RIVNINGSFESTEN – NOBELBERGET

av | jan 15, 2019 | Artiklar, Krönikor

En era tog slut i lördags när det var dags att ta farväl av Nobelberget. Sista klubben blev en kväll fylld av spelningar.

Det kändes som att hela Stockholm vallfärdade ut till Sickla för Nobelbergets sista avsked. Kvällen var slutsåld och förfrågningarna om att få köpa biljetter haglade in på eventets Facebook sida. En grävskopa var redan placerad bredvid byggnaden, redo att hugga in.

“Välkomna till Nobelbergets begravning”, så inledde Amanda Bergman Amasons spelning. Kvällen startades också med en begravningsceremoni. Och det var exakt det det var, men det kändes mer som en lägereld efter en skolavslutning där alla var redo att ge det sista till den älskade lokalen som kommit till slutet av sin trogna tjänst.

Nobelberget har sedan sin start 2015 blivit en unik plats. “Progressiv kultur i ett nytt och annorlunda fysiskt rum”, som de själva beskriver det. Och visst har det varit det. Den gamla industrilokalen i vitt tegel har varit plats för 22 festivaler, 167 konserter och 204 klubbar. I och med att bostäder nu planeras på platsen så ska lokalen rivas. Vart verksamheten nu ska flytta är ännu inte bestämt.

Som ett sista avfirande anordnades Rivningsfesten. Under kvällen har man valt att sätta upp fem scener och det är en ambitiös bokning med en mängd olika akter. Utöver det pågår aktiviteter som tatueringar och bastubad.

Akterna är övervägande punkiga, vilket känns som att det passar lokalen. Dock är det mycket krockar i spelschemat och de flesta besökarna håller sig till Hallen, stora scenen där de större bokningarna tar plats. Här spelar Amason, Maidvale, Henok Achido, Rosh och ShitKid.

De flesta av spelningarna är väldigt korta, vilket nog är bra för att hålla publikens intresse. För det är tydligt att besökarna inte är där för att lyssna på musik, de är där för en sista fest. Mellan artisterna på stora scenen spelar DJs och faktum är att de drar större publiken än artisterna. Kanske är det lite för spretiga bokningar.

Trots den ljumna publiken levererar Amason och ShitKid väldigt bra spelningar och lyckas få igång publiken. ShitKid ger Nobelberget den avslutning det förtjänar.

Nobelberget har varit en opretentiös arena där musiken tillåtits ta allt fokus. Och det är just det som är så fint, det bara är och låtsas inte vara något annat än det. Sådana platser behövs det fler av, särskilt nu när vi tappat en.

Författare:
Emma Thimgren, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This