RECENSION: The Tallest Man on Earth – Cirkus

av | nov 18, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Låtarna perfekt framförda, men med en trött publik och tråkiga mellansnack blev The Tallest Man On Earth på Cirkus inte den konsert det hade kunnat vara.

Till tonerna av Håkan Hellströms För sent för edelweiss uppenbarade sig en ivrig Kristian Matsson, även känd som The Tallest Man on Earth, på den rökiga scenen i blått ljus. Som ett litet barn hälsade han publiken välkommen genom att bokstavligen studsa från ena till sidan till den andra. Och rummet ekade av applåder när han drog igång första låten Waiting For My Ghost för ett fullsatt Cirkus. De första två låtarna levererade han briljant. Det är få som lyckas med att fylla ett helt rum med enbart sin röst och en gitarr som komp, Kristian Matsson är en av dem. Hans skrovliga, hesa röst kompletterades av perfekt gitarrspel.

Men tyvärr dalade det rejält i konsertens mellansnack. För någon vecka sedan i sin intervju i Värvet med Kristoffer Triumf beskrev Matsson sig själv som en ”introvert teaterapa”. I mellansnacken förstod jag vad han menade. Halvroliga skämt och märkliga utläggningar av en tillsynes övertänd Kristian Matsson, som sprang omkring och hoppade upp och ner, gjorde pauserna mellan låtarna till en tvivelaktig enmansteater, som ett halvdant försök till stand up. Nästan som om Matsson behövde kompensera för något, och vad det skulle vara är ytterst oklart. Hade han haft bara hållit sig till det han är bra på hade konserten varit en fullträff. Tyvärr blev det inte så.

Som om det inte fick vara nog med Matssons egna skämt fick även publiken av någon anledning för sig att det var okej att stå och gapa så fort det blev tyst i lokalen. Publiken var stel och bestod främst av par som stod med armarna om varandra. Mot slutet av konserten tog Matsson ett språng ut i publikhavet, klättrade omkring på läktarna och uppmanade publiken att sjunga med i låten I’m A Stranger Now, och aldrig har jag hört en tröttare publik. ”I’m a stranger now” sjöng publiken om och om igen och för varje gång lät det slöare och slöare. En tappert försök av Matsson att få igång den, tyvärr flög det inte.

Trots publikens tråkiga energi, och Matssons halvdana mellansnack var ändå det som spelade roll det som var bra. Låtarna framfördes av en artist i toppklass, hans talanger undgick nog ingen. Och när han till sist avslutade konserten vid pianot med låten There’s No Leaving Now var allt förlåtet.

Författare:
Sara Jones, Skribent

Fotograf:
Carolina Mendozza

Pin It on Pinterest

Share This