RECENSION: Susanne Sundfør – Way Out West 2018

av | aug 12, 2018 | Läsvärt, Ny musik, Recensioner

På Way Out Wests sista kväll fyller Susanne Sundfør upp Annedalskyrkans rymd med sin balansgång mellan intima och överjordiskt svävande ljudlandskap. Det hade inte kunnat bli bättre.

För att få chansen att se Susanne Sundfør på Way Out Wests sista kväll får en vara på hugget. Bland mina vänner surras det kring hur mycket av Arcade Fire, Bonobo eller Ebendes konserter som behöver offras för att pallra sig ut från festivalområdet för att ta del av Annedalskyrkans bänkrader som säkerligen kommer att fyllas i snabb takt. När jag med en timme till godo anländer, är kön som klättrar uppför trapporna mot kyrkan vid första anblick svindlande lång. Tvivlet om att komma in tornar upp sig. Detta märker jag dock snart inte är någonting i jämförelse med de festivalbesökare som med hopplösa blickar på som ser ut över den kö som bara växer sig längre och längre, innan de ger väntan ett försök.

Långsamt rör vi oss framåt och till slut sitter jag där på kyrkans träbänkar och väntar spänt på vad för slags upplevelse som ska uppenbara sig. En halvgenomskinlig tygskärm är uppspänd framför scenen som vi under föreställningens gång får fantastisk visuell stimuli från. En mängd psykedeliska och meditativa 3D-animationer föreställande planeter, klockor och fraktaler projiceras på duken medan projektionernas färger reflekteras på kyrkans höga väggar.

Sundfør är backad av bandet Gard Nilssen’s Acoustic Unity som vid flera tillfällen får sväva ut i kaotiska instrumentala frijazzstycken och tillsammans med Sundførs drömlika sångröst åstadkommer de magiska arrangemang. Den reverbererade pedal steel-gitarr som är ett återkommande element på Sundførs fjolårsalbum Music For People In Trouble skapar i kyrkans rymliga akustik kusliga och överjordiska ludlandskap och resulterar i en slags blandning av konstpop, jazz och stillam country.

De lugnande orden “We don’t do life, we don’t choose life. Life does us.” ramar in spelningen, som både inleds och avslutas med rösten av Andres Roberts. Inspelningen förekommer på titelspåret till Music For People In Trouble och spelades in som del av en intervju när Sundfør vandrade med honom i Pyrenéerna. Just detta ljudurklipp är svaret på frågan ”Vad skulle du säga till någon som har gett upp på livet?”. Helt i linje med skivans upplyftande och nedslående diametralitet i sina lyriska teman.

Bänkradernas åskådare lyssnar uppmärksamt genom hela konserten, fängslade under Sundførs mystiska högtidlighet. Under konsertens gång är det lätt att totalt försvinna in i musiken och det händer vid flera tillfällen att jag nästan glömmer bort var jag är.

Det vi kyrkobesökare får uppleva är inte mindre än ett multimedialt konstverk som fråntar oss upplevelsen av tid och rum och lämnar en dränerad på känslor på bästa möjliga sätt. Ett oförlikneligt avslut på årets festival.

Författare:
Jonas Hallén, Skribent

Fotograf: Daniel Eriksson, Way Out West

Pin It on Pinterest

Share This