att fastna och kan till och med hoppa mellan kapitlen och behöver inte skriva linjärt, just för att jag redan vet hur boken är uppbyggd.

Men hur känns det egentligen att avsluta skrivandet av en bok? 
–Ärligt talat tycker jag det knappt känns något. Jag tycker det är så oklart när man ska fira med det där glaset skumpa i bokskrivandet för det finns ju alltid något pill kvar som ska fixas. Kanske är det inte ens förrän boken faktiskt är i butik som jag förstår att projektet är avslutat. Men då är det så konstigt att greppa att jag skrev den där, att den står där. Jag minns nästan ingenting av innehållet från Det handlar om dig, min första roman. Det är som att jag förträngt den i ren övermäktig ångest.

Har du något favoritord?
–Sardin är ju ett himla härligt ord tycker jag för tillfället!

Vilka är dina bästa tips för att motverka skrivkramp?
–Läsa läsa läsa.

Vad har du för råd att ge författaraspirerande Popmaniläsare?
–Strukturera och gör ett bra förarbete så kommer det där stora bokprojektet kännas mindre stort. Att vara en hård chef mot sig själv i början tror jag gör en till en bättre författare i själva skrivandet.

Sandra Beijer är författare, gör podden Beijer&Broströms bryderier tillsammans med Gustav Broström och hon är för de flesta känd som bloggaren Niotillfem sedan 2005. Hon är utbildad copywriter och har arbetat i både Stockholm och New York. Beijers debutroman Det handlar om dig utkom 2014 och i slutet av sommaren släpps hennes nya roman Allt som blir kvar. 

Pin It on Pinterest

Share This