Ros: “Jag vill vara en person som jag inte hade när jag var tonåring”

av | jan 28, 2019 | Intervjuer, Månadens intervju

Ros slog igenom ordentligt med debutalbumet Peaches n Cream i slutet av förra året. Hennes kaxiga men samtidigt sårbara textrader har ekat från var och varannan högtalare sedan dess och för varje dag får fler och fler upp ögonen för Sveriges nya stjärnskott.

Bakom artistnamnet Ros står Rebecca Ejdemo och en söndagseftermiddag i januari har vi bestämt tid för en intervju. Då har det gått ungefär en månad sedan albumet släpptes.

– För mig känns det som att det har gått hundra år. Jag glömmer bort att det fortfarande är ganska nytt för att jag har hört alla låtar tusen miljoner gånger men det känns faktiskt jättebra.

Hur var det att få ge ut albumet?
– Jag var väldigt taggad på att göra ett album just för att jag inte hade gjort det innan. Men det är så himla läskigt att faktiskt släppa ett album. Jag tänkte typ att ingen skulle fatta och att alla skulle tycka att det var dåligt. Det krävs ganska mycket mod för att aktivt släppa det.

Peaches n Cream leker hon mycket med alter egot Ros samtidigt som hon låter lyssnaren kommer lite närmare.

– Hela grejen med detta albumet var att jag ville vara lite naknare. Jag tycker att det är viktigt att få en relation till de som lyssnar eller att de känner att jag släpper in dom trots att vi inte har en personlig kontakt. När jag lyssnar på annan musik och kan relatera på det sättet så tycker jag att det är något av det viktigaste, säger hon och fortsätter.

– Det finns inget annat som gör att man vill lyssna ännu mer än när man känner igen sig i texterna. Jag vill vara ganska ärlig med allt. Jag är inte bara det jag har sagt, jag är inte bara en person som dricker champagne och går på klubben och shoppar på Chanel. Det är inte det riktiga jag.

”Som jag ser det är Ros en version av mig som är helt problemfri.”

Har det varit svårt att veta vad du vill dela med dig av?
– Lite men det har kommit ganska naturligt. Jag har utgått mycket från vad som är jag och vad jag tycker är viktigt och vad jag känner att inte alla andra säger. Jag har på ett sätt velat vara lite unik men samtidigt verkligen vara 100 procent mig själv. Då har det kommit ganska naturligt om vad jag ska sjunga om och vad som är mina problem. Det finns säkert många som har liknande problem men som inte pratar om det, till exempel gällande ekonomi eller när en saknar konsekvenstänk och hamnar i jobbiga situationer.

Hon berättar att tanken med ett alter ego är att hon ska kunna leka rent textmässigt. Att kunna tänka sig bort och inte bry sig.

– Som jag ser det är Ros en version av mig som är helt problemfri, askaxig, har jättemycket pengar och bryr sig inte om något. Hon gillar att dricka bubbel, ha det najs och ta jättemycket plats medan jag inte alls är så. Men det är najs att få spela lite i den karaktären. Det blir lite som ett skådespel och jag tycker att det är viktigt i ett artisteri.

Hon har varit väldigt öppen i intervjuer om att livet inte är som hon sjunger om eller “jag köper till exempel inte jackor för 20 000 kronor” som hon säger. Samtidigt så blandar hon in vardagsrealism där det definitivt finns aspekter som vi kan känna igen oss i.

– Om jag vet att jag inte har råd med en asfet middag den här månaden så skiter jag i det och köper den ändå, sedan sitter jag där och har inte råd att köpa busskort för att ta mig hem. Det är väl det som är jag men i texterna har jag undanhållit detaljen att man bli pank också och att det finns konsekvenser.

I albumprocessen har hon tillsammans med producenten Isak von Haartman skapat det säregna sound som blivit så karaktäristiskt.

– Han hjälpte mig mycket när jag ville förmedla en känsla och få den att passa in i en låt. Men jag ville att det var mina ord som skulle komma ut och att låtarna skulle vara så mycket Rebecca som möjligt. Då tyckte jag att det kändes onaturligt om han skulle skriva texterna själv.

Det här med att sitta i kollektiv och skriva musik kanske inte är för alla. Jag frågar henne om hon ser några fördelar i att samarbeta med andra under den kreativa processen.

– Man blir lätt låst och desto mer man pratar och spånar kring något, desto bättre kan det bli. Jag tror att det är lätt att bli låst i sina egna tankar. Den enda gången som man kanske är superkreativ själv är när man mår superdåligt och det gör jag inte just nu.

Förutom att göra albumdebut gjorde hon sin första rikstäckande turné under hösten som förband till Little Jinder. Tillsammans spelade de till bland annat på Berns i Stockholm där de gjorde en bejublad konsert.

– Det var fan det roligaste någonsin. När man förband så är det inte alltid det är fullt på mina gigs men i Stockholm var det verkligen helt fullt. Man når ut till så många nya som inte skulle ha lyssnat aktivt annars.

Under stora delar av turnén stod hon utan album och blandade därför hennes tidiga singlar med musik som få hade hört.

– Jag kände mig ganska stressad under albumprocessen. Jag skulle ut på turné och jag ville att albumet skulle bli klart. Jag försökte pressa ut texterna och fick skrivkramp för att jag inte visste vad jags skulle skriva om, då blev jag verkligen hjälpt av att ha någon där att bolla med.

Det måste ha varit jobbigt att känna så?

– Det var en otrolig stress. Tanken var först att jag skulle släppa albumet innan turneén just för att jag vill ha ett album ute för de nya människorna som skulle se mig. Och typ lyssna i efterhand. Jag var trött att bara köra de gamla låtarna också. Men sedan snackade jag med Josefin [Jinder reds.anm] om det och hon sade “på min första turné så hade jag bara släppt två låtar, folk vibar med det ändå”. Då kände jag ändå att ifall människor fick höra låtarna innan de hade släppts kunde de gå in och lyssna i efterhand. Jag tror att det bara vad bra att jag körde så.

Hon berättar att hon älskar att spela live. I och med spelningarna har hon träffat många av de som lyssnar på hennes musik, möten som nästan slutat i tårar.

– Det är jätteroligt att få träffa folk som lyssnar på min musik. Det bästa jag vet är att träffa tjejer som ser upp till en och tycker att man har gjort något nice för dem. Jag blir typ mer starstruck av dom för att jag tycker att det är så sjukt att de lyssnar på min musik. Jag blir nästan gråtfärdig varje gång för att jag tycker att det är så fint att folk supportar. Man bli glad av att veta att man har gjort någon glad via musik.

Nu är det ett nytt år med allt vad det innebär. Vi pratar om vad hon har för planer inför 2019 och kommer in på det svåra i att känna att en vill vänta med att släppa ny musik innan en har en låt som är riktigt bra samtidigt som den kreativa ådran ligger och glöder. Att ha den dubbla känslan kan vara svårt och jag undrar vad hennes känsla kan bero på.

– Jag tror att det är så att man har jobbat på något under en lång tid. När det är klart så känns det väldigt tomt. Då är det inte bara jag som har det längre utan det är tillgängligt för alla. Då känner jag i alla fall att “jaha, jag vill ha en ny låt nu”. Det känns bara tomt. Jag trodde att jag skulle vara färdig och känna att jag inte orkade skriva mer på ett tag men man blir verkligen tvärtom. Jag tror också att det är för att låtarna har funnits så himla länge och det kanske är därför jag vill göra nytt.

Under året är tanken att hon ska spela live så mycket som möjligt och släppa ny musik. Och på tal om livespelningar, en dokumentär om Rebeccas liv på turné och i studion är planerad att släppas under 2019.

– Teamet bakom filmen har följt med mig sedan somras. Jag ville inte att något skulle se oprofessionellt ut men de är så duktiga och allt ser jättefint ut. Man får följa med under albumprocessen, spelningar under sommaren och under turnén. Det är början av min karriär, när jag släpper mitt första album och när jag åker på min första turné. Det blir första gången jag gör saker och det är skitkul.

Vårt samtal är snart slut. Jag har förstått det som att kontakten med lyssnarna är väldigt viktig för henne, kanske främst för att kunna få lyssnare att relatera och känna sig mindre ensamma. Jag undrar därför ifall Rebecca har något mål med sin musik.

– Jag vill egentligen bara inspirera. Jag vill vara en person som jag inte hade när jag var tonåring. Jag vill få folk att känna sig nice och va sig själva. Jag hoppas att jag når ut på nått sätt och skapar någon form av mening. Jag hoppas att jag gör folk glada i alla fall.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Beata Cervin

Make up:
Sara Stenfors

Pin It on Pinterest

Share This