RECENSION: Slowdive – Pustervik, 23/2 – 2018

av | Feb 24, 2018 | Artiklar, Framsida Startslider, Recensioner

Popmanis Amanda Båmstedt såg Slowdive på Pustervik och kunde konstatera att bandets senaste material gör sig lysande på scen, alla återföreningar från 90-talest storheter är långt ifrån misslyckade.

Det är alltid lite speciellt att se band som återvänt och återförenats, ska de klara av att leva upp till sitt rykte från sin storhetstid eller kommer en vandra hem från klubben och buttert muttra – det var faktiskt bättre förr? Av det slutsålda Pustervik att döma är Slowdives glansdagar långt ifrån över, när vi väl kommer in från kylan får vi vada igenom publikhavet för att hitta någon form av plats. När Slowdrive sedan går på scenen är det till ett rungande jubel, deras atmosfäriska musik ljuder ut över lokalen och fyller den till bredden.

Jag märker att Pustervik är fylld av en förväntan som nästan går att ta på och runtomkring mig står shoegazemän, många av dem har nog varit med sedan starten och ju längre in konserten vi kommer, desto saligare blir deras uppsyn. Bandet visar snabbt hur sammansvetsade de är och musikens dynamik flyter helt friktionsfritt, som om alla vore en och samma organism, det är ett samspel som är fascinerande att få ta del av.

Slowdives musik bygger upp storslagna drömpoplandskap, ljudbilden blir invaggade och hypnotisk för att sedan slå över till något hårdare och råare med lite mer svärta. I mångt och mycket lyckas de fantastiskt väl med just detta, men stundtals står jag även och väntar på de urladdningar som aldrig kommer.

Souvlaki i all ära, det är verkligen en kronjuvel fylld med låtpärlor i den shoegazegenre som Slowdive slentrianmässigt placeras in i, men det är låtarna från deras senaste och självbetitlade album Slowdive som släpptes 2017 som slår som starkast. Det är långt ifrån alla band som lyckas med “återkomst-albumet”, utan istället stagnerar och fastnar i samma fotspår som stakades ut för dem för tjugo år sedan. Slowdive hör inte till dem, albumets låtar i kombination med bandets skicklighet bär spelningen och gör att det inte känns som ett mossigt återföreningsgig.

Med hjälp av det självbetitlade albumet som släpptes förra året cementerar bandet sin relevans och plats i musikscenen. Sugar for the Pill går likt vågor ut över publikhavet och växer för att sakta men säkert slå helt över oss. Ibland är inte de starkaste låtarna de som kommer mot en likt en slägga, utan de som sakta men säkert smyger sig på en för att sedan ta en i full besittning. Det är just i den formen Slowdive är som bäst, och på Pustervik får vi som publik allt detta och lite till.

Författare:
Amanda Båmstedt, Skribent

Fotograf:
Hannes Mörk

Pin It on Pinterest

Share This