RECENSION: Suede – The Blue Hour

av | sep 24, 2018 | Ny musik, Recensioner

Suedes nya album är dramatiskt, kanske till den gräns att det är svårt att ta på allvar.

Överspelad pretentiös smörja eller mäktig medryckande powerrock? Ibland är gränsen hårfin.

På den första halvan på The Blue Hour finns några riktigt bra spår. Wastelands bjuder på glammig och soft rock. Life is Golden är poppigare och sätter sig på hjärnan, medan Mistress är mer musikalrock. Även om det märks att det är här allt börjar att urarta så är det svårt att inte dras med i låtens kraft.

De flesta låtarna på albumet präglas av överdramatiska texter, slött tempo och en stark synt. Pretentiösa låtar som tidigare gått att hitta här och var bland Suedes musik, har i The Blue Hour tagit över.

Låttexten i Beyond the Outskirts lyder bland annat I lie here staring at the ceiling and wonder what’s happening outside och i låten As One upprepas raden here I am, talking to my shadows som ett mantra samtidigt som musiken stegrar. Om det fanns någon musikalisk motsvarighet till att gråta så hade det här varit den.

Det alternativa rockbandet har glammat till sig ytterligare och kaka på kaka blir lätt för mastigt. Någonstans i albumet saknas det en självdistans och substans, alternativt en glimt i ögat som hade gjort de klyschiga låttexterna klatschiga.

Tidvis är det så överspelat att det är svårt att ta på allvar. Det är psykiskt påfrestande att möta någons blick ute på stan när albumet spelas i lurarna. Det blir för mycket. Jag tas tillbaka till My Chemical Romance-tider och tankarna förs till deprimerade tonåringar som inte kan hantera sitt känsloliv.

Men samtidigt är det kanske också den renaste känslan ett album kan framkalla. Kanske är det därför jag är tvungen att vända bort blicken, just för att det är så otroligt känslofyllt och naket.

Författare:
Sofia Ekberg Ekendahl, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This