RECENSION: Shame – Gården

av | jun 7, 2019 | Framsida Startslider, Ny musik, Recensioner

Det är svårt att inte bli hänförd när Shame spelar live.

 Publiken verkar till en början tveksam när Shame går på lilla scenen. Solen är obarmhärtig, det är trettio grader varmt, men känns som en dubbel siffra. Det krävs mycket att få igång en så pass solstinnad publik, och Shame ger allt de har och lite till.

Trots sina unga år, bandmedlemmarna är alla i tidiga tjugoårsåldern, spelar de med totalt självförtroende. Shame öser på med sin alternativa, postpunk-klingande rock, som om det inte fanns en morgondag. Sångaren Charlie Steen vill inte bara ha uppmärksamhet, han kräver den. Han vinkar till sig publiken, vi ska komma närmare scenen, han är arg på oss, han älskar oss; och publiken ger respons. Med ett scenspråk som är dynamiskt och udda, men framför allt – alltid underhållande – är den från en början något stela publiken som förbytt. Det dansas, det sjungs och Charlie Steen visar full tilltro till den glesa publiken när han stagedivar och låter sig bli upplyft.

Det är inte bara Charlie Steen som bär spelningen. Även bandets basist, Josh Finerty, rör sig som en duracell-kanin; han springer konstant runt på scenen och vid ett tillfälle gör han en volt med basisten fastklistrad i sina händer. Resten av bandet är mer tillbakadragna, och annat vore väl omöjligt när Finerty och Steen stjäl showen.

Bandet har än så länge bara släppt ett album, Songs of Praise (2018), men har redan hyllats av kritiker som ett av de mest lovande nya, brittiska banden. Även om en inte är helt imponerad av albumet, är det med all säkerhet ett band som är värt att se live. Efter en timme av Shame är publiken i extas, och långt in på kvällen sitter bilden av Charlie Steens domderande framträdande fortfarande inpräntat på min näthinna.

Författare: Saskia Rubensson, Redaktör & Skribent.
Fotograf: Elin Strömberg, Chefredaktör.

Pin It on Pinterest

Share This