I dag tar vi kontakt med rollsättaren Moa Olsson för att få en inblick i branschens funktion i förhållande till överrepresentation av vithet inom kultur. Moa Olsson driver castingbolaget Castingverket som har sitt säte i Göteborg, och har rollsatt ett flertal välkända svenska produktioner, såsom tv-serierna Viva Hate (2014), Ettor & Nollor (2014), Molanders (2013) och Hinsehäxan (2012). Just nu är hon aktuell med att rollsätta den kommande långfilmen En man som heter Ove som har planerad premiär lagom till juldagen 2015.

Moa Olsson. Foto: Privat

Moa Olsson. Foto: Privat

Vad innebär ett jobb som rollsättare, alltså, vilken roll har rollsättaren själv?
– Mitt jobb som rollsättare innebär att jag får ett manus som jag bryter ned utifrån vilka karaktärer som finns med. Sedan är mitt arbete att plocka fram skådespelare, provfilma dem och i samråd med regissören och producenten komma fram till vem som passar bäst för varje roll.

Vad är det roligaste med att vara rollsättare?
– Det roligaste är själva mötet, provfilmningssituationen med skådespelarna, men också de kreativa samtalen tillsammans med regissören.

Vad är det viktigaste att tänka på när man rollsätter en film, tv-serie eller till exempel ett teaterstycke?
– Det viktigaste är att man skapar ett trovärdigt universum utifrån den historia man ska berätta. Att skådespelarna kompletterar varandra och att det känns som en bra mix. Och förstås, rätt person på rätt plats utifrån de givna förutsättningarna.

Vad är den största utmaningen som rollsättare?
– Varje ny produktion är en ny utmaning, att hitta de skådespelare som lämpar sig bäst för rollen kontra en produktion med tidsramar, budget och så vidare. Att få allt på plats på bästa möjliga sätt är alltid en utmaning och det finns alltid roller som är svårare att sätta än andra.

Vad är utmaningen med att rollsätta just i Sverige?
– Som vilket annat mindre land som helst så är förstås urvalet annorlunda än om man jämför med ett större, men vi har stor bredd ändå tycker jag. Här finns många fina skådespelare som inte synts till så mycket i rutan.

Just nu har Popmani ett tema som ifrågasätter överrepresentationen av vita i kultur, vad känner du kring vitheten i svensk tv- och film? Bra eller dåligt?
– Vitheten är ju inte representativ för hur vårt land ser ut, så jag håller helt och fullt med om att vi har mycket kvar att göra här. Det är en föråldrad spegling av samhället som jag tror att de flesta av oss rollsättare i Sverige försöker att jobba bort ifrån.

Är det här något som rollsättare bör förhålla sig till tycker du? Hur stor del av denna utveckling ligger på rollsättarens axlar?
– Det är absolut något som om inte alla, så de allra flesta, rollsättare förhåller sig till. Som rollsättare handlar det om att plocka fram förslag till de olika karaktärerna och det är där och då i den processen man får ha det med sig, att se till att ha en bredd i sina förslag utifrån de givna karaktärsbeskrivningarna. Man måste ju också ha bra koll på skådespelare, här handlar det om att lyfta fram sådana som kanske inte synts så mycket i film och tv, eller som kanske brukar få spela andra typer av roller.

Hur måste du förhålla dig till exempelvis manus när det gäller just detaljer om karaktärernas utseende?
– Jag måste förhålla mig till den givna historien, där det såklart ibland finns givna ramar om karaktärernas bakgrund, barndom, föräldrar och så vidare som jag måste ta hänsyn till. Sedan handlar det om när historien utspelar sig. Jag har jobbat mycket med epokberättelser som utspelar sig under till exempel 50 och 60-talet, då såg Sverige ut på ett annat sätt. Men om man utgår från en ”helt vanlig” nutida berättelse om Sverige, så finns det ingen anledning att till exempel ”Per Bengtsson, 30” i karaktärsbeskrivningen inte kan ha ett kurdiskt utseende.

Hur arbetar du för mångfald?
– Jag arbetar medvetet för mångfald. Jag tittar på varje produktion jag får, var spelar det någon roll vad karaktären har för ursprung och var gör det inte det. Oftast har inte manusen som kommer till mig en uttalad mångfald, alltså i de givna karaktärsbeskrivningarna utan det är något som jag medvetet måste tänka på. Utifrån det presenterar jag skådespelare för regissören med varierat ursprung som skulle kunna passa för rollen.

Pin It on Pinterest

Share This