RECENSION: Slowgold – Mörkare

av | Feb 23, 2018 | Ny musik, Recensioner

Slowgolds fjärde album går under titeln Mörkare, och det låter – föga överraskande – mörkare än tidigare och starkare än någonsin. Slowgolds enastående röst omgärdas av sliriga gitarrer, taktfast bas och texter som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Förra året släppte Slowgold ett av fjolårets starkaste album, Drömmar. Plattan visade på en bred och berörande röst och lös som ett fyrtorn i natten under ett på många håll dystert 2017. Amanda Werner, som är personen bakom Slowgold, har tidigare släppt tre album (2015) och har rört sig med de flesta etablerade svenska namn: Freddie Wadling, First Aid Kit, Winnerbäck, för att nämna några.

Slowgold spelar svensk psykadelika och trots att hon rört sig i bekanta kretsar, låter hon ändå helt egen. Att lyssna på Slowgold är som att resa i tiden med ena benet, och stå kvar i nuet med det andra. Det klingar 70-tal, men känns ändå modernt. Kanske är det på grund av hennes texter, som är vardagsnära och samtidigt drömlika, vilket skapar en känsla av tidlöshet. Albumet Mörkare inleds med fartfyllda låten Verklighet som lyfter albumets tematik och ställer frågor till lyssnaren: hur förhåller man sig till verkligheten? Hur ser denna verklighet ut? Och kanske viktigast: hur hanterar man den?

I Verklighet, upprepas den uppgivna frasen “men ingenting känns längre särskilt viktigt” och följs därefter av singeln Mörkare, som i min mening är albumets starkaste låt. Det är en dyster världsbild Slowgold målar upp i takt med den stadiga basen och taktfasta trummorna, som spelas av Johannes Mattsson och Erik Berntsson. Svårmodet klär rösten som pendlar mellan diminuendo och crescendo, från bräcklig och sårbar till stark och oövervinnerlig.

På vackra Natten flätas rösten och ett munspel samman, i en vädjan: “Kan någon hjälpa mig att ta hand om mig själv?”, ett stillsamt rop på hjälp som många säkert kan relatera till. I Minnen blir Slowgold mer utsvävande och inger en känsla av att hon sjunker in i sina minnen, ett sorts “stream of consciousness”. Slowgolds ljudbild är drömlik, men har alltid en sorts hårdare kärna, och kanske är det just det som är hennes styrka.

Albumet knyts samman genom det första spåret Verklighet och den avslutande, avskalade låten Mod. Albumet rör sig ständigt mellan mörker och drömmar, som båda är stoff för hopp. Det är en väl genomtänkt kronologi där den dystra verkligheten sakta byts ut mot en försiktig hoppfullhet inför framtiden: “Samlar mitt mod/Inget finns egentligen/Utan mod, vad vore verkligheten?”. Om jag fick bestämma skulle albumet ha varit längre, och en mindre minnesvärd låt som Ta mig hem bytas ut mot något som liknar mer Slowgolds enastående Drömmar från förra plattan. Med det sagt, är Mörkare ett starkt album som gör tillvaron ljusare, och visar att svensk drömrock har en lovande framtid.

Artist: Slowgold
Titel: Mörkare
Releasedatum: 23 februari 2018
Skivbolag: Playground

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör

Pin It on Pinterest

Share This