Bilder på flyktingoffer i en kyrka på ön Lampedusa från Tillbaka till Lampedusa. Foto: SVT

Bilder på flyktingoffer i en kyrka på ön Lampedusa från Tillbaka till Lampedusa. Foto: SVT

När verkligheten slår en så hårt i magen att en tappar andan och viker sig dubbel – vad gör vi då? Blundar vi? Andas vi ut, tänker: tur att det inte träffar mig i alla fall? Eller blir vi argare och argare och ryter av frustration över hur svårt det är att veta hur en själv kan påverka? Film och tv är kraftfulla berättarredskap, och med hjälp av dem kan vi se världen ur olika perspektiv – vi kan besöka krigszoner och världsmisär från våra trygga tv-soffor. Ett av vår samtids mest akuta problem är hur Europas taggtrådsgränser dödar tusentals människor i behov av hjälp, varje år. Fler beräknas komma, och fler beräknas bli casualties i EUs obarmhärtiga byråkrati.

Konflikter, fattigdom och klimatförändringar är några av anledningarna till att antalet människor som flyr för sina liv drastiskt ökar. För ett par veckor sedan rapporterades det om 71 flyktingar som kvävts till döds i en övergiven lastbil i Österrike. 60% av Syriens befolkning beräknas vara på flykt – närmare 20 miljoner människor söker trygghet inom landet, i grannländer, och i Europa. Bara i Ungern har drygt 110 000 nya flyktingar registrerats sedan början av 2015. 2500 människor beräknas ha drunknat i Medelhavet i år, det är 70 personer vars liv har stulits av havet varje vecka, i sökandet efter en smula stabilitet.

Nyhetskanalen Vice har under de senaste månaderna delat ett par olika dokumentärer om flyktingsituationen, bland andra Europe or die som leds av Milène Larsson – en knappt två timmar lång dokumentation av de tre vanligaste vägarna för flyktingar att ta sig till Europa. På grund av sina geografiska placeringar blir länderna i söder de första som flyktingarna sätter sina fötter på, om de ens tar sig så långt. Vägen över gränsen sker för de flesta på tre sätt: med båt, gömd i bil eller klättrande över de kilometerlånga taggtrådsstängslen. I Europe or die finns intervjuer med flyktingar på båda sidorna murarna – vissa har trots tiotals försök rutinmässigt blivit tillbakaskickade. Dokumentären visar hur gränspolisen i såväl Spanien som Grekland konstant bryter mot EU-regeln om att så fort en person satt sin fot på EU-mark har hen rätt till uppehälle och att stanna tills en eventuell asylprocess är avslutad. De så kallade ”kick-backs” som polisen systematiskt utför, att bara slänga personerna tillbaka över gränsen, är inte bara iskalla utan även helt olagliga. Auktoriteterna förnekar att detta sker, men bildmaterial och vittnesmål från alla olika områden och personer talar för samma sak.

I somras släppte även SVT en dokumentär, Tillbaka till Lampedusa med korrespondenten Christian Catomeris. En timmes reportage om hur han återvänder till Lampedusa för att ge de rapporter han inte hann med under sin tid som korrespondent. Till den avlägsna, italienska ön har hundratusentals människor anlänt via båt. Vid flera tillfällen var flyktingarna fler än öns italienska befolkning på ungefär 5 000 personer. Tillbaka till Lampedusa berättar dock en något mer hoppfull berättelse om hur humanitärt arbete faktiskt kan se ut, om hur öns befolkning det senaste året gått ihop och osjälviskt hjälpt. Filmen visar hur mycket kärlek en kan få genom att ge kärlek, en välbehövd push och inspiration till att göra någonting aktivt. För visst är det lätt att förlora hoppet när en ser abstrakta, ofattbara siffror om döden och om regeringar som hellre skyddar gränser än människor? Jag undrar när människor blev till statistik, och inte tvärtom. Jag undrar om det kommer att vända snart.

Det är nästan omöjligt att förstå vilken misär människorna flyr från, men det vi med säkerhet vet är att de är beredda att riskera sina liv såväl som sin frihet för att ta sig därifrån. Vilket Europa vill vi visa upp?

Den 14:e september, kommer EU-ledarna mötas igen i Bryssel för att diskutera detta. Fram tills att de klubbat förhoppningsvis hoppfulla beslut hinner vi göra mycket. Här är några sätt att göra skillnad:

Rädda barnen: SMS:a Katastrof100 till 72 900 för att skänka 100 kronor.
Röda korset: SMS:a MED till 72 900 för att skänka 50 kronor.
Radiohjälpen: swisha valfritt belopp till 9019506 och skriv FLYKT.
UNICEF: SMS:a UNICEF till 72 900 för att ge 100 kronor.
UNHCR: SMS:a FLYKTING till 72 900 och ge 100 kronor.

Eller hjälp genom att sprida informationen, dela det du vet, läser, skriver, på sociala medier eller vid middagsbordet. Med medvetenhet och kunskap kommer vi långt.

Pin It on Pinterest

Share This