RECENSION: Weyes Blood – Slaktkyrkan

av | nov 17, 2019 | Artiklar, Läsvärt, Recensioner

Storslaget och tidlöst när Weyes Blood spelar på ett slutsålt Slakthuskyrkan i Stockholm.

Det är en grå och kall novemberkväll i det karga slakthusområdet när Weyes Blood stiger på scenen. Men snart är denna ganska ovidkommande och trista omständighet bortglömd när Weyes Blood inleder spelningen med den vackra Used To Be från förra albumet Front Row Seat To Earth. Som en 00-talets Karen Carpenter sjunger Weyes Blood om krossade hjärtan och bortgång. Ändå blir effekten snarare en katharsis, än en resa i mörkret, när Weyes Blood sammanför publiken i en kväll av musikalisk storslagenhet.

Med sitt femmannaband låter Weyes Blood oväntat grandios – nästintill filmisk – som hon också gör på sitt senaste album Titanic Rising vars titel alluderar på just en filmtitel. Det hörs inte minst under framförandet av låten Movies där Weyes Blood också är som rörligast på scen; med en stämningsfull ljussättning känns framförandet som en drömlik filmscen.

Överlag är Weyes Blood inte särskilt teatral på scen, det är istället hennes musiken som står i fokus. Spelningen hade kunnat bli en aning statisk, men Weyes Blood överraskar med en oväntad humoristisk sida under sitt mellansnack. Inte minst när hon frågar publiken vilka som tror på konspirationen att månlandningen i själva verket var en film av Stanley Kubrick.

Eller när hon visar självdistans då hon beskriver sin musik som “sad cowboy music”, innan hon framför Picture Me Better till ära av en vän som har tagit sitt liv. Låten framförs stillsamt med Weyes Blood på akustisk gitarr och det är dessa stunder där hennes röst verkligen får briljera, även om en eloge också är på plats till Weyes Bloods femmannaband som låter stundtals låter som en hel orkester.

Spelningen avslutas med några extranummer; bland annat framförs en cover på den idag ikoniska Whiter Shade of Pale som känns som gjord för henne. Genom spelningen visar Weyes Blood hur hon står i kontrast till dagens många snabba “hooks” och “one-hit wonders”. Med låtar som är fyllda av oväntade vändningar och luftiga arrangemang blir hennes musik befriande.

Även om Weyes Blood redan har gett ut fyra album, känns det som om det här bara är början, en uppvärmning. Med årets hyllade album Titanic Rising visar Weyes Blood att hon är mer än en pastisch på 70-talets grandiosa ballader och musikaliska arv; hon har någonting alldeles eget som jag ser fram emot att följa.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör och skribent

Pin It on Pinterest

Share This