Saint Etienné: “Bandet är som en enorm, utvidgad familj”

av | Nov 15, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Popmani har träffat indie-legenderna Sarah Cracknell och Pete Wiggs från bandet Saint Etienne medan de besökte Sverige för några turnédatum. Vi försökte reda ut vad som hänt sedan det senaste albumet och bad dem även att berätta om deras bästa turnéminne som band.

Ni har gjort musik under en riktigt lång tid nu, hur gör ni för att behålla er nyfikenhet?
Sarah: – Vi är inte på turné konstant och har till och med våra egna separata grejer vid sidan av. Jag gjorde bland annat ett soloalbum nylien och jag tror att det håller saker vid liv att ha lite ledigt.

Pete: – Ja, vi har haft ganska stora mellanrum mellan våra album vilket definitivt har hjälpt oss. Jag tror att faktumet att vi gör olika saker gör att vi kommer på nya idéer hela tiden. Jag antar att det var till vår fördel att det var sex år sedan sist, en borde kunna skriva några låtar under sex år antar jag.

Vad skulle ni säga att Saint Etienne betyder för er?
Sarah – Ja, bandet är som en utvidgad familj som inkluderar personer vi arbetar med eller har arbetat med och våra familjer har växt upp tillsammans. Jag är gift med vår manager till exempel.

Pete: – Det är svårt att föreställa sig livet utan bandet. Jag har känt Bob sedan jag var lite yngre än ett år och vi har alltid gjort saker tillsammans. Vi har ju kul tillsammans. Sedan har vi alla familj numera, jag antar att bandet känns lite som en semester ibland. Att få åka till ett annat land och blir full. Vi har också ett nytt, yngre band som spelar med oss nu och vi kommer jättebra överens. De verkar inte bete sig speciellt annorlunda jämfört med oss. Antingen har vi ett ungt sinne eller så är det de som har ett gammalt sinne; det är antagligen det förstnämnda.

Inspireras ni fortfarande av liknande saker som ni gjorde när ni startade bandet?
Sarah: – Ja, vi skriver fortfarande på ett väldigt liknande sätt. När Bob kom på idén om hemländer på detta album hade vi ett tema att utgå ifrån vilket är användbart när en ska skriva texter. Det är svårt att ta en idé ur tomma intet. Vi har inte förändrat oss speciellt mycket när det kommer till den kreativa sidan.

Berätta om Home Recordings som ni släppte tidigare i år.
Sarah: – Det släpptes i juni och vi spelade in det i London på en riktigt cool liten studio som var fylld av vintage instrument. Albumet spelades in tillsammans med en underbar man som heter Shaun Lee.

Pete: – Det var nog den snabbaste inspelningen någonsin. Vi hade en deadline som gjorde att vi skyndade oss lite extra för om vi inte klarade den så skulle vi behöva vänta ett år innan vi fick släppa albumet. Visst fanns det låtar en kanske hade velat ägna lite tid åt men det blev ju bra tillslut. Sedan har vi alltid skrivit låtar under de år som har gått mellan albumen som ibland har fått passera, så vi stod inte helt tomhänta.

Hur var det att välja bland låtarna som skulle få komma med på albumet? Var det svårt när det gått så lång tid emellan?
Sarah: – Ja, det är därför albumet är så långt.

Idag lyssnar vi på album på ett helt nytt sätt med tanke på Spotify deras spellistor. Är låtordning något ni tänker mycket kring?
Pete: – Ja, det gör vi alltid. Det är som när en gör ett DJ-set eller en spellista, det måste finnas toppar och dalar, en kan inte bara köra på med alla hits direkt. Jag brukar tänka på det som vinylernas A och B-sidor där den ena sidan är lite mer känslosam och jag har en tendens att gilla B-sidan.

Ni har varit ute på turné en hel del och turnérar fortfarande, har det livet förändrats mycket sedan 90-talet?
Sarah: – Jag tror att vi beter oss lite mer väluppfostrat än vad vi brukade göra. Vi får fortfarande ut samma sak från det som då. Vi gillar att äta; dagen cirkulerar kring matdags, dricka öl i logen och gå ut och se städerna om vi hinner.

Pete: – Det finns låtar om turnélivet som är ganska sorgliga, men ärligt talat så är det ganska kul. Vi gjorde en USA-turné som varade i två veckor, den var lite för lång faktiskt, en började sakna alla.

Berätta om det allra bästa turnéminnet ni haft med Saint Etienne.
Sarah: – Herregud, säger Sarah och båda börjar skratta.

Pete: – Första gången vi spelade på Glastonbury var fantastisk. Vi hade haft en del kaos på turnébussen dit, det var framförallt vår basist som inte dök upp som var problemet, lustigt nog hade han dragit iväg med två svenskor. Han anlände precis innan vi skulle kliva på scenen och under den tiden hade jag och Sarah hunnit bli fulla för vi var rädda att han inte skulle dyka upp. Men vi klev på scenen sen och hade ett alldeles underbart gig.

Sarah: – Ja, vi hade ingen chans att bli nervösa på riktigt för vi trodde ju inte att vi skulle gå på och spela, det var tur att vi inte hann stressa upp oss för det var en massa människor i publiken.

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

 

Pin It on Pinterest

Share This