RECENSION: Yung Lean – Stay Out West 2019

av | aug 10, 2019 | Artiklar, Läsvärt, Ny musik, Recensioner

En av festivalens höjdpunkter är Yung Lean vilket till min förvåning spelar på Bananpiren i år då jag hade tänkt mig en större scen. Mer aktuell än någonsin vilket märks då hela Magasin 105 är fyllt till bredden av fans.

Jag har lyckats ta mig längst fram till kravallstaket inne på Magasin 105. Runt mig är det fullt på golvet av än mer hängiven publik som troligen suttit där en bra stund innan mig för att säkra sin plats. Det sista spelningen för kvällen på Stay Out West och klockan är långt förbi midnatt men luften vibrerar.

Stunden innan han till slut dyker upp på scenen känns som för evigt när det egentligen rör sig om bara några minuter. Bakom honom lyser bokstäverna i ”Sad Boys”. Rökmaskinerna och de olika skulpturerna på scenen skapar en drömlik mystik över honom. En helt övertänd publik skriker med i ”I’m Wario when I’m in Mario Kart, topping the charts, ace in my cards” till Leans Kyoto.

Jag imponeras över hans kontakt med oss i havet av det vibrerande myllret. Inte konstigt att han numer är närmare ikonisk och ”sad boy” nummer ett med hela världen. Rent musikaliskt är det inget överväldigande då det är mycket backtrack. Dock är det en helheltsupplevelse i en klass för sig. Det blir lite surrealistisk när jag slungas tillbaka till att inse att vi är kvar i Göteborg och ett gammalt lastmagasin. Det hade lika gärna kunnat vara en underground klubb i hiphopens Tokyo eller en konsthall i New York. En kollektiv stämsång, nästan som ett mässande bryter ut till Yoshi City ”I’m a lonely cloud, with my windows down I’m a lonely, lonely; I’m a lonely, lonely” .

När Jonathan tackar av oss med att spela sin sista låt inser jag hur trött jag är och att konserten tyvärr är slut. Passande nog ett melankoliskt avsked.

Författare:
Lili Gustaffson, Skribent

Fotograf:
Alexander Bladh

Pin It on Pinterest

Share This