Genom åren har Dennis Lyxzén spelat i många band och spelat lika många olika sorters musik. Popmani talar med en av Sveriges mest omtyckta frontmän om varför han trivs bäst i andra människors sällskap.

Fotograf: Dustin Rabin

Fotograf: Dustin Rabin

Det är två dagar kvar tills Refused ska spela på Gröna Lund när jag ringer bandets sångare Dennis Lyxzén. Det blir Refuseds sista spelning på länge får jag höra, för denna etapp av turnerande är över och skrivandet av en ny skiva ska inledas.

Som ett så pass kultiverat band får Refused nu för tiden inte bara spela i hardcore-kretsar. Spelningen på Grönan indikerar väl om något att de gått ifrån att vara punkhjältar som slår underifrån till aningen mer folkkära förebilder för en hel genre. Det gör att de syns i spridda delar av populärkulturen, inte bara de kretsar som skapas runt hårdare musik.

– Med ett band kan man fungera och figurera i olika sammanhang. Man kan spela på någon konstig hardcorefestival och så kan man åka på turné med Deftones och så kan man spela på Gröna Lund och så kan man lika gärna spela på Kafé 44. Det är lite styrkan i vårt band, man är lite rotlös, vilket gör att man kan verka lite över allt.

Hård musik, såsom hardcore och punk, har generellt sett fått en större plats i hushållen och gått ifrån den status som till en början förknippades med sådana band. Jag frågar Dennis Lyxzén hur det känns att se underjordiska ikoner som The Misfits gå upp i den allmänna medvetenheten och jag använder ordet ”folkliga”, som kanske ändå inte ska nämnas i samband med just The Misfits.

– Jag har svårt att definiera dem som ”folkliga”, men det är klart att de under lång tid haft en väldigt stor genomslagskraft till många människor. Det är det som är fantastiskt med musik. Jag är ingen elitist, det är bara dumskallar som har något egenintresse av att bevara att ”ingen mer än vårt gäng får gilla den här musiken”. Jag gillar musik och om bra musik får ta mycket plats blir världen ett mycket bättre ställe än om den dåliga musiken tar all plats. Så jag tycker bara att det är härligt.

Fotograf: Dustin Rabin

Fotograf: Dustin Rabin

Dennis Lyxzén har förekommit i många olika musikaliska kontexter, eftersom musiken han spelat med sina olika band har skilt sig så mycket ifrån varandra. Han har alltid spelat i band och det är inte av en slump, det är något han medvetet valt, inte heller att hans projekt alla är varierande.

– Jag gillar kontraster och jag tycker inte att den ena grejen är värd mer än den andra, det är bara olika tillvägagångssätt för att hålla på med musik. Att göra olika saker och göra ett vitt spektrum av musik och uttryck är befriande. Jag skulle verkligen avsky om man blev en sådan musiker som fastnar i att göra exakt samma sak om och om igen. Jag är så nyfiken, jag vill göra nya grejer exakt hela tiden. Jag är helt ointresserad av att vara soloartist, jag är ju socialist, jag tycker att allt man gör bra ensam kan man göra bättre med folk runt om sig som man litar på, som kan hjälpa en och har en gemensam idé och vision.

Refused har sedan en tid tillbaka börjat spela med Mattias Bärjed från Soundtrack Of Our Lives och jag undrar om hans deltagande har blivit en nytändning för bandet.

– Han har ju känts som en del av det, men sedan har det varit det här med att ta kontroll över sitt öde i och med att skriva ny musik och vara ett nytt aktivt band har ju varit en nytändning. Det känns kreativt och roligt.

Dennis Lyxzén har ständigt något på gång, härnäst kommer en skiva med hans grupp INVSN efter jul och sedan ska Refused som sagt skriva ett nytt album. Att hålla koll på Dennis Lyxzén och hans alla projekt kommer alltid att vara en underhållande hobby.

Pin It on Pinterest

Share This