RECENSION: Tirzah – Stay Out West 2019

av | aug 9, 2019 | Artiklar, Ny musik, Recensioner

Vackert och intimt, men även ljummet och oengagerat, när Tirzah spelar sin intima r&b-electronica på Stay Out West.

Vi är en skral skala i publiken som har tagit oss till Tirzah nattliga spelning på Bananpiren, scenen är inte ens halvfull. Men det gör inte så mycket. Tirzahs musik är privat och intim, och stämningen mellan oss få som tagit oss dit blir desto mer en känsla av att detta är ett speciellt tillfälle, en intim fanklubb som delar en stund som är få förunnat.

Förra året släppte brittiska Tirzah Mastin, tillsammans med sin kollega och vän Mica Levy, ett av i min mening förra årets vackraste album under titeln Devotion (som även är Tirzahs debutalbum). Tirzah blandar R&B, electronica och pop i långsamt tempo, och i musiken finns också alltid en asymmetri som gör att hennes musik känns okonstlad, rak men ändå mjuk, men framför allt känns den genuin. En skulle kunna kalla det wabi-sabi, som i japansk åskådning betyder något i stil med att det anspråkslösa och bristfälliga är i själva verket är det perfekta.

Och visst är Tirzah även allt detta, wabi-sabi och anspråkslös, inte bara i sin musik utan även på scen. Här är ingenting paketerat eller utstuderat för att tillfredställa den breda publiken, det finns ingen image att spela på (förutom kanske bristen på image), utan Tirzah står rakt upp och ned på scen och sjunger igenom den 45-minuter långa spelningen. Iklädd mjukisbyxor, någon typ av kängor och oversized t-shirt är hon nedtonad. I själva verket är det hennes två musiker som är mer iögonfallande och energiska, men det är musiken som står i fokus och Tirzahs röst är egen och magnifik, särskilt i låten Gladly och Holding On.

Tyvärr blir konserten och Tirzah framträdande något enahanda i längden, och 45 minuter är tillräckligt eftersom Tirzah verkar vara nervös och/eller oengagerad i sitt framträdande. I sista låten, Make It Up, blir det tillslut lite fart på scenen när Tirzah drar igång ett nedtonad trumsolo. Men tyvärr når spelningen aldrig sett klimax, här finns varken toppar eller några dalar, upplevelsen är istället ljummet. Det är synd, eftersom Tirzah har en egen röst som fler borde lyssna på, men kanske räcker det att lyssna och inte se henne live, ännu. Kanske krävs det mer rutin för live-framträdande för den begåvade, men oerhört nedtonade Tirzah.

Författare:
Saskia Rubensson, Skribent och redaktör

Fotograf:
Claudio Britos Photography

Pin It on Pinterest

Share This